Om Kunskap(er), en lista.

Om vi slår upp "kunskap" i Svenska Akademiens ordbok kan vi läsa:

förhållande(t) att veta ngt l. att hava närmare kännedom om ngt l. att vara bevandrad l. hemmastadd på olika erfarenhetsområden, vetande, kännedom, kunnighet; ofta konkretare, dels om enskilt medvetenhetsinnehåll som innebär ett vetande om ngt, dels om summan av vad man vet om ngt l. på ett l. flera olika erfarenhetsområden; särsk. i fråga om (systematiskt, omfångsrikt) vetande som inhämtats gm studier l. yrkesutövning o. d. (o. som innebär en fördjupad insikt i tingens l. livsföreteelsernas allmänna väsen o. sammanhang).

Om vi sen läser Bernt Gustavssons bok Kunskaps Filosofi kan vi utröna tre olika former av kunskap:

1) teoretisk-vetenskaplig (episteme), att kunna ge goda, berättigade skäl för något man håller för sant (Gustavsson 2000, 40)

2) praktiskt-produktiv (techne) förmåga i görandet, kunskap i handling, något som brukas, reflekteras över och återbrukas (Gustavsson 2000, 101).

3) politisk-etisk (fronesis) en reflekterande kunskap, knuten till männioskans etikiska och politiska liv (Gustavsson 2000, 161)

Om vi  nu försöker göra en lista över vilka kunskaper som diskuteras i detta arbete kan vi se hur de används. Dessa kunskaper vill jag mena är viktigta i ett försök att förstå vad skola är. Listan skulle kunna se ut så här:

Episteme – Det som går att validera, det mätbara. Grundläggande för styrdokument som Skolverket producerar för elevernas uppvisade kunskaper måste värderas mot något för att kunna resultera i giltiga betyg.

Techne ­– Den kunskapssyn som har format bildämnet rent historiskt, dessutom ett sätt att förstå de kunskaper som eleverna arbetar med. Dessa kunskaper är ibland mätbara, ibland inte, det beror på undervisningens upplägg eller på vad en lärare väljer att leta efter. En viktig del av techne är den tysta kunskapen, den som i grunden inte än kan uttryckas (Gustavsson 2000, 108). Den tysta kunskapen blir definieras av order än,  Ordet än för eleven skulle kunna mer än vad den har eller kan reflektera över eller redogöra för. Kunskapen finns alltså i eleven, t.ex. i en oreflekterad handling. När eleven kan redogöra för den är den inte längre tyst.

Fronesis ­­– Genom Aristoteles kan vi se de som kunskaper som tränas i och med bilden ”demokratiska uppdrag”. Vi skiljer på det allmän-teoretiska (episteme) och det konktret-praktiskta (fronesis) (Gustavsson 2000, 212). Till exempel kan vi då använda fronesis för att se hur elever för håller sig till skolan; någon pluggar för att den behöver betyg till en specifik universitetsutbildning en annan går på exakt antal lektioner för att behålla studiestöd.

Intellectus – Kunskap som inte vill artikuleras. Icke-vetande var för Cusanus (Bornemark 2018, 34-37) det oändliga, det icke greppbara, de glapp som finns mellan olika begrepp i ett vetande. Det kan vara det stora frågorna (gud) men också det lilla (kärlek till ett barn), det är tingen med olika aspekter som vägrar låta sig fångas i generella förklaringar utan i stället kan behöva omvandlas till något annat för att uttryckas. Aktiveras genom upplevelser och känslor.

Informella / Formella – När David Buckingham (2003, 38) definierar medial läskunnighet (media literacy) menar han att vi måste se läskunnighetetens sociala natur. Läskunnighet är därför inte bara en kognitivförmåg utan också situerad i ett socialt sammanhang men ger oss oavsett möjligheter att göra (2003, 39).  

Lärarens – Silen vilken genom kunskaper som Episteme och Techne formulerar kan få ta plats i klassrummet. Grunden till övningar / uppgifter och definitionen av bedömningen.

Elevens – Tillåts ibland ta mer eller mindre plats, men eftersom betyg är mätbara står den hela tiden i relation till Lärarens. Men jag undrar om det få ta en mer bestämmande roll?