En sista text

Detta är den sista texten jag skriver. För mig är det ett slutord som försöker summera ihop vad som har skett:

Från: en undersökning med elever där de har fått välja något att för en liten stund fördjupa sig i. Berättat vad de har gjort och bedömt sig själva.

Till: websidan du besöker.

I introduktionen ställde jag mig fyra frågor.

-       Hur kan en konstnärlig process omformuleras till ett bilddidaktiskt tillvägagångssätt?

-       Hur kan en affektiv processorienterad bilddidaktik se ut?

-       Hur påverkas elevers tillblivelse av bedömning?

-       Hur en examensuppsats kan gestaltas multimodalt?

Vad är då en konstnärlig process i en bilddidaktisk form? I undersökningen har vi, genom eleverna frihet, inte kunnat veta vad en arbetsprocess ska leda till. När vi ser på ett arbete kan vi således bara tala om det vi kan se, inte om det som ska vara där. Det i sin tur leder till en möjlighet att mötas över ett verk där meningsskapande kan aktualiseras. I detta möte finns det då möjligheter att både lärare och elev kan komma till tals på liknande villkor. Kan det lyckas så skiftar fokus från ett samtal om både arbete och elev till att handla om endast arbetet. Jag tänker att en affektiv processorienterad didaktik tydligt kommer fram om vi ger processen tillåtelse att inte veta vart processen ska leda, det är inte en uppgift som lösas utan ett arbete som ska bli till. Affekten får då vara medskapande i arbetes blivande. Antagligen behöver man inte dra det så långt som jag och säga: ”gör vad ni vill”, men läraren behöver formulera en situation med så mycket utrymme att både eleven och arbetes tillblivelse får plats.

I relation till de tre benen kan vi prata om hur det kommunikativa vävs ihop med de tekniska och de estetiska och hur de stöttar varandra. Att diskutera de kommunikativa bidrar till annorlunda påverkan av bedömning:
Det jag tänker sker i ett möte över ett verk där både lärare och elever behöver visa på sin förståelse är att man tydliggör vad man själv tänker. Lärarens förståelse blir för tillfället greppbar, något elever kan förhålla sig till, något som de förhoppningsvis också förstår.

Så hur kan en examensuppsats gestaltas multimodalt? Här kan jag inte bidra med klara svar, men jag erbjuda reflektioner för framtida vidare forskning. Jag har genom mitt arbete tvingats hålla en liknande förhållning som mina elever. Jag har inte vetat vad arbetet sak leda till, vilket gör att det går att dra linjer mellan innehåll, forskningsmetod och gestaltning. Jag har valt att använda mig av vissa tekniska aspekter av HTML för att erbjuda läsaren flera möjligheter runt i texten på liknande sätt som jag har affekteras i process. Det har delvis varit ett sätt att kommunicera som stämmer överens med mitt sätt att tänka och bli till. Det blir alltså ett sätt att gestalta och förtydliga teori; form och innehåll löper som parallella tillsammans och separat för att bidra med ytterligare möjligheter av kommunikation.

Varje mediums olika modes ger olika möjligheter och behöver undersökas vidare. Ett multimodalt förhållningssätt har gett både mig och mitt arbete utrymme att bli till utan att göra något mer dominant än det andra.