Hacka Skolan. Ett arbete om: kunskaper och elevers  blivande i skolan

Jason Norda

Vad vill man ens lära sig? Det här arbetet handlar om hur elever tillåtas undersöka sitt lärande i skolan. Hur man synliggör den kunskapen som elever har skaffat sig. Med ett processbaserat lärande, deleuziansk affektperspektiv och kunskapsteori ramas ett undersökande in där elevers vilja får styra och elever och lärare gemensamt lägger en grund för vilka kunskaper som ska belysas utan att lärarens förförståelse dikterar villkor. Genom ett undersökande i skolan tillsammans med nio gymnasieelever utvecklas också ett en egen fråga som rör vad ett forskande slutarbete kan vara, hur det kan gestaltas och läsas. – What do you even want to learn? This work is about how students are allowed to examine their learning in school. How to make the knowledge that students have acquired visible. With a process-based learning, Deleuzian affect perspective and epistemological theory, a framework is made for a research in which students' will is allowed to govern and where students and teacher can together lay a foundation for which knowledges can be understood without the teacher's pre-understanding dictating conditions. Through the research, which is made together with nine high school students, a separate question is also developed, asking what a final-project-research can be, how it can be written and read. – Konstfack Institutionen för bild- och slöjdpedagogik Självständigt arbete i Bild 30 hp Ämneslärarprogrammet med inriktning mot arbete i gymnasieskolan (Bild - Media) VT22 Handledare: Miriam von Schantz & Miro Sazdic Examinator: Anette Göthlund

Tre ben

Som jag ser bildämnet så står det på tre ben.

Det estetiska. Kanske skulle vi kunna säga det affektoriska. Verk som på ett eller annat sätt talar till oss.

Det tekniska: Praktiska kunskaper. Hur akvarell reagera på papper. Faktum, gör du si så blir det så.

Det kommunikativa: Genreskapande, ismer. Val du kan välja att använda dig av för att göra HUR du kommunicera tydligt.

Det är alltså inte en fråga om budskap per se. Satir kan ha ett allvarligt budskap men väljer att låna komiska drag för att sprida budskapet.

Detta ben kan också ibland vävas ihop med det tekniska. Om jag väljer att förtunna akryl för att kunna måla fler lager (som ska lysa igenom varandra) så finns det ett visst mått av teknisk förmåga. Men min handling ger bilden ett uttryck som resulterar i ett eget affektorisk möte med åskådaren. På samma sätt kan vi se två- eller trepunktsperspektiv, de är verktyg för att göra något med bilden.

Elever som kan mer än de tror.

Jag undervisade ett gäng sam-elever i kursen Digitalt Skapande (som ind. val).

Uppgiften de hade fått att vi mig var att göra en 1-mins film, varje film hade lite premisser den var tvungen att innehålla, resten var väldigt fritt.

Tre killar hade gjort en spion-rulle om en stulen vattenflaska.

När vi tittade på den såg jag de att de hade klippt på ett sätt som är väldigt typiskt för en standard Hollywood actionfilm. Så jag frågade:
Jason: Varför har ni klippt filmen såhär?
Killarna: För att det såg coolt ut?
J: Bara därför?
K: Öh. Ja?
J: Så ni tänker inte på andra filmer som ni har sett som också är klippta så här?
K: Eh, jo, kanske?
J: Vad är det för typ av filmer?
K: Ja men actionfilmer och sånt

J: …och vad har ni gjort för film?
K: Också action.

Mina upplevelser av skola är att de kommunikativa kunskaperna gömmer sig ett förgivettagande, och ses ibland nästan som teknisk kunskap. (T.ex. två/trepunkts perspektivet)

I exemplet ovan är ett ganska standardiserad genre-skapande grepp som aktualiseras. Men vi sitter alla inne på olika bildvärldar, olika förståelse för bildskapande.

Aktualiserande av kommunikationen kan ge två saker:
1) Stärka elevers förmåga att göra medvetna val.

2) Öppna upp för möjligheter för kunskapsutbyte mellan lärare-elev och/eller elev-elev.

Tip

Tip

Tre ben

Elever som kan mer än de tror.