Om Bedömning

 

Minnesanteckning efter första lektionen, 25 Februari 2022.

Inför nästa gång: Jag behöver info om hur det ligger till för att säkerställa ”sista lektionen uppgift”

OM JAG BEHÖVER DET??

 

Eleverna i gruppen vill bli bedömda. Det är vana vid det, så det förväntar sig det också nu. I min relation till just dessa elever är också jag van vid den frekventa bedömningen. Ett fokus för denna undersökning har hela tiden varit; att kunna jobba så fritt, bort från mig, läraren, men samtidigt hålla bedömning i huvudet.

För eleverna upplever jag att bedömning är något som presenteras efter varje uppgift som ett kvitto på själva uppgiften men samtidigt också ett vägmärke mot ett slutgiltigt kursbetyg.

 

Min minnesanteckning skrevs nog först som: ’hur mycket behöver jag veta’? De jobbar, sen redovisar de. Jag försökte motarbeta mitt eget kontrollbehov i klassrummet. Ett kontrollbehov som jag tänker kommer från min vilja att möta eleverna möjligheter att uppnå ”bra” betyg. Det är ju såklart en del av mitt jobb, men sättet jag gör det är att se till att eleverna ligger ju i linje med vad jag förväntar att det ska göra i relation till mina förmågor.

Den 15 Mars, 3 dagar innan sista undersökningstillfället läser jag anteckningen igen. Då tolkar jag den som: behöver de en uppgift där jag ska betygsätta dom. Redovisningens idéen blev därefter att först så pratade vi i om arbetet med en process i stort. Sedan fick alla redogöra vad det hade arbetat med, det kunde vara att visa det man har jobbat med, det kunde vara att visa något helt annat eller så kunde det bara vara att prata om det man hade gjort. I samtal skulle vi sedan försöka att gemensamt hitta uttryck för deras kunskaper i deras arbete. Sist fick de betygsätta sig själva. Jag försökte då släppa på alla bromsar som jag kunde tänkas skapa. Ställa frågor, men låta eleverna föra samtalet, för att se vad som uppstod.

 

Diskussionen som blev kan delas in i två delar.
Den första handlar om hur skola görs, ur elevernas synvinkel, det vill säga; att bli bedömd.

Den andra handlar om möjliga sätt att se på kunskaper, och då för mig vad lärarna kan göra skola för driva på utveckling och kunskapsgenererande som delvis drivs elever.
För mig är det viktigt att se på skolans två mål: betyg och kunskapsgenererande som separerade, även om det ena utesluter sällan det andra. Men om att hacka skolan är ett mål behöver vi kunna se på de båda som två parallella spår som löper gemensamt framåt.

Om att bli bedömd
Jason: Okej, då tänkte jag så här, är det någon som känner att den har något sätt att förklara dom här processerna som har varit i. Jag tänker att vi har varit en gemensam men också enskilda
E: Ett begrepp menar du?
Jason: Nä, bara ett sätt, jag vet inte…
E: Nej men kanske lite utmanande, för vi har ju på [ord. Lärare]s lektionerdå är det såhär, det ska vara klart, det ska vara rätt format och… även fast du har sagt att det är okej ja asså man, det behöver inte vara färdigt så finns det en inre demon som säger att det måste vara färdigt och det måste vara bra, för det är det vi har fått lära oss, asså, alltid. Därför är det svårt, det är svårt att såhär, nu kommer jag nog bli klar, men det är svårt, jag tycker att det är svårt att känna sig nöjd över någonting som man inte gjorde klart 100% för vi är inte vana med det. Så lite utmanande! 
(Gruppen hmm:ar instämmande)
O: Och typ såhär: när man lämnar in någonting så är det så här oavsett om det ska vara klart eller inte så om man lämnar in någonting, då är det det som man lämnar in, då är det det man har jobbat med och då spelar det ingen om du skriver det stort ’JAG ÄR INTE KLAR’ men det är fortfarande det man blir…
A: Bedömd?
O: Ja, bedömd på. Precis.  
 

A: Jag tänker att det har varit lite tänka utanför lådan också eftersom vi inte har behövts jobba klart och att vi fick välja själva att liksom komma på våran egen idé det har inte varit så strikt att liksom att alla ska göra en filmaffisch nu säger vi utan att alla kan göra det dom verkligen vill tyck, var intresserade av vilket var att man fick tänka nytt och kan kommer utanför den boxen

K: Jag tänker också att man lär sig ganska mycket också för att alltid är så mycket fokus på slutresultatet och att det ska bli bra och då blir det att man glömmer bort det som man lärde sig innan. Så det har jag känt nu med den här processen att jag har lärt mig mer då jag har tagit mig tid att lära mig mer.

E: Ja men typ att man vågar lite mer för att man vet att det inte måste vara kanske 100% klart så då har man känt att ah men okej, då kan jag testa på det här, för att jag kan bara säga att jag testade det. Heh. Typ så.

(Flera instämmer)

 

E: …men vi har NO där finns det ju ett rätt svar, matte typ, men i media är det lite sådär man lämnar in saker lite sådär… …ja asså ljuset kan har varit bra, konceptet kan ha varit bra fast man ligger också lite sådär vafan vad ska jag få för betyg?  Det är lite upp till [ord. Lärares] ögon
(Flera fyller i och röster pratar samtidigt om hur läraren bestämmer)

E: …hen tar ju hänsyn till den här planen som hen ska följa, men det blir ju också lite ur hens synsätt

P: Ja! Vad hen tycker är fint

E: Ja, men asså, det behöver ju inte vara dåligt heller nu har vi ju lärt oss lite vad hen tycker om så..

K: Man anpassar ju sitt arbete till vad man tänker att hen kanske gillar

Initialt påvisar eleverna en stress över att inte får styrning i vad det ska göra. Något som hänger ihop med hur skola brukar göras, och att allt till syvende och sist ska bedömas. Den stressen kan inte heller jag motverka genom uppmuntran och ett fokus på process utan är något inlärt.

På andra sidan av processen så ser vi ett fokus på kunskaper. K skiljer tydligt på ett fokus att göra ”rätt” och lära sig. E beskriver också en frihetskänsla av att kunna jobba mer fritt och testa sig fram med hen har samtidigt haft en ”inre demonen” har gnagt.

Gruppen funderar även på vilka grunder bedömning sker i ett ämne där estetik och tolkningar är närvarande.

Gruppen fokuserar mycket på det ”fina” det estetiska tilltalande och det upplever att de blir bedömda efter [ord. Lärares] smak. Men A uttrycker också något annat, arbetesmetoden fick henne fundera på relationen mellan de tre benen.
A: Men det är väl det mycket det handlar om att slutresultatet ’fint och bra’ att det är photoshop att det ska sen snyggt ut eller en film det ska se bra ut men sen det är väl det som är skillnaden mellan processen också, för här är det ju mer, eller många jobbar med tekniker och det är väl också det som borde bedömas men oftast så blir det bara resultatet och det ska vara fint.

 

Vårt fokus på process har kanske gett eleverna en ny syn på det dom faktiskt gör. Att de inte behövde ”blir klara” gjorde att de kunde se på annat. Är det att på ett färdigt resultat estetiken som syns ”först”? Är det därför de tror att deras lärare bara fokuserar på det?

Om lärarens uppgift
Gruppen har hittills funderat framför allt på vad de gör, och hur det ser ut. A vart lite kort inne på ett tekniskt-hur bilder, video eller podcasts produceras. Men jag ställer gruppen frågan hur deras arbeten kommunicerar, kommunikationen behöver inte handla om ”ett budskap” utan snarare om genre-skapande, när kan vi förstå att en film ska bli läskig, eller när är något menat att vara komiskt. 
 
K: Men det är väl lättare att få fram det? Eller om man tänker om man vill få fram en slags känsla eller vad man nu vill få fram är det ju lättare att göra det om man får välja själv? För det kan ju vara att om, ah men, [ord. Lärare] gör som vi säger ’jag vill att ni ska göra en läskig’ vissa kanske känner, ahmen, de inte klickar med idéen, att de kanske inte har några bra idéer men om det skulle vara någonting som de valde själv skulle de kunna göra det läskigt. …så jag tänker att det är mycket lättare nu för nu får man göra det på sina egna termer.
Jason: Just det.
A: Och du kanske ser läskigt som något annat än vad [ord. Lärare] gör
K: Exakt!
A: …vilket gör att sen när man lämnar in blir det [ohörbart]
E: Men det är ju som clown-effekten! Asså, clowner är ju läskigt, tycker jag (skratt) men när man var liten, asså, om man hade visat det för en treåring hade ju de bara ’gud va kul’ medans jag uppfattar det som läskigt.
P: Det är ju därför det är clowner i skräckfilmer och grejer…
 

När vi tittar på arbeten kommer fler hur-vi-kommunicerar spår upp

 

P: Det här är min (P visar upp sin skärm men bilden hen har arbetat på) …och jag har gjort en liten tunnelbanestation som är mörk och så är den en lite trappa som ska leda upp till himmelen. ’DRAGONS OF THE GALAXY’(står skriver stor på bilden) och så en liten logga
E: Har du fortfarande kört på missbruks-spåret?
P: Nä, asså jag vet inte varför men jag tänkte. Jag ville klippa in en människa, jag ville klippa in Kicki Danielsson men jag tror inte att (skratt) det  kommer funka så bra

Alla: (Skrattar)
Jason: Där har vi ju genre skapande

P: Ja. Ja, det var det jag liksom skrattade åt för några minuter sen. Det skulle nog inte passa så bra så jag kör bara på det här, och här är en liten logga i hörnet, namnet på den skivan, filmen eller personen eller nått sånt… ja. Jag är inte klar då såklart.

V arbetade med en affisch till en påhittad dokumentär om Max Verstappen i presentation artikuleras olika nivåer av förståelse genom symbolik som har används i bilden.

V: …och sen lejonet la jag in bakom och hade lite lägre opacitet bara för att han skulle sticka ut lite mer men de här ändå skapar någon form av….

Jason: Varför har du lagt in ett lejon?

V: För att han kallas ’The Dutch Lion’

Jason: Ah!

V:  Så det symboliserar honom litegrann tänker jag

O: Hur gjorde du med publiken där bakom?
V: Eh, det är en separat bild som jag har lagt längst bak och så jag har jag egentligen lagt de här över. Sen så och ni ser att det är typ oranget?
O: Ah
V: Då har jag tagit en orangebild, gjort lägre opacitet och lagt de över så det ska bli liksom oranget

P: Va smart!
V: För det är liksom hans färg, hans färg är orange

V har massa tilltänkt symbolik i bilden som kommer från en F1 värld och vi kunde utbyta information där hen fick reda på att lejonet är en del av (det Nederländska) kungahusets heraldik och jag fick reda på att det då också används som ett smeknamn för Verstappen.

E och A summerar det

E: Den är väldigt tilltalande, jag tänker typ såhär, de som redan, jag visste inte det här med lejonen men de som redan vet [ohörbart] och orange

A: Men det gömmer sig såhär symboler i hela bilden

V: Ja men det var det. Jag skulle lägga lite symbolik eller historia eller vad man ska säga

I tidigare nämnda presentation av Ps arbete får vi även ett tydligt synliggörande av ett icke-vetanden när ett missförstående blir bärande av Ps budskap.

A: Men jag tänker på det här med trappan, har du ändrat ljusstyrkan eller någonting?

P: Ah ja, det var faktiskt (skratt) jag frågade Jason hur man inverterade och jag menade såhär    spegelvänt men Jason trodde jag menade färgerna

Alla: skrattar
P: så det råkade bli så men det vart ascoolt

A: JAAA! Snyggt.

Jason: också peak ickevetande!

K är initialt inne på lusten som den drivande kraften för att öppna upp möjligheter till ett djup i arbetet. Men eleverna visar sedan på en tydlig förståelse för genre skapande grepp. Men litar inte på att en lärare skulle kunna se det, för hen kanske inte tycker clowner är läskiga? 

P ville göra något anime-inspirerat kanske handlade de om missbruk, kanske inte. Att klippa in Kicki Danielsson skulle därför bara var kul och inte alls passa något som hen ansåg som något seriöst. P har under undersökningen jobbat på flertalet bilder, och genom att prata om hur hen har omfattat processen och hur P söker efter vad hen ska göra aktualiserar hon kunskaper om process.

Eleverna uppskattade presentationen, V gav tydlig anledning varför bilden såg ut som den gjorde. Samtidigt påvisas alla lager av kommunikation i uttrycket.

Ps förmåga att prata om vad hen gör erbjuder resten av gruppen en chans att också få syn på ett sökande som genererar något oförberett.