Affekt

 

Jag har ett dokument fullt med rubriker som jag anser belyser mitt arbete. Nyss satt jag och skrev under en annan rubrik. Det blev inte bra, jag blev frustrerad och gav upp. Jag letade rätt på en ny rubrik och hamnade här.

Nu är jag här. Den här texten skrivs i affekt, som man brukar kalla det.

Men vad är i affekt? Är det känslofullt eller kanske känslostyrt? Skriver jag frustrerat nu?

Kanske, kanske inte.

Orden blev klara i mitt huvud och mina fingrar. Frustrationen byts mot något annat. Lust? Glädje? Lättnad? Definitionen av mitt känsloliv är i och för sig kanske inte det viktigaste just nu. Jag är mer intresserad av hur jag hamnade här.

Är att skriva i affekt att styras av sina känslor?
Jag tror att jag skriver på grund av andra krafter. Jag måste skriva för att gå klart min utbildning, jag måste skriva nu för att examineras i år och slippa vänta. Jag måste skriva för att utan en examen blir det svårare att få jobb och jag är ganska peppad på att jobba nu.

Framför allt skriver jag det här för att den andra texten sa nej till mig. Den puttade bort mig. Hit.

Jag kunde ha tagit en paus, men i stället drogs jag till att leta efter en annan ingång.

Nu känner jag mig glad. Är texten glad? Jag tycker den känns saklig.

 

Jag skriver i affek och inte styrt av mitt känsloliv.

Jag skrev om känslorna som affekten resulterade i.[i]


 

 

[i] Om Affekt

Baruch Spinoza skrev på 1600-talet om affekter, i verket Etiken. Deleuze (1988, 48-51) bygger vidare på Spinozas verk och förklarar att affekt är en påverkan eller kraft på kroppen (i detta fall både kroppsligt och sinnligt) som sätter den i ett förändrat tillstånd. Tillståndet kan bli antingen bättre eller sämre och ger upphov till två saker; det första är det vi kallar för känslor; det andra är en förändring i kroppens handlingskraft som kan öka, minska, hindras eller hjälpas. Ett förbättrat tillstånd resulterar i en ”god” känsla, men behöver inte nödvändigtvis leda till en ökad handlingskraft och vice versa. En affekt är inte en känsla utan ett blivande som påverkar det som den lever genom (Deleuze 1995, 137). I möte med konst kan affekten uppstå i mötet med åskådaren, bortom språket. Språket kan försöka ringa in det affektiva i något symboliskt som överlappar ett verks kommunikativa och emotionella narrativ, men det affektiva borde kanske ses om ett tredje parallellt spår. (Massumi 2002, 25-27).