---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Introduktion Tidslinje Förstudier Utgrävningar Insamlingar Rekonstruktioner Utställning Medverkande Referenser
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Rekonstruktioner
Under arbetet har olika rekonstruktioner gjorts som sedan visades i utställningsrummet som separata verk, men som samtidigt blev en del av helheten. Försöken att rekonstruera har fungerat likt ritualer för att aktivera minnen av traditioner och händelser som förekom på skolan men som avbröts i och med att skolan brann ner. Återskapandet har bildat en scenografi av delar av skolan som gick förlorade och fungerade för vissa som ett stöd för minnet. Det har samtidigt resulterat i både fysiska dokumentära skulpturer och mer immateriella handlingar där personer vittnat och försökt återskapa. Genom att bygga upp något som gått förlorat blir ett skikt av mänskliga spår synliga, sådant som en skolas verksamhet lämnade efter sig men som inte alltid ryms i det formella bevarandet av en plats.
Istället för att enbart återskapa byggnader har här funnits en tanke om att återskapa sådant som gått förlorat, såsom traditioner, rutiner, vanor, lekar, skolövningar, skolbaler, musikaler, och annat som hör till den sociala gemenskapen. Många av idéerna har av praktiska skäl inte gått att genomföra men den här delen av arbetet är ännu pågående och följer skolans tidsplan för återuppbyggandet av det nya skolhuset.
Att rekonstruera och på så vis bevara sådant som inte syns på en byggritning eller i en ruin, utgör lämningar i våra minnen, tankar och känslor som bildar immateriella arkeologiska fynd som enbart går att samla in genom att människor lever och kan berätta. Den här delen av arbetet har fokuserat på processen och försöket att återskapa samt de vittnesmål som rekonstruktionerna har lockat fram.
Rekonstruktion av skolrabatt och en tegelväg
Från ett insamlat fotografi av den solrosrabatt som fanns vid byggnad C3 på skolan har olika former av rekonstruktioner gjorts av rabatten. Innan branden ordnade fritids på skolan varje år en solrostävling. I berättelser som samlats in från elever och lärare finns det flera som talar om odlingar i rabatterna och i skolträdgården. Flera beskriver sina minnen av solrosorna och även de låga räcken runt dem som elever inte fick sitta eller balansera på. Tillsammans med fritids gjordes försök att återskapa en solrosrabatt på plats på skolgården genom att plantera nya solrosor efter utgrävningen. Dessa växte dock dåligt, kanske på grund av den brandskadade jorden. För utställningen återskapades istället solrosrabatten av konstnären i skala 1:1 för utställningsrummet baserat på ett donerat fotografi. Räcket byggdes stabilt för att elever skulle få balansera och sitta på det. Soptunnan fick användas och lutade lite, så som den gjorde i verkligheten. Odlingslådorna innehöll solros, ringblomma och blåklint. Ogräs som maskrosor och kvickrot som syns på fotografiet odlades och planerades även in i rekonstruktionen. Den levande rabatten skapades mitt i vintern med hjälp av växtlampor. När skolans klasser var på besök började vissa lärare plötsligt säga till eleverna igen att de inte fick sitta på räcket. Det var som om rabatten väckte minnet av de regler kring rabatterna som också upplöstes i och med branden. Den dokumentära skulpturen tog också slut på samma ställe där fotografiet var beskuret – en plexiglaskant användes för att skapa en känsla av att ett snitt också gjorts på det fysiska objektet.
Rekonstruktion av huvudbyggnaden efter bygglovsritning
Utställningens centrum var en modell baserad på skolans planritning, som sträckte ut sig i rummet och styrde besökarnas vägval, likt den verkliga skolbyggnaden. Modellens yttre form var noggrant utmätt för att överensstämma med husets konturer, medan rummens placeringar hade förenklats och delvis upplösts. Där brandområdet i byggnaden var som mest intensivt, användes röda, orange och gula skivor för att markera var elden hade härjat i huskroppen.
De fynd som samlades in under utgrävningarna sorterades efter storlek och typ och placerades i olika plastbackar längs med modellen, så att besökarna under utställningsperioden, tillsammans med konstnären eller på egen hand, kunde placera resterna av de förlorade skolhusen på en representation av Slättgårdsskolan.
Ljusdesignern Henrik Schmidt iscensatte en museal och dramatisk ljussättning med hjälp av svarta draperier som skapade ett inre rum, en skattkammare med ett dämpat ljus där vissa utvalda objekt lyftes fram med riktade spotlights. Syftet var att efterlikna känslan av ett arkeologiskt museum där unika och oersättliga fynd visades upp, med Nefertitis byst på Pergamonmuseet som inspiration.
Rekonstruktion av en stencil och ett påskpyssel
Läraren Maria Jonsson rekonstruerar ett förlorat studie- och pysselmaterial som hon ärvt av sin mamma, som också var lärare på samma skola. Det förlorade materialet bestod av en pärm med handgjorda stenciler med högt affektionsvärde för henne. Filminspelningen var likt en workshop och fungerade delvis som en vittnesrekonstruktion.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Introduktion Tidslinje Förstudier Utgrävningar Insamlingar Rekonstruktioner Utställning Medverkande Referenser
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------