Forskning med barn
I Barbro Johansson och Marianne Karlssons bok Att involvera barn i forskning och utveckling som är den metodbok jag utgått ifrån i formandet av min studie, skriver de att eftersom barn är en grupp som oftast representeras av vuxna så har vi som forskare ett stort ansvar att göra det som är för barnens bästa. "Ju bättre vi vuxna är på att förstå och respektera barns tankegångar desto bättre kan vi bli på att företräda dem, desto oftare kan vi ge dem utrymme att företräda sig själva".(1) Att barnen kan och vet något som forskaren inte kan måste vara utgångspunkten i arbetet.(2)
Etnografisk studie
Min studie är etnografisk. Etnografi är kultur- och samhällsvetenskapliga metoder där forskaren genom fältarbete samlar in sitt material i nära kontakt med sina informanter för att få en kontextuell förståelse av det som beforskas och på så sätt får ett inifrånperspektiv.(1)
Etnografi har blivit en av de viktigaste metoderna i forskning med barn för att förstå deras sociala världar och försöka se bortom sitt vuxenperspektiv.(2)
Vanliga metoder för insamling av empiri i en etnografisk studie är deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer,(3) båda dessa har jag använt mig av i min studie.
Att använda sig av flera metoder för insamling av empiri är fördelaktigt då man kan använda sig av så kallad triangulering där man lägger ihop olika sorters empirin till exempel då observationer och intervjuer och då kan på samma sak från olika perspektiv vilket ger en mer fyllig bild av situationen. Det informanter säger i en intervju och gör i en situation är inte alltid samma.(4)
Johansson Karlsson skriver att i orden deltagande och observation finns en motsättning leder till ett sorts spänningsfält. I ena änden finns observationen där forskaren är så osynlig det går, i mitten är forskaren synlig men passiv och längst åt andra hållet interagerar forskaren med informanterna vilket ger en större förståelse för det forskaren observerar genom att forskaren till exempel kan ha samtal med informanterna. I deltagande observationer växlar forskarens aktivitet genom studien.(5) Forskaren växlar då mellan närhet och distans. Distans är lika viktigt som närhet, det är då forskaren kan analysera, teoretisera och reflektera över sin egen roll som aktiv aktör i studien.(6)
Observationer är aldrig objektiva, forskaren har alltid en förförståelse och en(7) forskare som observerar påverkar alltid informanterna i studien vilket är viktigt att komma ihåg.(8) Forskaren blir en del av empirin och ska samtidigt reflektera och analysera empirin, detta ses som en styrka att forskaren genom att använda sig som person i studien får en förståelse för det som händer.(9) Genom detta har forskarens personlighet en stor betydelse och man behöver reflektera över sig själv. Man måste vara trevlig och social, inte ta för mycket plats och lyhörd för sina informanter. Forskarens kropp påverkar också relationen med informanterna och då i sin tur vilken kunskap forskaren får. Vilken ålder, kön eller etnicitet.(10)
Under en observation så påbörjas alltid tolkning och analys redan under observationen. Genom forskarens förförståelse och sina frågeställningar väljer forskaren ut och väljer bort intryck.(11) Syftet är att undersöka och försöka förstå, inte avbilda till punkt och pricka.(12)
Semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren utgår från innan förberedda frågor men ställer följdfrågor utifrån vad informanten svarar och är flexibel när intervjun kommer in på andra spår än tänkt. (13)
En intervju är konstruerad vilket påverkar relationen mellan informant och forskare och vad man som forskare får reda på i intervjun. Man får tillgång till “det berättade livet” och inte det ”levda livet” som Johansson och Karlsson skriver vilket man måste vara medveten om.(14)
Urval
I min studie har arbetat med en mellanstadieklass på en resursskola för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag mailade ett flertal skolor och den här skolan svarade först och lät väldigt intresserade av att vara med i studien.
Klassen består av åtta elever men bara sju elever är med i min studie då jag bara har fått samtycke från sju elevers målsmän. Den åttonde eleven var med i arbetet med stop motion och jag intervjuade eleven ändå så att hen inte skulle känna sig exkluderad, men jag har inte använt något jag sett eller hört från eleven i min uppsats.
Jag valde att inkludera alla sju elever jag fått samtycke från i studien för att jag bedömde det som ett lagom antal elever att både hinna med att observera i arbetet och intervjua.
Valet att arbeta med en mellanstadieklass beror på att min studie pågick under så kort tid och den erfarenhet jag har av arbete med elever är att det har gått snabbare att få bra kontakt med mellanstadieelever än högstadieelever. Lägre åldrar än mellanstadiet ville jag inte ha med i min studie då jag ville arbeta med elever som kommer få betyg i bildämnet snart då en del i studien handlar om bedömning.
Att jag har valt att arbeta med just barn med npf är för att det är en stor elevgrupp som ofta har svårigheter i skolan(1) och då får extra anpassningar eller särskilt stöd.(2) Men det är tydligt att detta ofta inte fungerar då väldigt många mår dåligt och har svårt att klara kunskapsmålen.(3)
Att jag varit på en resursskola och inte en traditionell skola är för att jag vill kunna fokusera på min undervisning utan att eleverna behöver hantera de svårigheter som tex stora elevgrupper resulterar i. Sådant jag inte kan påverka som lärare. Eftersom barn med npf både har väldigt olika styrkor, svårigheter och behov förutom de som ofta är gemensamma för de flesta med npf-diagnoser(4) så får jag också möta en större variation av svårigheter då det går fler elever med npf i en resursklass. Jag behöver inte heller peka ut elever med en diagnos i en heterogen klass.
1) Barbro Johansson & MariAnne Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, Lund: Studentlitteratur, 2013, s.11. 2) Ibid., s.21
1) Johansson & Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, s.37. 2) Ibid., s.38. 3) Ibid., s.28. 4) Ibid., s.31. 5) Ibid., s.37-38. 6) Ibid., s.40. 7) Judy Dunn, naturalistic observations of children and their families, se Barbro Johansson & MariAnne Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, Lund: Studentlitteratur, 2013, s.48. 8) Johansson & Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, s.40. 9) Björg Kjaer, Barn och barndom på fritidshjem: Ett folklorisk studie af fortolkning og forhandling om barnlig identitet, Diss. Göteborgs universitet / Danmarks Pedagogiska universitet, se Barbro Johansson & MariAnne Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, Lund: Studentlitteratur, 2013, s.42. 10) Johansson & Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, s.43 11) Ibid., s.48 12) Billy Ehn, Lära sig se på nytt. Observationens dynamik, I: Gösta Arvastson & Billy Ehn (red.), Etnografiska observationer, Lund: Studentlitteratur, se Barbro Johansson & MariAnne Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, Lund: Studentlitteratur, 2013, s.49. 13) Johansson & Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, s.65. 14) Ibid., s.59.
1) Riksförbundet Attention,”Hur kommer det att gå det här läsåret? Den frågan hänger över hela familjen”, 2021, s.3. 2) Anna Sjölund, Cajsa Jahn, Ann Lindgren & Malin Reuterswärd, Autism och ADHD i skolan: handbok i tydliggörande pedagogik, s.42-42, 46. 3) Riksförbundet Attention, ”Det finns så mycket kunskap om NPF, kan inte begripa varför den inte når ut till skolorna.” – en undersökning om hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har det i skolan och hur det påverkar familjen, s.8. 4) Specialpedagogiska skolmyndigheten, Vad är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)?, 25 juni 2022
Empiri och insamlingsmetoder
Under två halvdagar veckan innan arbetet med stop motion gjorde jag deltagande observationer på elevernas ordinarie lektioner för att vi skulle lära känna varandra lite inför vårt arbete tillsammans.
Jag presenterade också mitt projekt och berättade vad vi skulle göra veckan efter och visade exempel på stop motion. Vi pratade också lite om vad eleverna skulle vilja göra. Efter dagens slut skrev jag minnesanteckningar.
De använder tydliga scheman varje dag med klockor som visar klockslag och bilder på vad som ska göras. De använder mycket bildstöd som underlättar för eleverna. Jag frågar hur vi ska göra med scheman för veckan vi animerar och vi kom fram till att vi gör ett sånt schema för de dagarna också.
Vi arbetade med stop motion i tre dagar. Två elever arbetade tillsammans alla andra arbetade själva.
Hela första dagen så fick eleverna förbereda sina animationer i helklass.
Innan de började arbeta så visade jag hela klassen hur det går till när man animerar så de skulle ha det med sig när de förberedde sina filmer.
Eleverna fick hitta på själva vad som skulle hända i sina filmer och hur deras bakgrunder och figurer skulle se ut. De fick välja mellan att arbeta med lera och rita och klippa ut papper, men även använda annat som de kom på. Jag lärde bara eleverna absoluta grunder för att komma igång och introducerade till exempel inte arbete med bildmanus och att arbeta med olika bildutsnitt.
Klassens lärare och två resurspedagoger var med under arbetet.
Dag två fick halva klassen animera på förmiddagen och halva klassen på eftermiddagen. Dag tre bytte vi ordning och fortsatte med filmerna i halvklass.
Det var läraren som föreslog att vi skulle ha en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen annars skulle det nog bli jobbigt för gruppen som får vänta en hel dag plus att det kan vara bra att bryta efter halva dagen och göra något annat.
Att vi animerade i halvklass var för att jag ville hinna observera varje elev mer än jag skulle hunnit om det var 8 elever som animerade samtidigt.
Under animering och redigering arbetade jag själv med eleverna utan deras lärare och resurspedagoger.
Innan eleverna började animera lärde jag dem bara de absoluta grunderna och så fick de lära sig mer vartefter och jag visade inte klipprogrammet förrän animeringen var klar. Vi använde ipads med två gratis appar, en till animation och en till redigering och vi använde Erlings animationslådor.
Samtidigt som jag undervisade så observerade jag klassen. Jag spelade in ljud och fotograferade lite. Ibland var ljudinspelaren där jag inte var men oftast flyttade jag med mig den. Ljudet använder jag här i uppsatsen.
Jag gjorde kvalitativa semistrukturerade enskilda intervjuer med eleverna dagen efter sista animationsdagen förutom med två av eleverna som jag intervjuade dag två och tre. En var frånvarande dagen jag skulle interbjua henne så med henne har jag bara samtal tillsammans med den klasskamrart hon arbetade med.
Under intervjuerna spelade jag in ljud som jag använder i uppsatsen.
Samma dag som jag intervjuade de flesta eleverna så tittade vi först på allas filmer tillsammans. Elevernas filmer använder jag i min uppsats.
Några veckor efter arbetet med eleverna gjorde jag en semistrukturerad intervju med klassens lärare. Jag spelade in ljud som jag använder i uppsatsen.
Med mig i min studie har jag även Erling Ericsson. Erling har jobbat länge med barn och stop motion och anledningen att jag träffat honom är att jag vill ha med någon med längre erfarenhet att ställa in studie mot. Erling har inte arbetat i resursskolor utan traditionella skolor och andra sammanhang vilket är intressant för mig då jag samtidigt som jag undersöker en inkluderande undervisning för barn med npf även funderar på hur det skulle fungera i en heterogen klass.
Filmat vårt samtal har Oscar Gränse gjort. Att jag inte filmade själv är för att jag ville fokusera på mitt samtal med Erling utan att behöva fokusera på att filma samtidigt.
Forskningsetiska överväganden kring denna studie
Jag följer den nationella lagstiftningen och forskningsetiska riktlinjer,(1) det vill säga:
I min studie har jag försökt att vara tydlig med vad det innebär för informanterna att vara med i studien, hur studien går till och att de får hoppa av när de vill.
Eftersom eleverna är minderåriga har elevernas vårdnadshavare gett skriftligt samtycke. Jag har också berättat för eleverna varför jag gör studien och vilka som kommer höra intervjuerna och se deras filmer och att alla informanter i studien är helt anonyma.
Alla vuxna informanter har också gett skriftligt samtycke och har fått samma information som målsmän och elever.
Alla informanter har godkänt att jag får spela in deras röster under intervjuer och observationer och använda inspelningarna här i uppsatsen.
Jag behandlar all data konfidentiellt och förvarar den på ett säkert sätt.
Jag försöker vara transparent mot informanter och allmänheten om vad syftet med forskningen är och vad studien ska resultera i.
Jag är medveten kring min egen påverkan på utfall genom min närvaro, agerande och val av forskningsmetoder och är medveten om att vad jag ser och hör är min subjektiva upplevelse och jag måste göra mitt bästa för att forskningsrapporten ska spegla forskningen.
Analysmetod
Som Johansson och Karlsson skriver om etnografisk metod så har mitt analys- och tolkningsarbete börjat redan vid insamling av min empiri(1) och fortsatte framförallt sedan under mitt klipparbete.
När jag började bearbetade min empiri så grovklippte jag först intervjuerna med barnen. Jag la dem för sig på olika tidslinjer i klipprogrammet och då fick jag en överblick över varje enskilt barn men såg också gemensamma teman när jag gick emellan och lyssnade på olika intervjuer. När jag sedan började klippa intervjuerna mer noggrant så fick jag för varje gång bättre koll på materialet och och när jag sedan började klippa materialet från samtalen med Erling, Staffan Selander och klassens lärare så hade jag lärt mig materialet med barnen bra och hade med mig det in.
Jag gick tillbaka till barnen och klippte ner det snävare utifrån mitt syfte och frågeställningar men sparade också sådant som jag tycker ger en rikare bild av barnen och även min relation till barnen och vem jag är i studien.
Sedan gjorde jag nya tidslinjer utifrån mina frågeställningar och sorterade in material med barnen, Selander, Ericsson och läraren på de olika tidslinjerna. Jag gjorde även en uppdelning där jag utgick från de svårigheter eleverna brukar ha i bildämnet. Eftersom mycket av ämnena hänger ihop hamnade många delar av empirin på flera olika tidslinjer med olika kategorier i början men ju längre jag kom i min analys desto mer uppdelat och sorterat blev det och till slut kom jag fram till åtta teman istället. De teman jag valde att fortsätta arbeta med är tydlig struktur och digital teknik som inramning och resurs för lärande, variationsmöjligheter, idéskapande, det blev en film, filmprocessen, självständighet och eget ansvar, samarbete och bedömning.
Genom att jag har klippt mitt material med eleverna blandat med material med Staffan Selander Erling Ericsson och klassens lärare har jag fått syn på fler saker än när jag bara tittade på en sak i taget och genom detta arbete skedde min analys och även tolkningsarbete. Ju fler gånger jag gick igenom materialet och flyttade runt och la olika klipp bredvid varandra ju mer fick jag syn på nya saker och fick en djupare förståelse.
Genom att jag hade flera olika tidslinjer med olika teman kunde jag lätt gå emellan och flytta material under arbetet och lägga ihop och jämföra.
Parallelt med klipparbetet har jag på liknande sätt som i klippningen sorterat litteraturanteckningar i olika uppsatsdelar. Jag har till exempelt klippt ut delar från design för lärande och parallelt då plockat ut litteraturanteckningar från tidigare forskning som jag haft bredvid mig när jag klippt vilket har hjälpt mig i tolkningsarbetet på samma sätt som när jag flyttat runt klipp. Det har även satt igång tankar om diskussion mina tolkningar.
När jag klipper har jag materialet i kroppen på ett annat sätt än när jag läser transkriberad text genom att jag samtidigt är i ett görande och att det tar lång tid att få ihop och sortera materialet gör att jag lyssnar och ser på materialet många fler gånger än om jag hade transkriberad text.
Att jag samtidigt sorterat och klippt ihop mitt filmade material med Selander om design för lärande ihop med mitt empiriska material gör att jag analyserat utifrån min teori under klippningen rent fysiskt och inte bara haft teorin i huvudet.
Metoddiskussion
Att jag var på resursskolan och inte i en vanlig skola med en heterogen klass kan ses som problematiskt och motsägelsefullt när jag utgår från den gemenskaphetsorienterade definition av inkludering där man vill anpassa undervisningen utifrån alla elevers olikheter och inte bara elever med svårigheter(1) och dessutom pekar jag ut elever med npf som avvikande. Men samtidigt så anser jag det motiverat utifrån att jag vill se just hur de svårigheterna elever med npf har kan överbryggas av egenskaperna hos stop motion så att undervisning i en heterogen klass även kan inkludera dem vilket är tydligt i den vanliga skolan idag att de ofta inte är. Genom att eleverna på resursskolan har tydligt dokumenterade svårigheter och fastställda diagnoser får jag en tydlighet när jag undersöker hur stop motion kan överbrygga just deras svårigheter. Och som tidigare forskning visat så fungerar det som fungerar för elever med de största svårigheterna också för barn utan svårigheter vilket gör att undersökningen kan leda till en inkluderande undervisning för alla barn.(2)
Att jag höll en workshop själv och inte observerade någon annan som undervisade beror på att jag själv ville få syn på elevernas kunskaper utifrån att det var jag som var läraren och då även kunna hjälpa och fråga dem saker under arbetets gång för att se hur deras arbete kunde utvecklas genom vår kommunikation och gemensamma arbete elev och lärare emellan. Jag ville också se hur vår kommunikation fungerade under görandet. Men i och med att jag också undervisade så missade jag kanske att se mycke genom att att jag inte la så mycket tid på att observera så mycket med distans vilket är viktigt för analys och reflektion över min egen roll.(3) Distansen och reflektion över min egen roll fick jag mer genom att bearbeta ljudinspelningar från arbetet genom sortering och klippning.
Jag försökte flytta med mig ljudinspelaren när jag gick runt till eleverna men glömde det en hel del. Att jag flyttade runt den berodde på att jag ville ha inspelat det jag var med om själv men också att jag inte ville smyginspela eleverna som det kändes som att jag gjorde annars. När jag tog den med mig blev det tydligt för barnen att ljudinspelaren var med när jag ställde ner den bredvid dem. Alla barn visste om att andra skulle lyssna på det de sa och det gjorde nog i vissa lägen att de undvek att säga saker.
Som deltagande forskare påverkar man alltid på något sätt de sammanhang man är i och de människor man möter.(4) Jag kom in som en ny okänd person i klassen vilket deras lärare tror att det kan ha påverkat elevernas arbete. Både genom att det är spännande med någon ny person men också att klassen är känslig för förändringar. Läraren tror att det kan ha påverkat eleverna i deras arbete genom att det kanske inte kändes kravfyllt när inte deras vanliga lärare höll i undervisningen och att det inte kändes som att det räknades som skola och skulle bedömas genom att jag kom utifrån och att de därför kanske blev mer motiverade.
Intervjuer med eleverna gjorde jag för att få höra hur de upplevde arbetet och inte bara se det genom mina ögon men jag ville också se om jag såg kunskaper de fått på ett annat sätt än när jag arbetade med dem. En del av eleverna hade jag svårt att kommunicera med under intervjun men genom att jag arbetat med dem och gick in i intervjun med den förförståelsen gick det lättare. Jag såg och hörde vissa saker under arbetet som barnen inte uttryckte i intervjun och de berättade vissa saker under intervjun som jag inte sett under arbetet men som hängde ihop och gav en mer komplex bild.
Att jag gjorde semistrukturerade intervjuer var för att jag ville ha en struktur så att jag pratade med eleverna om ungefär samma saker så jag kunde se mönster men jag ville ändå ha fokus på deras individuella upplevelser och då vara flexibel med följdfrågor utifrån den enskilda eleven. Jag tycker att det fungerade bra, att jag fick en bild av elevernas olika upplevelser av samma ämne men kunde ändå ta vara på deras individuella spår.
Intervju med klassens lärare gjorde jag för att framförallt få en bild av hur det brukar fungera på bildlektionerna och vad svårigheterna där är för eleverna utifrån ett lärarperspektiv för att komplettera elevernas bild av hur bilden i skolan brukar vara. Det var intressant att höra att hon bekräftade de svårigheter jag läst om i tidigare forskning och något som jag tycker gjorde min studie mer relevant. Men balansen i hur jag tolkar intervjun med lärare och intervjuerna med eleverna i min analys behöver jag vara medveten om. Det är viktigt att jag i huvudsak analyserar det jag såg och upplevde i min roll som lärare och det eleverna berättar och använder lärarens berättelse att diskutera det mot så det kan bli en nyanserad bild men ändå med fokus på elevernas perspektiv.
Genom att jag samlat in flera olika sorters empiri, ljudinspelningar från deltagande observationer, intervjuer och elevernas filmer så kan jag se det jag undersöker från olika håll vilket ger mig en mer rik bild av en situation.(5)
Sju elever känner jag var lite för många i en så här kort studie, inte att hinna med arbetet med eleverna, observationer och intervjuer, men det tog för lång tid att bearbeta och analysera. Men utifrån studiens relevans och resultat tycker jag att det var lagom, jag kunde både se variation mellan elevernas arbetssätt och upplevelser men också gemensamma saker.
1) Nilholm & Göransson, Inkluderande undervisning. - Vad kan man lära sig av forskningen?. 2) Sundbaum, Pedagogiska strategier inom bildämnet- stimulans och utveckling av kreativitet, fantasi, och skapande förmåga hos barn med autism, s.54. 3) Johansson & Karlsson(red.), Att involvera barn i forskning och utveckling, s.40. 4) Ibid., s.40. 5) Ibid., s.31.
Metoddiskussion utifrån den multimodala uppsatsen
Att göra en multimodal uppsats skiljer sig från den traditionella formen på olika vis och jag ska här diskutera några av dem. Min intention med att göra en multimodal uppsats är som jag berättade i början att undersöka möjligheten att använda olika sorters textformer än bara det skrivna ordet ihop med fotografier, både utifrån ett inkluderingsperspektiv och möjligheterna att kunna berätta på ett mer rikt sätt där läsaren genom olika textformer såsom ljud och rörlig bild kanske kan få en större förståelse för studien genom det.
Genom att jag som forskare så tydligt är framskriven i min uppsats tycker jag att det blir mer transparent än genom det skrivna ordet där forskaren blir mer anonym. Man får genom att se och höra mig en tydligare bild av vem jag är och vad jag har för relation med alla de jag möter. Särskilt i samtal och arbete med barnen gör det skillnad. Vem jag är och hur jag är som lärare och vilken relation jag har med barnen påverkar utfallet av barnens arbete och hur jag bemöter barnen i en intervju kan påverka hur de svarar.(1) Utifrån detta har jag valt att ha en sida i min uppsats som heter arbetet med eleverna. Där får läsaren höra mina ljudinspelningar av intervjuerna med eleverna och se deras filmer och det tänker jag är bra för läsaren att ha med sig in i min tolkning och diskussion av min studie. Barnen får mer plats när man hör deras egna röster och inte bara läser det skrivna ordet och genom det får man en rikare och mer komplex bild av vilka de är. Jag måste förstås vara medveten om att trots att läsaren får en rikare bild av studien på detta sätt så är den fortfarande vinklad utifrån min subjektiva bild. Det är jag som väljer vad av det eleverna berättar som läsaren får höra. Men det är det även i en uppsats med bara skriven text. Jag har tänkt på när jag klippt att inte ta bort delar där jag tycker att det är jobbigt att höra eller se mig själv.
Jag har upplevt att jag känt ett större ansvar för alla mina medverkande än jag tror jag skulle gjort om jag skrivit. Kanske beror det på att man just får en rikare bild av de medverkande än i skriven text och att läsaren kanske inte tänker på att genom min klippning och mina val är det alltid min gestaltning av min förståelse.(2)(3) Min röst hörs också genom vad jag väljer och väljer bort och hur jag speglar det mot annat material. Allt det påverkar läsarens bild av den medverkande och vad den säger och det är mitt ansvar att ta hand om det på ett respektfullt sätt även om det alltid blir utifrån min subjektiva förståelse.
Att jag använt elevernas röster är något jag funderat mycket på då det i en traditionell uppsats ej finns som möjlighet och jag då inte heller hittat etiska regler kring det. Jag har ändå bestämt att göra det då elevernas vårdnadshavare godkänt och eleverna vet om hur materialet ska användas. Dessutom kommer barnens röster förändras framåt och de är i övrigt helt anonymiserade. Men jag har tänkt på att inte ta med något jag tänker är känsligt material och jag har försökt gestalta dem på ett respektfullt sätt.
Att jag har valt att berätta delar av min teori i samtal med Staffan Selander som är en av författarna av boken "Design för lärande - ett multimodalt perspektiv"(4) som jag har utgått ifrån är för att jag då kommit åt andra aspekter än om jag bara använt skriven text. Jag har fått med mig Staffans Selanders erfarenheter utöver innehållet i boken och mina resonemang kring teorin har fått en reaktion och jag kan ställa frågor utifrån mitt specifika projekt vilket jag inte fått om jag bara utgått från boken. Det har varit en fördel men också en svårighet i och med att i ett samtal kommer man in på flera saker samtidigt och texten blir inte lika fokuserad och koncis som när man i skrivandet noga väljer varje ord man tar med.
Jag har aldrig tidigare gjort en forskningsstudie och då inte heller skrivit en sådan uppsats och jag har haft otroligt svårt att förstå den traditionella formen och då har det varit oerhört svårt att översätta den till andra former av text. För att kunna göra något nytt av något gammalt behöver man först förstå det gamla för att förstå vad man får och inte får bryta. Den här svårigheten jag hade ledde till att strukturen av min uppsats har blivit väldigt lik en traditionell uppsats, något jag inte tänkt innan och genom det har jag börjat fundera kring vad man måste och inte måste ha med i en uppsats och hur för att den ska bli akademiskt korrekt.
Att göra en multimodal uppsats har jag upplevt är väldigt mycket mer tidskrävande än en uppsats med bara skriftspråk både genom utförandet och i mitt fall att det tog lång tid innan jag hade något konkret att se och visa då allt material väldigt länge var fragment som inte var ihopsatta. Detta gjorde att varken jag eller min handledare såg omfattningen av mitt arbete föränn väldigt sent.
