The Ephemeral City: Songs for the Ghost Quarters

Katt Hernandez

Abstract The towers of the Stockholm skyline twine with radio transmissions, flying out over the city, drifting down through the streets and sinking into the underground telephone system below. Stockholm has buildings that have been there for centuries, but is also full of modern and contemporary architectures, all jostling for their place in parallel collective memory. In taking the city up as a subject, this artistic PhD project in music expands allegories to these architectural instruments into the world of the mechanical and the electrical. By taking up and transforming the materials of the cityscape, this project spins ephemeral cities more subtle than the colossal forces transforming the city. The aim is to offer those materials, wrought into music and sound works, for urban dwellers to deepen, remember, evoke and envision their own ephemeral cities. The themes in the project are drawn from urban memory and transformation, psychogeography and the ghosts of the imagined city, aiming to empower a sense of place beyond commercial forces, through the fleeting, subtle and imaginary. There are three questions the artistic works of this project reflect on and address. The first is about the ability of city-dwellers to regain or create some sense of place, history or belonging through the power of their imaginations. The second reflects on the possibility for imagined alternatives to re-empower a sense of place for the people who encounter them. The third seeks out the points where stories, memories, or alternative futures are collective, at what point are they wholly individual, and how the interplay between them plays out in listening. There is an improvisatory practice in how we relate to urban environments: an ever- transforming inter-play between the animate and inanimate. Each individual draws phantoms of memory and imagination onto the cityscape, and this yields subtle ways people can be empowered in their surroundings. The artistic works of this project are made to illuminate those subtleties. They are comprised of a group of compositions, improvisations, artistic collaborations and sound installations in music and sound. I have created them utilizing modular synthesizers, field recordings, pipe organs, multi-channel settings; PureData and SuperCollider programs; string ensembles with hurdy-gurdy, nyckelharpa or violin, and; sound installations. This choice of instruments is as an allegory to the architecture of Stockholm. The final result is a collection of music and sound works, made to evoke the imagined city. Taken as a whole, the works of the project create an imaginary city–one possible version of The Ephemeral City–to argue that the evocation of ephemeral space is a way to empower urban dwellers. The mechanism of that empowerment is the force of imagination, immune to the vast forces tearing through the fabric of Stockholm life by virtue of the ghostly, transitory and mercurial, as compelling to the inner eye as brick and mortar to the outer life. Populärvetenskaplig sammanfattning Kyrkspirorna och tornen på Stockholms horisont blandar sig med radiosändningar som flyger ut över staden bredvid privatiserade våglängder, driver ner genom atmosfären och sjunker ner i det övergivna underjordiska telefonsystemet. Stockholm har byggnader som funnits där i århundraden, men är också full av den mest moderna och samtida arkitektur. Allt konkurrerar om sin plats i det kollektiva minnet. Det här konstnärliga doktorandprojektet i musik tar upp och omvandlar stadsbildens grundmaterial, skapar bilder av staden, mer subtila än de starka krafter som är i rörelse; där staden förändras så snabbt och på ett sätt som ofta skapar maktlöshet. Syftet är att erbjuda material, bearbetat till musik och ljudverk, för stadsbor att fördjupa, minnas, frammana och föreställa sig sina egna efemära städer. Ämnena i projektet är tagna från urbana minnen och omvandlingar, psykogeografi och andarna i den efemära staden. Syftet är att möjliggöra en upplevelse av tillhörighet och hemmahörande som sträcker sig bortom kommersiella krafter och istället framhåller det flyktiga, subtila och imaginära. Projektet tar sig an tre frågeställningar: Hur kan musik och ljudkonst möjliggöra ett återtagande av tillhörighet och platskänsla genom kraften i individens fantasi? Hur kan alternativa inre bilder av staden förstärka en upplevelse av tillhörighet och platskänsla? När blir berättelser, minnen och alternativa framtidsvisioner kollektiva, när kan de delas med andra och när är de helt individuella? Det finns ett improvisatoriskt samspel mellan det levande och det materiella i staden vilket möjliggör subtila sätt för de boende att återfå inflytande över sin omgivning. De konstnärliga verken i det här projektet är gjorda för att belysa dessa subtiliteter, centrerade runt ett antal kompositioner, improvisationer, konstnärliga samarbeten och ljudinstallationer. Med användande av modulära synthesisers, fältinspelningar, piporgel, multikanaluppsättningar; PureData- och SuperColliderprogram, stråkensembler med vevlira, nyckelharpa eller violin och ljudinstallationer. Valet av instrument och material är en efemär metafor för Stockholms arkitektur. Slutresultatet är en samling musik och ljudverk, gjorda för att belysa den imaginära staden. Tagna som en helhet, skapar verken i projektet en imaginär stad – en möjlig version av Den Efemära Staden – för att kunna argumentera att detta frammanande av ett efemärt rum är ett sätt att stärka de boende genom fantasins makt, immuna mot de starka krafter som förändrar livet i Stockholm, med hjälp av det drömlika, omformande och flyktiga. Lika övertygande för det inre ögat som tegelsten och murbruk är i den yttre världen.

contents
navigation
abstract
Abstract The towers of the Stockholm skyline twine with radio transmissions, flying out over the city, drifting down through the streets and sinking into the underground telephone system below. Stockholm has buildings that have been there for centuries, but is also full of modern and contemporary architectures, all jostling for their place in parallel collective memory. In taking the city up as a subject, this artistic PhD project in music expands allegories to these architectural instruments into the world of the mechanical and the electrical. By taking up and transforming the materials of the cityscape, this project spins ephemeral cities more subtle than the colossal forces transforming the city. The aim is to offer those materials, wrought into music and sound works, for urban dwellers to deepen, remember, evoke and envision their own ephemeral cities. The themes in the project are drawn from urban memory and transformation, psychogeography and the ghosts of the imagined city, aiming to empower a sense of place beyond commercial forces, through the fleeting, subtle and imaginary. There are three questions the artistic works of this project reflect on and address. The first is about the ability of city-dwellers to regain or create some sense of place, history or belonging through the power of their imaginations. The second reflects on the possibility for imagined alternatives to re-empower a sense of place for the people who encounter them. The third seeks out the points where stories, memories, or alternative futures are collective, at what point are they wholly individual, and how the interplay between them plays out in listening. There is an improvisatory practice in how we relate to urban environments: an ever- transforming inter-play between the animate and inanimate. Each individual draws phantoms of memory and imagination onto the cityscape, and this yields subtle ways people can be empowered in their surroundings. The artistic works of this project are made to illuminate those subtleties. They are comprised of a group of compositions, improvisations, artistic collaborations and sound installations in music and sound. I have created them utilizing modular synthesizers, field recordings, pipe organs, multi-channel settings; PureData and SuperCollider programs; string ensembles with hurdy-gurdy, nyckelharpa or violin, and; sound installations. This choice of instruments is as an allegory to the architecture of Stockholm. The final result is a collection of music and sound works, made to evoke the imagined city. Taken as a whole, the works of the project create an imaginary city–one possible version of The Ephemeral City–to argue that the evocation of ephemeral space is a way to empower urban dwellers. The mechanism of that empowerment is the force of imagination, immune to the vast forces tearing through the fabric of Stockholm life by virtue of the ghostly, transitory and mercurial, as compelling to the inner eye as brick and mortar to the outer life. Populärvetenskaplig sammanfattning Kyrkspirorna och tornen på Stockholms horisont blandar sig med radiosändningar som flyger ut över staden bredvid privatiserade våglängder, driver ner genom atmosfären och sjunker ner i det övergivna underjordiska telefonsystemet. Stockholm har byggnader som funnits där i århundraden, men är också full av den mest moderna och samtida arkitektur. Allt konkurrerar om sin plats i det kollektiva minnet. Det här konstnärliga doktorandprojektet i musik tar upp och omvandlar stadsbildens grundmaterial, skapar bilder av staden, mer subtila än de starka krafter som är i rörelse; där staden förändras så snabbt och på ett sätt som ofta skapar maktlöshet. Syftet är att erbjuda material, bearbetat till musik och ljudverk, för stadsbor att fördjupa, minnas, frammana och föreställa sig sina egna efemära städer. Ämnena i projektet är tagna från urbana minnen och omvandlingar, psykogeografi och andarna i den efemära staden. Syftet är att möjliggöra en upplevelse av tillhörighet och hemmahörande som sträcker sig bortom kommersiella krafter och istället framhåller det flyktiga, subtila och imaginära. Projektet tar sig an tre frågeställningar: Hur kan musik och ljudkonst möjliggöra ett återtagande av tillhörighet och platskänsla genom kraften i individens fantasi? Hur kan alternativa inre bilder av staden förstärka en upplevelse av tillhörighet och platskänsla? När blir berättelser, minnen och alternativa framtidsvisioner kollektiva, när kan de delas med andra och när är de helt individuella? Det finns ett improvisatoriskt samspel mellan det levande och det materiella i staden vilket möjliggör subtila sätt för de boende att återfå inflytande över sin omgivning. De konstnärliga verken i det här projektet är gjorda för att belysa dessa subtiliteter, centrerade runt ett antal kompositioner, improvisationer, konstnärliga samarbeten och ljudinstallationer. Med användande av modulära synthesisers, fältinspelningar, piporgel, multikanaluppsättningar; PureData- och SuperColliderprogram, stråkensembler med vevlira, nyckelharpa eller violin och ljudinstallationer. Valet av instrument och material är en efemär metafor för Stockholms arkitektur. Slutresultatet är en samling musik och ljudverk, gjorda för att belysa den imaginära staden. Tagna som en helhet, skapar verken i projektet en imaginär stad – en möjlig version av Den Efemära Staden – för att kunna argumentera att detta frammanande av ett efemärt rum är ett sätt att stärka de boende genom fantasins makt, immuna mot de starka krafter som förändrar livet i Stockholm, med hjälp av det drömlika, omformande och flyktiga. Lika övertygande för det inre ögat som tegelsten och murbruk är i den yttre världen.
Katt Hernandez - The Ephemeral City: Songs for the Ghost Quarters - 2023
Meta
Comments
Terms

Back to map

In 2021, a massive fire destroyed the remains of a carbonic acid factory that was one of Stockholm's few abandoned industrial sites with visible breaking down machinery.x This was located at Trekanten, near the Liljeholmen center and transportation hub. In Skogen är bäst på bild, dance and performance artist Marie Gavois participates from the top floor of a house just beside the factory, before it burns, in an atelje complex housed in one of the disused buildings of the Cementa concrete factory.x Sitting in her atelje, Gavois described the parking lot outside. A Romany family came there at night and slept in a car. Very early in the morning, they awoke, swept and cleaned the whole area where their car had been, and drove off. Next came the few remaining industrial workers, together with builders engaged in the transformation of the large tract of former factories into condominiums. Finally there came the well-heeled office and cultural workers, going to administrative jobs, or to the near-by former paint factory which has been converted into the Färgfabriken ("Paint Factory") art exhibition space

Downstairs I met often with transdisciplinary artist, psychogeographer and curator Geraldine Hudson, in her studio on the first floor.x Replete with the work of former rituals, ceramic ear trumpets, coal and ash drawn into maps, symbols or moons, the view from the window was crowded with the rusted pipes and jetties of the kolsyra fabriken (soda factory), rusty and tangled, while we talked about art, life, psychogeography and the esoteric practice that is Hudson’s central work.

Hovering over it all is the Cementa concrete factory. Looking at the ruins soon to be taken down, one could find a special art gallery just for cement artists that had sometime been in use, clearly in some affiliation with the cement factory. Along the edge of the mass of buildings, back by the streetcar, was a low, one story brick building. It was scattered inside its broken windows with several abandoned, upright pianos.

The atelier space was evicted after more than twenty years in spring of 2021. The carbonic acid factory burned down that September. New apartments are slated to go in where they stood. The ruins of the factory and the atelje complex alike join the fate of much of the industrial architecture of Stockholm, which has disappeared or transformed into luxury condominiums across the city.

Trekanten

Back to Repository

An excerpt from Skogen är bäst på bild (The Forest looks Best in Pictures). The speaking was recorded in the building to the right. The whole composition can be heard here.

Tip

Tip