Goddag tall, eller tjänare, hej på dig tall. Jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig dig, men jag börjar nu med att dua i varje fall och prata svenska. Jag ser att du är inte är en vanlig svensk tall, så du har planterats. Jag tror att du är Pinus cembra för dina blad eller vad heter det nu på svenska, de heter ju inte blad utan 'needles' är långa och de växer fem stycken från samma punkt, i motsats till den gamla vanliga tallen Pinus sylvestris som har sina löv två i taget. Jag undrar just, ja och jag heter Annette och jag har flyttat hit granne med dig alldeles nyligen, sist och slutligen igår då jag skruva in namnskylten på dörren och lämna tillbaka nycklarna till mitt tidigare hem. Så jag tänkte jag skulle komma och hälsa på. Men det här med att jag inte kommer ihåg vad ja barren heter, så det är ju ett lite skrämmande tecken på dementi eller vad som helst. Men i varje fall, så dina fem barr från samma punkt i motsats till den vanliga tallens kortare barr som är två tillsammans är ett tecken, men så är din bark nog lite annorlunda också. Jag börjar fundera på att skulle du kunna vara nåt sånt som heter Pinus peuce som jag har träffat på en gång tidigare också, i parker finns den. Men jag ser inga kottar och den typen av tall har väldiga kottar så det borde man ju kunna känna igen dig på. Men i varje fall, trevligt att träffas. Och jag ville komma upp till dig här i Kronobergsparken uppe på kullen, du är nästan högst upp, för att säga goddag och för att undra om du skulle vara intresserad av samarbete. Jag har samarbetat med tallar i Nobelparken och i Lill-Jansskogen och jag tänkte att nu när jag har blivit Kungsholms-bo så borde jag ju hitta en samarbetspartner här på Kungsholmen. Och du växer här väldigt nära till hands och ser ganska vacker och spännande ut här uppe på kullen. Du har en bra, hur ska jag säga, en fin utsikt men också liksom ett slags överblick över vad som händer här. Så jag vet inte riktigt, jag har inte något konkret förslag vad vi skulle kunna göra tillsammans. Det här är bara en sådan allmän fundering, men jag tänkte att jag skulle komma och säga hej och det där, förbereda dig på att jag kanske skulle komma med en kamera och antingen prata med dig eller skriva till dig eller vad jag nu kan hitta på. Men det blir nog senare i sommar så att nu var det bara en kort första visit. Bra, men jag hör eller känner inte någon så där aktiv motvilja från din sida även om jag inte heller upplever någon större entusiasm så helt enkelt fundera på det och jag återkommer. Tack.
Godmorgon kära tall, det länge sedan sist. Jag var här en gång tidigare om du kanske minns eller så minns du inte, men goddag, godmorgon. Det är tidig morgon, midsommar, inte midsommar festligheter ännu, men sommarsolståndet alltså, idag 21 juni. Jag har inga presenter med mig åt dig. Alla ursprungsfolk har sina seder för ömsesidighet och jag har inte hittat på något sätt att visa min respekt eller högaktning för dig och jag vet inte heller riktigt hur vi ska samarbeta i framtiden eller vilket slags samarbete jag ska föreslå som du kunde ta ställning till, så jag kom bara för att pladdra lite och hälsa på dig nu när jag på riktigt bor här som granne till dig. Jag tror att jag ska göra ett experiment med dig för arbetsgruppen Artistic Research Working Group för Psi, alltså Performance Studies international, som jag ska presentera något för den sista juni. Och då är temat att promenera, att vandra, och då förstår jag ju inte riktigt hur jag ska kunna förverkliga det med dig, för det som jag annars har skildrat där är hur jag vandrar genom skog och spelar in det med en GoPro kamera. Men kanske jag ska komma och vandra runt dig eller till dig och från dig eller nåt sånt. Och jag hoppas det är okej, det ska jag göra senare i veckan. Men det gläder mig att se att du verkar att må bra och här är allt lugnt och fint omkring dig. Visserligen har de klippt gräsmattan onödigt kort men att, det ör du kanske van med. Och nu är det enda träden som blommar såhär års längre är alltså, eller blommar så där riktigt synligt, är fläderbuskarna och de är vita och vackra. Så att alla andra har nästan blomma ut, häggen förstås men också syrenerna och hästkastanjerna som har stora blomklasar. Så nu är det fläderns tur. Men jag såg på dina grenar att du också har små röda blommor av något slag. Eftersom du inte är en vanlig tall, en Pinus sylvestris, och jag vet faktiskt inte än vad du är för något, om du är Pinus cembra till exempel, så känner jag inte liksom igen vad som är pollenkottar och vad som är vanliga kottar och så vidare. Jag ska försöka ta reda på lite mer om det. Men ha det så bra tills vi ses igen och tack för att jag fick prata med dig. Sköt om dig.
Hej igen tall. Jag lutar mig mot din stam och vänder ryggen mot vinden och ansiktet mot solen, kvällssolen. Jag kom på en liten visit nu innan jag åker tillbaka till Helsingfors och jag ska erkänna att jag inte riktigt har kommit på, hur vi ska kunna samarbeta. Men nu får jag ju tid att fundera över det för jag kommer inte att återvända till dig förrän i september. Jag ska nämligen till Italien och Afrika här emellan, och Helsingfors givetvis. Jag var här i förrgår och gjorde en kort videosnutt om promenaden till och från dig för en presentation som jag ska ha på fredag eller är det lördag. Men det var inte så mycket om dig, det var mera om parken och vandringen igenom den. Jag stötte på tre av dina artfränder, vare sig det nu är Pinus cembra eller Pinus peuce eller mäta, membra antagligen, här på kullen mittemot i samma park. Men jag är nog glad att det var dig jag fastnade för, för du har dina grenar så pass lågt att jag kan på något sätt få bättre kontakt med dig. Och så har du nog en fin utsikt här uppe på kullen. Ja alltså jag kom hit nu för att jag hade tid mitt i tvättstugan så att säga, medan jag väntar på att en torktumlare ska bli klar och jag kan fylla på nästa. I övrigt så är det nästan ledsamt att att lämna Stockholm nu när jag äntligen har på något sätt blivit hemmastadd här på Kungsholmen och jag börjar verkligen tycka om den här Kronobergsparken till exempel, och Norra Mälarstranden. Och jag hittar hela tiden nya barer och caféer som man kan besöka. Och så har jag på något sätt möblerat lite, alltså med småsaker som en visp eller en korkskruv och sånt som man kan behöva, eventuellt. Det var tanken att min bror och hans hustru skulle komma imorgon men nu har hon fått flunssa så de kommer inte. Och det är ledsamt, på sätt och vis är det ju en lättnad, det är enklare så. Men vissa saker går då inte att åtgärda just nu, så det får bli till hösten. Men alltså jag hoppas du har det bra här hela sommaren och att det inte blir alltför torrt. Och så får vi återkomma i höst. Sköt om dig.
Hej på dig tall, det var länge sen vi sågs senast, det var i våras. Jag varit här i Stockholm redan ett par dagar men jag har inte kommit mig för att komma och hälsa på dig. På något sätt kändes det som viktigt att jag skulle återknyta vårt samtal eller vår samvaro på ett korrekt sätt. Men du vet jag ju inte om det är korrekt, men jag sitter i varje fall på en filt under dig och tänkte att jag skulle tillbringa lite mera tid här, för att lära känna dig på något sätt. Du växer ju i en sluttning så att det går nog att placera filten här, men jag är på sätt och vis på övre sidan. Jag pröva också på att sitta så att jag lutar ryggen mot din stam och det är också möjligt. Just nu är det ett flygplan eller liknande som för en massa oljud och så blåser det en del. Men jag sitter med ryggen mot vinden just nu och tittar upp på dig och ser mot din sta. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad vi borde egentligen göra tillsammans. Det kan hända att jag bara helt enkelt kommer att sitta hos dig ibland och se om jag kunde lära mig någonting av dig helt bara genom att vara tillsammans med dig. Och nu kommer jag alltså att vara mera här i Stockholm, på något sätt göra mig hemmastadd på riktigt. Men ja, vi får se. Jag kan inte börja berätta allt jag har gjort sedan vi senast träffades för jag har varit i Mazzano Romano i Italien på ett residens i två olika repriser och sen har jag varit i Afrika i Ghana i Accra på en konferens och i Johannesburg i Sydafrika på en konferens, och så förstås i Helsingfors. Men nu har jag på något sätt återvänt till det normala, även om det känns som att saker och ting håller på att förändras eller de har gjort det. Att flytta hit till Kungsholmen, det har nog inneburit en stor förvandling. Jag vet inte riktigt vad det kommer att betyda i framtiden men jag vet att det blir väldigt annorlunda. Vi får väl se. Och jag kan ju tänka mig att jag kanske ska jobba med någon annan tall också och inte bara med dig, men jag har nog på något sätt sätt tänkt mig att du kunde vara min bundsförvant, du kunde vara min, på sätt och vis min förtrodda, den som jag kan komma till och fundera med helt enkelt utan någon slags krav på att skapa någon vettig konst eller komma med något klokt eller producera någonting över huvudtaget. Jag är så van att, jag tycker om att vara produktiv, jag tycker om att arbeta, jag tycker om att få saker och ting gjorda så jag är så ovan att inte göra något. I och för sig så har jag blivit ganska bra på det, för bara på de tre dagar som jag har varit i Stockholm så har jag varit ganska bra på att lata mig, äta och läsa tidningarna och promenera lite. Det låter ju absurt men samtidigt så är det liksom en liten växande oro hela tiden att vad är det jag egentligen skulle göra. Ja, jag har ju saker som jag borde få gjorda men det är en annan sak. Just nu är det en utställning i Helsingfors på Stora Räntan vilket är trevligt och sen har vi en ansökan på gång med Ben Spatz från Huddersfield, som jag borde också skriva min andel eller åtminstone förkorta min CV om inte annat. Och då ska vi se om AV arkivet skulle komma med eller inte, men det återstår att se. Och sen ska vi ha en kurs för doktoranderna med Hanna och Pilvi, det ska vi planera lite imorgon. Och så har jag ju börjat väva, vävkursen i Helsingfors. Jag kom inte in på kursen på Arbis, som jag bara kom på reservplats, men däremot så är jag med på den gamla kursen i Hertonäs. Och då är ju problemet det att kursen är där och jag är här, så jag får jämka lite här och vara där ibland, några måndagar och så vidare. Nåväl, nu ska jag inte besvära dig med mera pladder, men jag ska bli kvar här och andas lite tillsammans med dig och se om något klokt skulle komma till mitt sinne från dig. Men tack för det här i varje fall och må så gott.
Hej på dig kära tall, här är jag igen, sitter på en polyester filt under dig jag lutar min rygg mot din stam. Jag ska åka till Helsingfors ikväll eller i eftermiddags och jag ville komma och säga hej till dig. Och sen vill jag berätta att jag verkligen har inlett ett projekt tillsammans med en annan tall. Jag började igår, jag hitta tallen i förrgår och jag börja, det ska bli ett time-lapse projekt, helt vanligt. Jag börja igår och det betyder förstås för vår del att att vi kan fortsätta med våra funderingar på det här sättet eller jag kommer att komma och hälsa på dig och sitta hos dig men jag ska inte börja göra något video arbete med dig. Kanske du tycker det är synd om du hade förväntat dig det eller så är du lättad att slippa det problemet, men du kommer nu att vara min hemtall, min förtrogna medan det egentliga jobbet då sker med den lilla gamla tallen på Fredhäll klippan alldeles intill Essingeleden, den stora motorvägen som jag kolla från Internet att det heter faktiskt Essingeleden, där det är väldig trafik på gång hela tiden. Jag undrar just hur de arma träden där står ut med det oljudet men det finns det ju överallt. Här hörs på Kungsholmen flygplanen. Jag undrar om det är Bromma flygplats som ligger nära som gör att de hörs så tydligt eller vad det är. Men just nu så hörs det bara trevligare ljud, skrikande barn som håller på med något bollspel där nere. Vindpustarna är lite otrevliga för den här inbandningen antar jag, men just nu är det inte akut. Imorse regna det och det såg väldigt grått och mulet ut, så jag var riktigt orolig att det inte skulle vara möjligt att sitta hos dig utan jag skulle bara göra ett snabb-besök. Men nu är himlen blå och solen skiner även om det är kallt. Det är ren slutet av september alltså, nå, medlet av september den 17:e, men ändå så är det tydligt höst. Träden är alla gröna allt ser bra ut men det är svalt. Det är alldeles uppenbart inte samma känsla som när man har en mulen eller lite kylig dag på sommaren, utan det är klart höstväder. Men jag vet inte, jag kommer att vara i Helsingfors bara en dryg vecka, så vi ses snart, ja, minst om inte om en vecka så om två veckor. Eller hörs, kan man man då säga. Ja, det som jag glömde att berätta förstås, är att du som är en sån där fin planterad tall, om det då är cembratall eller vad du är för något, med dina plymliknande långa barr, så den gamla lilla tallen på Fredhäll är förstås en helt vanlig Pinus sylvestris som har placerat sig där självmant eller av vinden. Nå, jag ska inte tråka ut dig med att tala om andra tallar, men din roll som min förtrogna är ju att lyssna på allt, ja. Men det må vara, just nu är jag på något sätt så inställd på att resa iväg och packa och städa och allt det där att jag egentligen inte har ro tillräckligt att fokusera på dig. Så tack för att du har tålamod med min rastlöshet och sköt om dig och ha det så bra tills vi ses nästa gång. Hej då.
Hej på dig kära tall. Det är höst nu, 4 oktober. Det blåser, löven faller. De är visserligen gröna till en stor del men de gula och bruna löven faller i vinden. Men du har dina långa fina barr kvar. Jag är så imponerad över dina liksom knippen av barr, för den vanliga Pinus sylvestris har ju bara två kortare barr i varje knippe, men du har många. Jag vet inte egentligen är det fem eller fler, så att det blir som såna verkliga vippor. Det är ju en tid sedan jag var här hos dig, jag tror jag inte har besökt dig sen jag kom tillbaka till Stockholm för nästan, ja en vecka sen. Eller kanske jag var här en gång, nej faktiskt inte. Men alltså jag har tänkt på dig nog flera gånger och så har jag ju besökt min nya kumpan, tallen vid Essingeleden. Igår regnade det hela dagen så det var inte ens möjligt att komma hit, men idag är det sådär till hälften solsken. Jag har, det vad jag har sysslat med förutom att jag fortfarande inreder så smått, hittar nya saker eller ändrar på placeringen av saker och så vidare, så läser jag en doktorsavhandling från Nya Zeeland faktiskt, som är fascinerande. Det är liksom det är en konstnär som gör ett arbete som är transdisciplinärt, men det är ganska kaotiskt och det typiska, det är mera som en projektbeskrivning. Och det typiska för konstnärer som jag väl känner igen hos mig själv är att på något sätt försöka få med allting. Och det kan man ju egentligen inte. När man skriver om någonting så måste man ju fokusera på någon aspekt och inte liksom försöka ha med allt och tillfredsställa alla och så vidare. Men ja, jag har inte läst slut det ännu så kanske det blir mera fokus mot slutet. - Nu är det ett flygplan som åker här, nej det är en helikopter förresten, jag ser den. Jo, i övrigt så har jag börjat nu vänja mig vid livet på Gambrinusgatan. Alltså det är ju helt annorlunda att leva mot norr vintertid, för då är, då behöver man så mycket ljus. Och nu när det inte är så mycket balkongliv som är aktuellt, det går ju att sitta på balkongen också om man har kläder på sig men, så blir det uppenbart att det behövs mera ljus och mera lampor. Jag har golvlampor och bordslampor men det sku behövas ännu två lampor i taket. Men jag kom på att jag har en lampskärm som jag kunde använda, hemma i Helsingfors, oanvänd, som jag kan hämta hit, så jag ska inte beställa någon elektriker ännu förrän jag har den här. Och pladder, pladder, vad är det här för intressant för dig, det är det ju inte alls. Ja, jag vet inte, jag har lite problem med att jag inte riktigt kommer igång med något nytt. Jag är nöjd med det där med tallen vid Essingeleden och så är jag nöjd med att vi kan ha våra samtal så här, men att jag skulle egentligen behöva hitta någon helt ny infallsvinkel på något sätt. Men det får jag väl vänta på, då. Så tack för att du lyssna på mig igen och ha det så bra här nu i höstrusket. Vattnet är säkert inget problem för att du är här uppe på berget, det rinner ner, allt överflödigt vatten, men vindarna kan vara farliga. Nåja, ha det bra. Tack.
Hej kära tall, nu är det blåsigt väder. Jag står här alldeles intill din stam och försöker söka skydd för vinden. När jag kom hit från Fridhemsplans hållet så märkte jag att du har något slags kråkbo uppe i toppen, i kronan. Det är givetvis inte ett kråkbo men det skulle kunna vara ett fågelbo, det skulle kunna vara ett fågelbo eller så skulle det, om du skulle vara en björk så skulle jag tro att det är en markvast. Men jag tror inte att tallar kan ha såna svampbildningar egentligen, så det kan väl hända att det är ett gammalt fågelbo eller sen att det är bara någon slags samling av torra kvistar eller. Nåja, det är svårt att se för dina yviga barr skymmer ju siktet. Jag har dröjt med att komma till dig för jag tänkte att jag kommer hit och hälsar på dig som en avslutning på min Stockholms vistelse den här gången. Jag hoppas komma tillbaka genast i början av november men idag ska jag åka hem till Helsingfors. Fast det börjar kännas lika mycket hem här på Gambrinusgatan också, det är lite roligt. Jag var just och fick ut en bok som jag beställt från Adlibris, första gången så att jag beställt den hit istället för att beställa den till Helsingfors, och den han just och just komma fram till insta box vid ICA. Annars så besökte jag tallarna i Nobelparken som jag jobbade med i våras och sen hela förra året, men jag pratade nog inte med dem utan jag tog bara små souvenir foton av dem och de såg ut att må bra. Nåja, men nu hoppas jag att allt går bra med dig här i stormen och att det inte är någon fara och färde. Din stam känns väldigt stark och kraftig. Och nu är det svårt att veta om nåt av vad jag pratar överhuvudtaget kan tänkas komma på band. Det ser lilla ut, men tack i varje fall för att jag fick träffa dig igen, och försök ha det så bra som det bara går i höststormarna. Sköt om dig.
Hej på dig kära fura, hej på dig. Du är den enda som är grön här i närheten. Ja, faktiskt ser jag en ask som ännu är grön där nere men också träd som är helt kala. Björkarna här på dina båda sidor nedanför sluttningen, de har sina löv kvar men de är guldgula, och så är också hästkastanjen snett bakom dig och den stora gamla tallen alldeles här, inte tallen förlåt, eken här intill, så den är mörkbrun men den har också löven kvar. Det varierar, många träd är kala redan. Nåja, men du är grön som vanligt. Det är klart jag ser att du har också bruna eller gulbruna barr mellan, liksom bland dina gröna barr, men överlag så är du fräsch of grön, givetvis. Det är ungefär en månad sedan vi träffades så nu har jag varit i Stockholm igen en vecka. Jag ska åka hem idag men jag kommer tillbaka till nästa weekend, kort, av och an. Jag har inte så mycket nytt att berätta, men jag är glad att se att du mår bra. Och så är det, det är inte så väldigt kallt faktiskt, det är mera liksom vått. Så trots att det är snart medlet av november så känns det inte så väldigt vintrigt ännu, men mörkt är det ju. Solen går ner ganska tidigt. Jag tänkte på det där med vad som har skett under året för att idag ska det vara liksom, solen är i 60 graders vinkel till hur solen var när jag föddes, så astrologisk då. Då är det, det är liksom en förmånlig tid att fundera över om man har fått gjort under året och förbereda sig för liksom det nya året som är då vid ens födelsedag. Och jag har ju den turen att jag är född strax efter nyår, eller lite på en vecka efter nyår, så det nya året börjar alltid som ett nytt år för mig också personligen. Och jag satt och skrev ner några funderingar kring det och tänkte att det viktigaste jag har gjort i år är faktiskt att få till ett slags permanenta QR-kod skyltar på ön Stora Räntan med mina gamla Animal Years videoarbeten. Men, och att det som jag inte fått gjort är boken som nu ännu finns som manus, som en läsare har läst men som det behövs en läsare till. Men sen insåg jag att det riktigt stora och viktiga är ju det att jag har flyttat hit till Kungsholmen. Det skedde först, det var ju alldeles nyligen, alltså det var i år, det var före midsommarn när min bror och hans fru var och hjälpte till. Och de äger ju, vi äger den på tre man hand då. Och det var ju därför jag kom att bekanta mig med dig, för att jag bor nu här, om inte granne så i varje fall i trakten. Så du är min närmaste tall, rent tekniskt sett är du dessutom det. Det finns ju några andra här i parken. Så det är ju ganska viktigt. Och det är något som man kan liksom glädja sig åt och fundera över och, ja. Men i övrigt så har jag ingenting särskilt nu att berätta, så att jag hoppas att du har en bra fortsättning på hösten och vi ses snart igen. Sköt om dig.
Hej på dig kära tall, eller borde jag säga ärade fura. Det är väldigt mycket oväsen nu för det är löv blåsning på gång. De rensar bort alla gamla löven i parken. Det är ju bra att göra det nu när snön, den första snön har fallit igår och inatt, men det är inte mycket man ser av den i synnerhet inte vid gräsmattorna. Nu kommer blåsaren allt närmare så jag får säkert göra det här kort, men jag har i varje fall varit och hälsat på tallen vid Essingeleden och jag tänkte att jag skulle komma och hälsa på dig också innan jag åker hem. Jag har varit i Stockholm bara en lång weekend. Det är måndag idag så nu blir det dags att åka hem igen. Och jag räknar med att komma tillbaka i början på december så kanske vi då ses på nytt i lugnare sammanhang. Ha det bra och tack för mig, hej då.
Hej på dig kära tall eller fura. Här står jag uppe på backen i Kronobergsparken och de enda andra människorna som är här är småbarn med sina föräldrar som åker pulka trots att det är mörkt. Klockan är snart fyra men det är som om det skulle vara sent på kvällen, det är den mörkaste tiden. Just nu är det molnigt så stadens ljuset reflekteras från molnen så himlen är mörkgrå istället för att vara nattsvart. Men det är ändå som om det skulle vara kväll. Men, om ett par veckor vänder det redan. Det är inte så länge vi går mot mörker mera. Jag skall åka till Helsingfors idag igen och det har nu blivit ett slags rutin att jag alltid kommer och hälsar på dig samma dag som jag ska åka härifrån, och på sätt och vis redogöra för min vecka eller min vistelse här i Stockholm. Det här har då varit en hel vecka. Jag har besökt tallen vid Essingeleden två gånger, måndag och torsdag som jag brukar. Så har jag hälsat på lönnen på Kastellholmen en sista gång. Och dessutom gjorde jag ett extra besök till Lill-Jansskogen och spelade in ett kort samtal, på tre språk visserligen, med tallen där som jag brukade samtala med 2021. Och det gjorde jag för att visa i samband med ett företag eller ett tal som jag ska ha nästa fredag. Så har jag fått taklamporna insatta, upphängda äntligen. Men det är väl ungefär det mesta. Jag vet inte om jag kan komma hit ännu i år, jag har lite vaga planer på att kanske komma hit mellandagarna och fira nyår i Stockholm. Vi får se. Och då är vi redan på väg mot ljusare tider så det är ju inte länge till dess. Så vad annat än sköt om dig i mörkret. Du klarar det nog som du har klarat så många år förut. Ha det bra.
Hej på dig kära tall, här står jag och lutar mot din stam. Det blåser en hel del men jag försöker vända ryggen mot vinden. Och gott nytt år, gott nytt år. Det är den första januari 2024. Ja, först tänkte jag att jag bara skulle försvinna och ja, försvinna och inte komma hit nu längre. Men så tänkte jag att jag kan ju inte bara försvinna på det där sättet utan jag måste komma och säga adjö till dig. Jag har varit i Stockholm över mellandagarna och nyåret och jag ska åka hem igen till Helsingfors idag. Så i normalfall skulle jag ju komma och säga hej åt dig. Men det här är nu ett slags avsked, för nyår är ju ett väldigt bra tillfälle att göra sig av med såna rutiner som inte riktigt leder någon vart, och sen kanske ta sig an några nya. Och jag måste ju nog erkänna att vårt samarbete inte riktigt har lyft så att säga. Jag har inte kommit på vad vi skulle kunna göra tillsammans, så det är ju lika gärna att vi fortsätter var och en på sitt håll. Kanske, om jag kommer på någonting så kan jag ju komma hit igen, men att nu får jag bara säga tack för ditt tålamod och hoppas att du har en bra vinter och en fin vår. Ja, tack för de här gångerna som jag har fått prata med dig, ja. Så sköt om dig då, hej.
