Stockholm Nobelparken 15 januari 2023. Kära vän eller kanske snarare kära artfrände eller då kollega i denna verksamhet vi kallar livet. Jag skickar dig denna hälsning med hjälp av en mänsklig budbärare och tolk som försöker skriva ner mina funderingar och läsa upp dem för dig i Helsingfors senare. - Det är klart att mitt budskap, om man nu kan ta till så högtidliga uttryck, antagligen kommer att förvanskas på vägen. Det finns ju inga garantier för att tolken alls begriper vad jag försöker uttrycka. Men hon försäkrar att hon vill försöka, så jag tar chansen. - Jag antog först att hon skulle bli tvungen att översätta det här till finska och funderade först om inte engelska skulle vara ett säkrare sätt. Men hon förklarade att det nog går bra på svenska också. Så tack för det, jag gläds åt tanken att det inte behövs vidare översättningar. Att gå via människospråk är nog omväg ändå.
Plötsligt ökar vinden, så det kan bli svårt att uppfatta det jag säger, men det viktigaste är att jag vill så väldigt gärna inleda ett samtal oss tallar emellan. Vi finns ju överallt och hör till de vanligaste träden i Finland som i Sverige också, för vi klarar oss där andra inte gör det. Om det är för torrt eller för vått för andra träd så klarar vi oss nog bara det finns tillräckligt med ljus. Men det är just ljus det är ont om så här års. - Men även om vi är många i riket i stort, så är det ont om tallar i Stockholms innerstad. Här uppe på kullen i Nobelparken växer det en klunga av oss och jag tror nog jag är den äldsta av oss. Men annars är det rätt få tallar i parkerna här. Vi är inte parkträd på samma sätt som ekar, lindar, almar osv. Och jag har nog inte planterats här utan hittat hit på eget bevåg, med hjälp av något djur, en gnagare eller fågel kanske. Men det minns jag inte längre.
Nog pladdrat, jag hoppas att min hälsning når fram till dig, och jag hoppas innerligt att du har lust att svara med ett brev till mig i din tur. Ha det gott i januarimörkret, hälsar tallen på kullen.
Brunnsparken 31 januari 2023. Kära tall, kära artfrände och kollega. Tack för ditt brev, det var en verklig överraskning att få ett bud från en annan tall via människo-ord och först ville jag inte tro att det stämde. Människor är inte att lita på så där automatiskt, skulle jag säga. Men jag beslöt mig för att välja att tro henne, budbäraren alltså, för det är ju roligare så. Tack alltså för ditt brev! Jag växer högt uppe på sluttningen i Brunnsparken, intill det lilla tornet som används för att titta på stjärnor, och mitt i pulkabacken, nästan. Men nu är det ingen snö längre, bara is. Den kan ju komma tillbaka i februari, men man vet aldrig nuförtiden. Vädret har blivit svårt att förutspå och vindarna har blivit kraftigare. Jag är inte den enda tallen här, det finns en hel del gamla tallar i Brunnsparken, men det är rätt långt emellan oss, det mesta är gräsplan och berg så vi umgås egentligen inte särskilt mycket med varandra. Aldrig hade jag då väntat mig att få höra från Stockholm, minsann. Men roligt är det, så tack för att du tog initiativet. Och javisst, jag inleder gärna ett samtal eller en brevväxling oss tallar emellan. Just nu har jag inget spännande att berätta men jag gläds åt att dagarna blir längre och ljuset återvänder. Det måste ju vara samma sak där i Nobelparken också. Även om det ännu kan bli kallare så blir det inte mörkare längre nu, och det är hoppfullt. Så vi kan gratulera oss för att ha klarat den mörkaste tiden. Ha det bra där på kullen i Nobelparken och sköt om dig! Hälsar tallen i backen...
Kära kollega, tack för ditt brev, tack för ditt bud. Här snöar det igen, vintern återvänder, men du har rätt, ljuset kommer nog tillbaka. Jag föreslog åt budbäraren att tala in mitt brev eller mitt bud snarare än att skriva ner det på papper, för det är ju lite konstigt att vi tallar skulle umgås via cellulosa som material. Nåja, papper görs ju av cellulosa och cellulosa görs också av tallar, så det skulle vara lite groteskt egentligen att använda döda kolleger som underlag. Och hon gick med på att försöka. - Så här vintertid är det inte så mycket trafik här uppe på kullen, men det kommer småbarn med någon slags daghemsgrupp eller liknande ofta på vardagarna. De för ett väldigt liv men egentligen är det roligt med lite oväsen ibland. Du talade om att du växer i en pulkabacke och sånt finns nog inte här, men däremot tycker barnen om att bygga kojor av nedfallna grenar och sånt. - Tidigare i vinter eller under senhösten var det hårda stormar i samband med tung snö och då gick många grenar av. Lyckligtvis klarade jag mig utan att tappa en enda gren, men här i grannskapet var det flera av oss som hade svåra benbrott, kunde man väl säga som människor talar om dem, men alltså brutna grenar. - Det är rätt mycket trafikljud som når oss här på kullen, slår det mig nu när jag försöker göra mig hörd, men sommartid blir det lättare när det finns lövträd som mjukar upp lite grann. Nu är det kallt och kalt. - Snön som faller ner just nu är mjuk och flingorna är små. Dessutom blåser det inte särskilt mycket, så just nu är det bara behagligt egentligen. Jag vet inte riktigt vad jag kunde berätta från Stockholm just nu. Jag har inte hört så mycket eller sett eller känt av så mycket spännande saker. Eftersom det inte är så mycket fåglar eller djur eller människor eller insekter i rörelse så är jag också lite ovetande om vad som är på gång. Men jag hoppas i varje fall att du har det bra där på sluttningen eller i backen i Helsingfors och att du hör av dig igen. Vi går mot våren sakta men säkert. Ha det bra, hälsar Tallen på kullen.
Kära kollega, där i Stockholm. Tack för ditt brev eller ditt bud. Budbäraren läste upp det för mig så egentligen spelade det ingen roll ifall det var skrivet på papper eller talat in på band, men jag tycker det en bra idé att kommunicera med ljud istället för skrift, istället för i skrift. Jag skulle vilja föreslå ett ännu djärvare försök, nämligen att gnola för varandra, jag ska försöka göra det senare. Men först bara en kort redogörelse för hur vi har det här. Just nu är det kallt och soligt, alldeles underbart. Igår var det fastlagstisdag så spåren av den mängd av människor som har varit här och åkt pulkabacke är tydliga i hela sluttningen. Nu är det bara några barnfamiljer som leker och njuter av solskenet. Det är kallt men det blåser inte särskilt mycket så det är inte så farligt. Du kanske kan höra om det här - nej, det kan du väl inte då - men om jag ska försöka be budbäraren gnola det var jag försöker förmedla till dig, så kanske hon kan spela upp det för det kan hon ju inte gärna läsa upp, det måste hon spela upp på något sätt. Men i varje fall så hoppas jag att du har det bra där och att du inte bryr dig om de konstiga andra ljud som finns här omkring. Jag vet inte om det blir något tydligare brev av att gnola än av att tala, men om du tycker att det är onödigt att gå via cellulosa så visst är det lika onödigt att gå via människospråk. Vi får väl experimentera oss fram. Men ha det bra. Oooo....
Kära kollega eller artfrände, tack för ditt brev eller ditt bud, och ditt försök att hitta på nya sätt att kommunicera. Här råkar det också vara en solig dag idag, men det är kallt och det känns som februari trots att det är den 12 mars, säger de. Jag ska också försöka kommunicera genom att gnola eller be budbäraren gnola, vi ska se hur det blir. Men för att vara helt tydlig och klar så vill jag i varje fall säga mina varmaste hälsningar härifrån Nobelparken, och ha det så skönt där i backen. hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm hmm
Kära tall, kära kollega i Nobelparken, tack för ditt brev eller ditt bud eller dina toner, ditt gnolande, hur det nu sedan var översatt. Jag ska försöka svara med toner också, eller någon slags ljud från en munharpa, som ett experiment. Men ha det bra, och många hälsningar härifrån Brunnsparken.
- - - - - -
Kära artfrände och kollega i Helsingfors, tack för ditt bud. Det gladde mig mitt i vårstressen för nu är det bråda tider här med nya skott i ljuset och värmen. Jag tror det här ska bli min sista hälsning till dig, sista för i år varje fall, och jag hoppas att du har det gott där i Brunnsparken och inte stressa alltför mycket. Jag ska också försöka ta det lugnt, så lugnt den går i dessa bråda tider med allt ljuset som ju måste utnyttjas. Det har varit spännande och roligt att försöka samtala med dig med hjälp av den här mänskliga budbäraren, men jag tror att det skulle fungera bättre med någon som kunde spela mera musik. Men det får vi se i framtiden. Hur som helst, tack för den här buden och breven som vi växlat och allt gott i framtiden. Sköt om dig, hälsar Tallen på kullen.
Kära kollega i Nobelparken, hälsningar från Tallen i backen här i Brunnsparken. Jag förstod av ditt bud att du ville avsluta vår brevväxling och jag förstår, för det har ju inte varit så enkelt. Och jag håller med dig att det kunde vara lättare med en musikant, faktiskt. Jag har i och för sig haft det bra här och nu blommar jag med pollen kottar, vad de nu sen heter. Men jag tänkte nog inte skicka av dem åt dig med budbäraren här, utan jag tänkte att hon får ta några av kottarna här under som har fallit i marken och som kan bra fungera som någon slags souvenirer till dig, kanske. Det är ju mera naturligt för tallar att byta pollen, men också att sprida kottar. Så varför inte, det skulle vara roligt om det skulle växa upp en liten tallplanta av min släkt där nära dig. Men jag tror nog inte att det är sannolikt med de här gamla kottarna, utan det är mera som en gest av tacksamhet för det har varit roligt att samtala med dig trots allt. Så allt gott också till dig härifrån Helsingfors och hoppas du har en fin sommar. Tack ska du ha, hälsar Tallen i backen.