Under 1920-talet till och med 1940-talet pågår en utdragen kamp mellan undersökande arkeologer och antikvarier och den växtlighet som enligt de två förstnämnda grupperna hotar att ta över området och rasera borgen. Men växtligheten är inte bara ett hot mot fornlämningen utan hindrar också arkeologerna att göra sina undersökningar: "en konsekvent genomförd röjning av hela den kompakta snårvegationen vore absolut ofrånkomlig" konstateras det. Den oredliga naturen beskrivs som en motståndare, men orden som används för bortrensningen är ofta neutrala när man talar om vad man vill ska utföras. Vård. Städning. Avlägsnande. Men också i mer rättframma ordalag. När åtgärden är ett faktum hänvisas ofta till "röjningsarbetet". Inför arbetet ges tydliga anvisningar: "Alla buskar skola bortröjas; unga ekar eller andra träd skola huggas, om de stå på eller omedelbart invid grunderna eller muren. [...] Alla buskar och träd skola fällas från låg stubbe." Eller, när arbetet är utfört och ska redovisas: "vegetationen [...] rycktes upp med rötterna. Då detta var omöjligt, klipptes buskarna med sax, varefter kvarstående stammar bultades sönder." Träd avkvistas, stammar sågas upp i mindre längder. Mindre grenar, buskar och buskrötter bränns utanför borgen.
I arkivhandlingarna går det att följa vedermödorna med röjningsarbetena. Det visar sig finnas många faktorer att ta hänsyn till. En snörik vinter, med vattendränkt mark som resultat, gör att röjningen måste skjutas upp. Inför den första insatsen underskattar man hur mycket arbetskraft som faktiskt behövs för att röja och sedan forsla undan avverkad skog, vilket visade sig bli 350 lass med häst och vagn. Arbetarna hotar med strejk och kräver höjd dagspenning. Arkeologen som leder arbetet får betala dem ur egen ficka för att arbetet inte ska försenas. Nästan 20 år senare, i ett brev daterat 13 maj 1943 adresserat till Riksantikvarien beskriver Riksantikvarieämbetets utsända tjänsteman, med förskräckelse, en situation som uppstått då denne inte varit införstådd med att det finns privata ägare till marken intill och precis utanför borgen. Arbetarna, utrustade med busksax har arbetat på i två dagar innan en av dessa ägare (som ägde marken nordväst om borgen), till stor bestörtning, blir vittne till hur effektivt de har röjt. Länsskogvaktaren har haft vetskap om det hela men verkar inte se någon orsak till att jaga upp sig. Om situationen löste sig framgår inte av brevet, men två år senare sluts en överenskommelse med markägarna som ger dem ersättning både för marken och för virket.
En annan sak som underskattas är hur fort och kraftigt som vegetationen inuti borgen återväxer. Meterhög, tät buskvegetation har tagit över borgen när man återvänder till borgen trots att en grundlig röjning har gjorts. Arbetet för att avlägsna skogen har bedrivits i olika former. Lokala lantbrukare som tar sig an uppgiften mot betalning. 1943 har Riksantikvarieämbetet tilldelats arbetskraft för fornminnesvård, i form av värnpliktiga civilarbetare med förläggning i Borgholm, vilka rensar bort växtlighet i borgen. De påbörjar även röjning norr och nordöst om fornlämningen samt i riktning österut längs den stig, som då allmänt användes av besökare. Arbetet utanför borgen var dock tvunget att begränsas när markägarna uttryckte missnöje med den hårdhänta behandlingen av trädbeståndet. 1944 var återväxten återigen stark inne i borgen, nu särskilt hassel och vildkornell. Med tillgång till civilarbetare från en förläggning i Högsrum utförs arbetet grundligare och enligt metoder som visat sig effektiva på Björkö, som att bulta sönder stubbarna. Nästa år ställs baltiska flyktingar till Riksantikvarieämbetets förfogande. Nu går arbetet snabbt. Återväxten hade minskat kraftigt, och efter fortsatta arbeten så behövs endast minimal "städning" inne i borgen året efter.
Markägarna som motsatte sig röjningens omfattning är villiga att sälja mark, men förbehåller sig rätten till all ved. Man vill också försäkra sig om att markägarna i grannbyn inte får högre ersättning. Kostnadsberäkningar ställs upp prydligt för varje markägare i kontrakten:
39 ektimmer, 907:50 kr.
23 ek(ved), 107 kr.
3 oxlar, 24 kr.
Summa kronor: 1.038:50.
Extra ersättning för fanérekar: 61:50.
När överenskommelse har träffats med markägarna kan arbetet med att frilägga själva fornlämningen påbörjas: 30 meter ut från ringmuren befrias marken från all buskvegetation. Röjningen fortsätter sedan över hela det förvärvade området. Benvedsbuskar sparas ("givetvis"), en del bestånd av vildkornell samt väl vuxna enar. Ytterligare ett 40-tal stora ekar fälls inne i borgen. Insidan har sedan tidigare redan har rensats från 40 ekar, samt några oxlar, björkar och rönnträd.
Det första röjningsarbetet 1924 motiveras av behovet av att ta fram en ritning över borgen med korrekta mått, samt för att kunna utföra planerade arkeologiska undersökningar. 1943 påbörjas "det stora röjnings- och omdaningsarbete", som i slutrapporten från 1948 sägs inte bara ha genomförts för att avlägsna skymmande och förstörande vegetation, utan även för att runt monumentet skapa ängsmark av en typ som tidigare använts som betesmark men som med förändrad beteskultur, var på väg att försvinna. 1946 är arbetet genomfört, som "förvandlat området från urskog till kulturmark". Nils Lagerholm skriver i sin rapport: "Fornborgens grå kalkstensmurar resa sig fritt och mäktigt över omgivningen och monumentet gör nu i all sin imponerande storhet ett starkt intryck på besökaren."