Mårten Stenberger ansåg att borgens nio portar talade emot att den skulle haft en militär användning. Nio portar hade inneburit att borgen blivit svår att försvara. Istället såg han antalet portar som en indikation på att Ismantorp varit en plats för riter och ceremonier. Anders Andrén är den arkeolog som senast har lett en större arkeologisk undersökning av borgen. Han gör tolkningen att borgen användes främst i militära syften. Kanske var det ett träningsläger för krigare och initiationsplats för nya krigare. Men mest troligt användes den för att samla plundringsbyten efter räder och för ritualiserat krig. Boskap, hästar och slavar kan ha förts dit och fördelats. Med tanke på hur rikt Öland var, kanske en anledning till det var att ön inte bara producerade grödor och boskap, utan även krigare?
Att borgen fyllt militära syften utesluter inte möjligheten den kan ha varit en plats för riter. Det militära utesluter inte det religiösa. I Tracing Old Norse Cosmology dras en parallell mellan Ismantorp och romerska militära anläggningar. Ismantorpborgens utformning kan vara ett resultat av romerskt inflytande på skandinaviska borgar. De romerska militärlägrens fyrkantiga utformning speglade den romerska världsbilden. Dessa anläggningars fyra omgärdande sidor representerade himlens fyra delar. Konstruktionen band bildligen samman himmelriket, jordelivet och underjorden. I ceremonier där läger invigdes grävdes en grop som markerade lägrets centrum och symboliserade på samma gång världens centrum. Denna grop utgjorde porten till underjorden. Militärväsendet inordnades i en kosmologisk modell som genomsyrade hela samhället. Det romerska fyrsidiga lägret som återspeglar fyra världar, skulle i såfall på Öland ha blivit översatt till en fornnordisk modell. Där nio markeringar i borgens mur representerar fornnordens nio världar. Formen återupprepar också en modell som man kan se i de så kallade domarringarna - gravanläggningar med nio stenar i form av en cirkel, ofta med en sten som markerar mitten. Ett stolphål och en grop markerar Ismantorps borgs mitt, och därmed kanske också världens mitt - platsen för världsträdet och ödeskällan.
Om stenkretsen i borgens mitt har Stenberger följande ord: "Dess belägenhet och form göra emellertid sannolikt att den på något sätt haft med kulten att göra, måhända utgjort ingenting mindre än postament till en för religiöst bruk avsedd byggnad, ett tempel med andra ord, uppfört i borgens mitt."
I mitten av borgen finns en halvcirkelformad stenkrets. Senare utgrävningar har visat att det fanns en grop och ett stolphål intill.
De första människorna skapades ur trädstammar, i den nordiska mytologin. De blev levande när gudarna blåste liv i dem. En annan mytologisk trädstam är den som de två människorna Liv och Livtrasir gömde sig i under Ragnarök, och genom detta överlevde världens undergång. Deras öde blev att återbefolka världen. Trädet, trädstammen, en plats för liv och återfödelse. Människan kommer ur trädet.
Trädet var pelaren i världens mitt i den fornnordiska idévärlden, och världsträdets stam binder samman himlen, jorden och underjorden. Genom den stora krona som sträcker sig upp mot himlen och de tre rötter som leder till olika delar av världen. Treuddiga stensättningar med en sten (eller stolphål) i mitten förekommer på järnåldersgravar. Andrén tolkar treuddarna som en symbol för det mytologiska trädet med tre rötter som leder till tre världer, och mittstenen eller pelaren som stammen ovanför. En avbildning av trädet i form av ett monument av jord och sten.
Träd kan existera under lång tid. Ekar kan bli över tusen år. I människans ögon kan det framstå som att de alltid funnits där.
Thomas Browne använder sig av bilden av träd, ekar, för att beskriva något som är mer beständigt än människors liv. I Hydriotaphia; Urne-Burial or, A Brief Discourse of the Sepulchrall Urnes Lately Found in Norfolk, där Browne beskriver olika kulturers gravskick, skriver Browne att “gamla familjer varar inte längre än tre ekar”. Eken står för en slags evighet. Ekkistor, urholkade trädstammar som delats i lock och kista, har använts sedan åtminstone tidig bronsålder i norden för att begrava de döda. Under vissa förutsättningar har det skapats ett hårt vattentätt hölje av metallutfällningar som gjort att kistorna och deras innehåll bevarats exceptionellt väl. Träd har använts för att begrava och bevara människor. I fallet med ekkistan blir även eken begravd.
