Hur böjs arbete by Inger Andersson

Hur böjs arbete Kan en tredimensionell gestaltning uttrycka ett arkivs flimmer av händelser och minnen och samtidigt påstå en fortsättning. Utan att det ena tar över det andra? Verket ’Hur böjs arbete’ började med tanken om att försöka gestalta ett arkiv. Jag funderade under arbetet på skärningspunkter mellan då och nu och framåt men också på hur minnesstruktur skulle kunna se ut gestaltad. Under en del av arbetsprocessen tyckte jag att verket började ta form av och vara en tredimensionell essä. ’Hur böjs arbete’ visades på samlingsutställningen FABRIK på Gustavsbergs Konsthall okt 2019- jan 2020. Utställningen ville undersöka kopplingen mellan nedlagda industrier/ industrimiljöer och konstnärer verksamma i eller i relation till sådana miljöer. FABRIK tog fasta på vilka uttryck och olika konsekvenser denna koppling möjligen kunde resultera i. Det började med att jag sågade isär en kasserad gjutformslåda i en särskild vinkel och fick något som liknade en arkivmapp. Jag byggde fler lådor av brun MDF, 6 och 10 mm tjock, som jag vred och staplade omlott. Parallellt gick jag till Gustavsbergs Porslinsfabriks bildarkiv och letade efter bilder som kunde säga något om Gustavsbergs tvåhundraåriga fabriks och bruksortshistoria och om det liv som har pågått där. Jag läste praktverk om porslin och lyssnade igenom intervjuer jag tidigare gjort med äldre personer i Gustavsberg. Egna referensbitar i ateljén fick med saken att göra och några bitar upphittade i fabriksmiljön lades till. Jag byggde i det bruna skivmaterialet olika större formdelar som var och en fick rymma de större och mindre teman jag kretsade kring under arkivarbetet. Bildutskrifterna blev fler och fler. Jag ville gärna se Gustavsbergarna stå och bläddra i sin egen historia på utställningen FABRIK. Under kursen Mikrohistorier har jag komprimerat och omformulerat verket. Samlat de ca 500 bildutskrifterna i buntar. Frångått indelningen efter olika teman och koncentrerat verket till en mer samlad gestalt. Öppningsbara lock döljer nu de foton som tidigare fanns integrerade på verket, referensbitarna är kvar men har flyttats om. Kanske har verket blivit lite mindre tillgängligt samtidigt som det har förtydligats och tar mer plats, eller kanske formulerar det nu en annan plats. På RC kan du genom att klicka på de mindre bilderna följa några associationsbanor från arkivarbetet. De egna referensobjekten finns på bild och olika delar av verket är återgivet i de lite större bilderna. I september 2021 visas 'Hur böjs arbete' i omarbetad form på en utställning på Konstfack med deltagare från två omgångar av kursen Mikrohistorier.

"Människor på rast. Två står och pratar. En har lerig arbetsoverall och cykel. Den andra kostym och något under armen, en rund meterlång träbit. Kanske en del till en båt? De verkar vara långt inne i ett samtal. Vardag, rast på en fabrik. På marken ligger högar av krossat porslin. En lång skorsten i bakgrunden. Är de bröder? Blir berörd av bilden. Den öppnar för allt det som inte är produktivitet i Gustavsberg och blir en ingång till att ta med bilder på människor under ledig tid i mitt urval från arkivet. Bilden löser ett problem. På en lång planka sitter en rad vitklädda män. Vitt damm på skor. De tittar rakt fram. Vilar. Bakom gruppen ett berg med runda stenar? Är det flinta? Som ska malas och blandas i flintgodsmassa? Brännas först? Det var väl ben också? Hur gjorde man? Flintgods. Benporslin. Två kvinnor går med armarna om varandra i 40-tals klänningar? En man och en kvinna sitter på en upp och nedvänd låda, nej en packkorg för porslin med ryggen mot en trave brädor. Eller är det brädor att ställa färdigt gods på? Tänker på fotografen. De verkar så ostörda. Röra sig runt mellan olika grupper med en kamera utan att ändra dynamiken på platsen. Uppfatta att det finns något att fotografera som pågår. Nästan ingen tittar in i kameran. En eller två. De flesta tittar långt bort. Ifred. Äter och dricker. I bakgrunden på varje bild syns någon av de andra grupperna, allt fotat vid samma tillfälle. Läser Roland Barthes ”Det ljusa rummet” (Alfabeta1986.) Funderar över hans begrepp Studium och Punktum. Om det är giltigt för mig med rastbilderna. Varför blir jag berörd av precis de här bilderna? Tror att det är bilderna tillsammans, utlagda bredvid varandra som visar ett slags berörande Punktum. Synliggjort är kanske ett vilande. Som får personerna att bli individer. En skymt av eget liv som inte utspelar sig i Fabriken. Identifierar mig kanske också med att äta lunch i arbetskläder. Som vi gör. Eller är det att de sätter sig ner där på backen, plankorna och bara äter och vilar, samtidigt, enkelt, med sina kroppar. Det visar sig långt senare att bilderna är fotade av Anna Riwkin. Ryskfödd judisk, fotograf född 1908. Verksam i Sverige och i världen. En utställning med hennes bilder på Moderna Museet 2004. Möjligen fotade hon för KF när det var ont om porträttjobb under kriget och fick syn på de som satt utanför och åt? Hon fick kritik av kollegor för att hon inte hade den bästa fotoutrustningen men sökte flexibla metoder. Det märks i bilderna att hon rör sig lätt runt på platsen, utan stora åthävor. Hittar anteckning ’Riwkin’ på ett av arken." ur Hur böjs arbete. Essä. I.A"

Rast

slut rast

Tip

Tip