Ärade En, god eftermiddag eller ärade enris, ärade enrisbuske. Kanske jag kan säga kära en, jag hoppas det passar. Vi har inte träffats förut, bara kort när jag kom här förbi och bestämde mig för att för att ni, det vill säga du, kunde vara den rätta enen att närma sig. Så kära en, det låter nästan som kära nån, kära envar. Jag har tidigare umgåtts med enar i Helsingfors och på andra håll i världen men det är för över tio år sedan och de senaste åren har jag huvudsakligen träffat tallar. Men nu för i år så tänkte jag att jag skulle försöka lära känna er. Så gott nytt år eller god fortsättning på det nya året. Det är idag den 7 januari 2025 så det nya året är på god väg, men nu är julen över och vardagen inleds. Jag brukar kalla mina samtal med träd för samtal, men det är ju lite, hur ska jag säga, det är lite konstigt för att människosamtal brukar vara väldigt reglerade av att bestå av dialog. Alltså även om det är ett helt informellt samtal så blir det väldigt konstigt om det är bara den ena som pratar hela tiden. Och nu är det ju så att jag väntar mig inte att du ska prata på mänskospråk eller på ett språk som jag skulle kunna uppfatta som repliker i ett samtal. Men jag skulle inte vilja att det här blir en monolog, ett slags ja, enstöringskväde, utan ja hoppas att jag kunde på något sätt få dig att delta i det här samtalet. Och då tänkte jag på att jag borde ju fungera som ett slags medium. Jag borde ’channel’ som man säger på engelska, jag borde försöka förmedla dina tankar eller känslor eller förnimmelser eller vad de sen kan vara genom mitt tal på något sätt, alltså göra mig själv mottaglig till det vad du försöker säga eller uttrycka. Och det är ju lättare sagt än gjort, för jag är inte alls synsk och inte särskilt känslig heller. Tvärtom är jag ganska burdus och så att säga praktiskt lag och saknar egentligen fantasi också, så det behövs väldigt mycket tilltro till att jag ska hoppas att du kan delta i det här samtalet via mitt undermedvetna på något sätt. Och då betyder det ju att jag borde vara tyst och lyssna på dig, men det har jag prövat på förut, och då hör jag nog mest omgivningen. Till exempel här hör vi Essingeleden väldigt tydligt, det är ett starkt brus. Men å andra sidan så kan man ju tänka sig att om jag talar långsamt så hinner du på något sätt påverka mitt ordval till exempel, eller hjälpa mig att fokusera på saker i din omgivning. Men å andra sidan kunde man tänka sig att jag borde helt enkelt pladdra på helt spontant, för att i och med att jag inte försöker kontrollera vad jag säger alltför noggrant med min mänskliga frontallob i hjärnan så kan mitt undermedvetna uttrycka det som du vill uttrycka. Men det här är ju allt spekulationer. Jag är medveten om det. Och jag tror att det kan ta tid för mig att lära mig att fungera som ett medium för dig, hur blygsamt det än sedan kan vara. Men jag tänkte att jag skulle försöka lära mig det nu i år, och komma och besöka dig ungefär en gång i månaden när jag är på besök i Stockholm. Och vi får se om jag i slutet av året har lärt mig att förmedla eller fungera som en förmedlare för dig på ett bättre sätt. Säkert har jag åtminstone lärt mig någonting om din omgivning. Det som jag ju kan konstatera här nu är att vi står, du står och växer och jag står här intill dig, på Fredhällsklipporna på Kungsholmen i Stockholm. Och det går en stig här under oss men den egentliga stigen går egentligen ovanför oss. Och det är ganska branta klippor så det är lite besvärligt att hitta platser att växa på, antar jag, men också platser att stå på för min del. Just nu är det mycket snö även om det idag är töväder. Snön kom igår och i förrgår och allt är mjukt och vitt och vackert. Men nu är det töväder och en del av snön kommer säkert att smälta bort ganska snart. Det är inte is på vattnet men det blåser en hel del, och det blåser från väst så det kommer rakt in på oss här nu. Jag ser på din stam att du inte är en yngling eller ja, inte yngling utan ungmö, för att om jag ska tro på din uppsyn så är du en kvinnlig en. Det är nämligen så att enarna är enkönade [tvåbyggare], det vill säga det är olika individer som är hankön och honkön. Och du har bär, både blå bär, blåfärgade bär som är mogna och sen små gröna bär som är bara det första året, från förra sommaren antagligen, som kanske mognar först nästa höst. Men jag ser på din stam att den är ganska tjock för att vara en enstam, så att du är säkert nog ålderstigen, antagligen till och med äldre än jag, även om jag verkligen inte är någon ungmö, jag fyller 69 år om några dagar. Men det är svårt att säga för att enar är väldigt sega och långlivade. Jag vet att, jag läste jag att ni kan leva upp till 1000 år. Nå nu tror jag ju inte att du är så gammal, men du kan nog vara mer än 100 i varje fall. Jag vet inte på rak arm. Nåväl, vad ska jag annat säga här om omgivningen förutom att sen just det där trafikbruset. Jag såg en mygga bredvid dig just. Jag trodde först att jag såg i syner, för att hur kan en mygga leva mitt i den här snön och vintern. Men synbarligen så har klimatet ändrats så pass mycket att i och med att det inte har varit så kallt, och inte länge, så har den myggan då överlevt, eller ja, fötts i vattnet alldeles nyligen. Det var bara en enstaka men det såg ganska häftigt ut mot snön. Ja, kanske jag får sluta med att spekulera. Nu ser jag en ekorre springa där uppe på en gren, på ett lövträd inte så långt härifrån. Men jag undrar om du kan förnimma det på så här långt håll, för jag tror att människor har på sätt och visa en bättre syn på avstånd än ni växter, fast växter är ju olika. Men däremot så är ni ju väldigt skickliga på att urskilja riktningen på ljuset och färgnyanserna med ljuset och allt det som ni behöver för att räkna ut eller förstå vad det är för tid på året och hur man ska börja bete sig. Men i och för sig så kan det ju hända att det inte är så viktigt för dig, eftersom du är grön året om. Det är kanske mera för lövträd, de behöver veta när de ska börja dra in klorofyllet i rötterna och så. Du behöver ju inte kanske göra det, utan fortsätter som vanligt. Hur som helst så vill jag nu tacka dig för att du har låtit mig samtala med dig och jag hoppas du har tålamod med mig, för det kan ta tid innan jag lär mig att förstå dig eller att förmedla dina uttryck. Men tack i varje fall, och ha en fin start på året. Tack.
Honourable Juniper, good afternoon or honourable juniper, honourable juniper bush. Maybe I can say dear Juniper, I hope it fits. We haven't met before, only briefly when I came by here and decided that you, that is you, might be the right juniper to approach. So dear Juniper, it almost sounds like dear one, dear everyone. I've spent some time with junipers in Helsinki and elsewhere in the world, but that was over ten years ago and in recent years I've mainly met pine trees. But this year I thought I would try to get to know you. So happy new year or happy continuation of the new year to you. Today is 7 January 2025, so the new year is well underway, but now Christmas is over and everyday life begins. I usually call my conversations with trees conversations, but it's a bit, how should I say, it's a bit strange because human conversations are usually very regulated by consisting of dialogue. So even if it's a completely informal conversation, it's very strange if only one person is talking all the time. And I don't expect you to speak in human language or in a language that I could understand as lines of dialogue. But I wouldn't want this to be a monologue, a kind of, well, loner soliloquy, but I hope that I could somehow get you to participate in this conversation. And then I thought that I should act as a kind of medium. I should ‘channel’ as they say in English, I should try to convey your thoughts or feelings or sensations or whatever they may be through my speech in some way, that is, make myself receptive to what you are trying to say or express. And that's easier said than done, because I'm not at all clairvoyant and not particularly sensitive either. On the contrary, I'm quite blunt and practical, so to speak, and I don't really have any imagination either, so it takes a lot of faith for me to hope that you can participate in this conversation via my subconscious in some way. And then it means that I should be quiet and listen to you, but I've tried that before, and then I probably mostly hear the surroundings. For example, here we can hear Essingeleden motorway very clearly, it's a strong noise. But on the other hand, one might think that if I speak slowly, you will somehow influence my choice of words, for example, or help me to focus on things in your surroundings. But on the other hand, you might think that I should just babble on spontaneously, because by not trying to control what I say too carefully with my human frontal lobe of the brain, my subconscious can express what you want to express. But this is all speculation. I am aware of that. And I think it may take time for me to learn to act as a medium for you, however modest it may then be. But I thought I'd try to learn it this year and come and visit you about once a month when I'm visiting Stockholm. And we'll see if by the end of the year I've learnt to mediate or act as a mediator for you in a better way. Certainly, I have at least learnt something about your surroundings. What I can see here now is that we are standing, you are standing and growing, and I am standing here next to you, on the Fredhäll cliffs on Kungsholmen in Stockholm. And there is a path here below us, but the real path actually goes above us. And it’s quite steep cliffs so it's a bit difficult to find places to grow on, I guess, but also places to stand on for me. Right now, there is a lot of snow although today it is thawing. The snow came yesterday and the day before yesterday and everything is soft and white and beautiful. But now there is a thaw and some of the snow will probably melt away quite soon. There is no ice on the water but there is a lot of wind, and it is blowing from the west, so it is coming straight at us here now. I can see from your trunk that you are not a youth, or rather not a youth but a maiden, because if I am to believe your appearance you are a female. The fact is that the junipers are dioecius, that is, they are different individuals that are male and female. And you have berries, both blue berries, blue-coloured berries that are ripe and then small green berries that are only the first year, from last summer, which may not ripen until next autumn. But I can see from your trunk that it's quite thick for a juniper trunk, so you're certainly old enough, probably even older than me, although I'm certainly no maiden, I'll be 69 in a few days. But it's hard to say because junipers are very tough and long-lived. I know that, I read that you can live up to 1000 years. Now I don't think you are that old, but you could probably be more than 100 in any case. I don't know offhand. Well, what else can I say here about the surroundings apart from that particular traffic noise. I just saw a mosquito next to you. At first, I thought I was seeing things, because how can a mosquito live in the middle of this snow and winter. But apparently the climate has changed so much that because it hasn't been that cold, and not for long, that mosquito then survived, or well, was born in the water just recently. It was only a single one but it looked pretty cool against the snow. Well, maybe I should stop speculating. Now I see a squirrel running up there on a branch, on a deciduous tree not too far from here. But I wonder if you can sense it from this far away, because I think humans have a better vision at a distance than you plants, although plants are different. But on the other hand, you are very good at distinguishing the direction of the light and the colours of the light and all the things you need to figure out or understand what time of year it is and how to start behaving. But then again, it might not be that important to you, as you are green all year round. It's maybe more for deciduous trees, they need to know when to start pulling the chlorophyll into the roots and so on. Perhaps you do not need to do that but continue as usual. In any case, I would like to thank you for letting me talk to you, and I hope you will be patient with me, because it may take time for me to learn to understand you or to convey your expressions. But thank you in any case and have a good start to the year. Thank you very much.
(Translated with the help of DeepL.com)