Manus

Jag minns en dag för länge sedan.

Jag minns ögonblicket.

Jag minns att jag lärde mig att helgon bara var människor vilkas smärta var betydande, uppmärksammad.

Jag minns att jag alltid talade om vargar med henne; varulvar, fredlösa vargmänniskor, vargpolitik.

Jag minns inga datum.

Jag minns bara rollfigurerna.

Jag minns den tidiga vårens solljus, flodbankar klädda i mörk murgröna.

Jag minns småsaker, blommor

Jag minns hur solen reflekterades i vattnet.

Jag minns ett stort vattendrag med en massa fartyg.

Jag minns så väl hur jag brukade stå och se efter vattnet med en underlig känsla, hur jag följde det och föreställde mig trakterna som det skulle flyta igenom.

Jag minns det doftade blommor.

Jag minns, gudinnornas namn som vi hittade på: syster Veanie, syster Helvyn och syster Acreys. Alla sprungna ur Zeus huvud.

Jag minns min fösta sömnlösa natt.

Jag minns en film om silvers återvinning ur gamla filmer.

Jag minns ej deras öden, men jag känner dem gro.

Jag minns, det var i historiens begynnelse.

Jag minns känslosamt och punktvis, inte filosofiskt och diskursivt: jag minns för att bli lycklig/olycklig – inte för att förstå.

Jag minns kalla blå vårmorgnar, heta sommarmorgnar under full sol, blanka, klara höstmorgnar, då sjön ligger och ryker som en skål, tills morgonvinden blåser bort röken från sin morgondryck.

Ja, jag minns… Lite dunkelt. Men jag minns.

Jag minns en helt annan färg. Mörkare, nästan svart.

Jag minns den försvunna solen.

Jag minns det ni kallar för döden.

Jag minns... just det... jag minns…Jag minns en diskussion, om det obehagliga i att skriva det obehagligas historia.

Jag minns kajerna.

Jag minns inte riktigt, sa fiskarna.

Jag minns, att vi flera gånger gav bort en ko för en tunna havre.

Jag minns så väl dagen, mor gifte sig.

Jag minns hur jag såg rakt fram in i den värld min far såg; jag höll på att lära mig att ta till mig dess tomhet.

Jag minns mycket tydligt lampornas fladdrande ljus.

Jag minns hur rummet brann.

Jag minns hur jorden kändes, röd och tät.

Jag minns upplevelsen: trohet: i detalj.

Jag minns smärta. Glädje. Första förälskelsen.

Jag minns en hundvalp.

Jag minns fåglarnas skrik.

Jag minns när luften var osynlig.

Jag minns en kokande glädje, intensiv, irrationell…

Jag minns glädje.

Jag minns dig som en stjärna, en saga en sång.