Exposition

The Baby Bucha Project (2019)

Anna Ting Möller

About this exposition

en
In this exposition, I confront my feelings about having been transnationally adopted. I do not consider adoption a ‘win-win situation’, and I encourage people to think critically about the practice as well as the glorification of it. The colorblindness with which I was encountered as a PoC growing up with white parents was an existential complication for me. I was plagued by feelings I could not understand at the time and grew isolated. I want to visually express the feeling of being estranged and alienated from one’s own body and the fear of drowning in one’s own skin. I have often felt compelled to unzip my skin suit and leave it next to my trousers in a heap on the floor. In this project, I grow my own skin in a vat – or more specifically, I grow a kombucha culture in tea and sugar. During the fermentation process, the kombucha culture creates a cellulose material that resembles human flesh. The process is a slow one, and developing the material demands a great deal of love and nutrition. In return, I get a self-produced material that enables me to work independently.

sv
I den här expositionen utforskar jag mina känslor kring att vara transnationellt adopterad. Jag anser inte att adoption är en ”win-win-situation” och jag uppmuntrar kritiskt tänkande kring såväl själva företeelsen som glorifieringen av densamma. Den färgblindhet som jag har bemötts med som PoC med vita föräldrar har inneburit existentiella svårigheter för mig. Jag plågades av känslor som jag inte kunde förstå och jag blev isolerad. Jag vill visualisera känslan av att bli förfrämligad och alienerad från sin egen kropp, och rädslan för att drunkna i sin egen hud. Ofta har jag upplevt behovet av att knäppa upp min hudkostym och lämna den i en hög på golvet bredvid mina kläder. I detta projekt odlar jag min egen hud i ett kärl, eller rättare sagt, jag odlar en kombuchakultur i té och socker. Under fermenteringsprocessen växer det fram ett cellulosamaterial som påminner om mänsklig hud. Processen är långsam och det krävs rikligt med kärlek och näring för att utveckla materialet. I gengäld får jag ett egenhändigt producerat material som tillåter mig att arbeta självständigt.
typeresearch exposition
keywordsThe Baby Bucha Project, material, experiment, kombucha, Installation Art, scoby, adoption, Racism
date07/05/2019
published23/09/2019
last modified23/09/2019
statuspublished
share statusprivate
copyrightAnna Ting Möller
licenseCC BY-NC-ND
urlhttps://www.researchcatalogue.net/view/620436/620437
doihttps://doi.org/10.22501/vis.620436
published inVIS - Nordic Journal for Artistic Research
portal issue2. VIS Issue 2


Copyrights


Comments are only available for registered users.