Research Catalogue

an international database for artistic research

• 0. X-position Stockholm University of the Arts publication series: X-Position, ISSN 2002-603X;3
• 
  0. Published expositions Published expositions by Stockholm University of the Arts.

• 
  ARTISTS AND MACHINE INTELLIGENCE (2024) author(s): Linda Janson, Mirko Lempert published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
  In the dynamic interplay between art and technology, the integration of artificialintelligence (AI) has opened new frontiers of exploration and expression. Our researchproject, initiated in 2021, ventured into this evolving landscape with a mission to examinethe relationship between AI and contemporary artistic practices. Focusing primarily ontext and image synthesis using AI technologies, our project embarked on an in-depthexploration of the creative potentials and limitations of Large Language Models (LLM).This journey was far more than a technical exercise; it represented a deep dive into thefusion of creativity and technology, examine traditional workflows, especially related topre-production in filmmaking. The project revealed AI's capacity to both emulate andstimulate human creativity, offering insights into the capabilities and boundaries of LLM inartistic creation. These reflections are not just a recount of past achievements but a lensthrough which one can view the potential and future intersections of art and machineintelligence.Leading the research project are Linda Janson, a production designer with over 30 yearsof experience in the art departments of films, TV series, and commercials, currentlyserving as a senior lecturer in production design at Stockholm University of the Arts, andMirko Lempert, founder of the company Monocular. Monocular specializes in integratingAI with traditional 2D/3D techniques for practical applications in visual content creation.This project is driven by their collective goal to investigate the practical applications of AIin visual arts, combining Linda’s extensive industry experience and academic backgroundwith Mirko’s expertise in applying AI technologies. Their joint effort focuses on enhancingthe methodologies of visual arts and design education to align with the ongoingadvancements in digital technology.We would also like to recognize and express our gratitude to PhD candidate Marc Johnson, whose significant contributions were instrumental in initiating this researchendeavor and who has continuously supported the process with valuable advice andexpertise.Lastly, we wish to emphasize that Chat-GPT served as an editorial assistant in thecomposition of this report. This involvement was twofold: as an integral part of ourresearch methodology and as a proficient contributor, aiding in the summarization,formalization, and articulation of arguments to deepen the discourse on the topic ofArtificial Intelligence in the visual arts.
  open exposition comments (0)
• 
  FACT stage one (2024) author(s): Jenny Sunesson published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
  The research project FACT stage one aims to test the sonic capacity of fragmenturgy (developed by Sunesson 2014–19) as a method to unsettle polarised positions of areas and sites existing outside of the visual power structures and political strongholds. The long-term purpose is to develop a Fragmenturgy ACtion Tool (FACT); a transitory toolbox for cultivating fragmenturgy methods and actions. FACT stage one consists of a comprehensive case study carried out in collaboration with a group of students aged 18–23 based at Uppsala Community College in Sweden, which was explored as a site during 2021. Image copyright: Christina Hillheim
  open exposition comments (0)
• 
  Ett osynligt stycke tyg (2024) author(s): Jenny Sunesson published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
  Ett osynligt stycke tyg essä av Jenny Sunesson, 2022 redigerad 2023 Förord (2023) Ett osynligt stycke tyg är en essä som utgår från två olika, men ändå överlappande, konstnärliga processer; forskningsprojektet FACT stage one, och det soldrivna, ljudkonstprojektet UNDER. Essän utforskar ljudets och lyssnandets specifika kapaciteter utifrån min konstnärliga fältinspelningspraktik, vilket är den “ljudmodalitet” som jag har arbetat med i över 20 år. Texten diskuterar ljudets och lyssnandets platsrelaterade, politiska och dolda förmågor när det gäller att utmana det “vi tror vi vet” om mänskliga och mer-än-mänskliga organismer – och som ett möjligt verktyg för att hitta öppningar och uppenbarelser bortom stereotypiskt vetande. Bild copyright: Ida Lindgren
  open exposition comments (0)
• 
  Epiphanies of an Invisible weave (2024) author(s): Jenny Sunesson published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
  Epiphanies of an Invisible weave essay by Jenny Sunesson, 2022 edited in 2023 Translated by Steven Cuzner Preface (2023) Epiphanies of an Invisible weave is an essay written during the processes of two different, yet overlapping, projects; the research project FACT stage one, and the solar driven, sound art project UNDER. The essay explores the specific capacities and possibilities of sound and listening through the specific mode of field recording, which is the sonic modality that I have exploring for more than 20 years. The essay aims to shed some light on the site-related, political, and hidden potentials of sound as it examines the possibilities of (re)-learning through listening in relation to both human and more-than-human explorations and possible “epiphanies”, imagining openings beyond stereotypical knowing. /Jenny Sunesson Image copyright: Ida Lindgren
  open exposition comments (0)
• 
  Staged Conversations Using dialogue as both method and form when staging documentary material for theater and film (2024) author(s): Marcus Lindeen published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
  Between 2017 and 2024, I have conducted an artistic research PhD project at Stockholm University of the Arts resulting in a feature length documentary film (The Raft, 2018), a documentary based theater play (The Invisible Adventure, 2020) and a book with his work diaries documenting the process of creating the two works (Staged conversations, 2024). The research project focuses on using the conversation as both method and form for staging documentary material for theater and film. The Raft reunites seven people who were all part of a social experiment crossing the Atlantic on a raft in 1973. The film mixes archive footage from the original journey with scenes shot in a studio, where participants share memories onboard a scenographic replica of the real raft. In The Invisible Adventure three characters – a scientist, a video artist and a transplantation patient – meet for an intimate conversation on identity and transformation. The performers who interpret the characters through repeating dialogue from a sound script in hidden ear-pieces, sit together with the audience members in a circular scenography, where there is no separation between stage and audience seats. Both the film and the play are using the staged conversation as a shape for the storytelling and share similarities in their visual expression with wooden scenographies set in a black box studio environment. In the film it is the real people from the raft journey who reunite 43 years later in the studio. In the play the script is based on three separate interviews with people who have never met, but who are interpreted by performers. The research project will be finished and presented publicly in January 2024. The film and play will be presented together with the release of the book at Gothenburg International Film Festival in collaboration with Gothenburg City Theater.
  open exposition comments (0)
• 
  Hur formen påverkar oss (2024) author(s): anders bohman published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
  Hur påverkar färg, ljus och form våra sinnen? Varför är det ständigt så intressant och lockande med den oväntade bilden – med brottet av normaliteten? Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord. En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta. Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt: 1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion? 2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna? 3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen? 4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra? Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky: ”Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.”P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4
  open exposition comments (0)