I Sverige såväl som i Tyskland, Nederländerna och Polen – där ställningarna
också är vanliga – tycks de även ha tagits i anspråk för helt andra ändamål
än för att piska (även under perioder då piskandet pågick med få pauser
hela dagen i ända).
En morgon i Berlin hänger sig Walter Benjamin ännu en gång åt ljudet av
mattpiskningen ”som var underklassens idiom, det verkligt vuxnas, som
aldrig avbröts, höll sig till saken, ibland gav sig tid, lojt och dämpat var i
stånd till allt, ibland föll in i en otrolig galopp, som om man skyndade sig
därnere inför regnet” (Benjamin: 1994/1950). Stadsbanans och piskningens
rytm tränger sig in genom fönstret till den borgerliga våningen och vaggar
honom till sömns: någon gång kring 1900.
Piskningen vaggar Benjamin till sömns i Berlin och får en upprörd läkare
i Göteborg att skriva en insändare om det outhärdliga oljudet som är spec-
iellt skadligt för de sjuka och nervsvaga i samhället. Läkaren beskriver hur
denna konsert tycks pågå utan uppehåll och uppmanar husmödrarna att de
(även om renlighet är en dygd) bör piska lite mer sällan. Varannan vecka
räcker. (Göteborgs Aftonblad:1899)
Att piska mattor är en handling i syfte att avlägsna smuts, eller för att
använda kulturantropologen Mary Douglas (1966) begrepp ”matter out of
place”, malplacerad materia. Att något hamnat på fel plats fordrar att det
har funnits en bestämd ordning att förhålla sig till från första början.
Städning kan ses som ett ordnande och bemästrande av naturen och är
ett sätt att visa på ett civiliserat leverne. (Det finns dock sätt att städa och
tvätta på som anses mindre civiliserade en andra. Se Roms nya urbana
städförordning.) Städning är en genuskodad syssla som traditionellt har
fallit på kvinnans lott.
Inrättandet av piskplatser hör troligtvis till städernas framväxt. Mattpiskans
ornamentala form markerar ett hemmahörande i det civiliserade. Städat-
tiraljen framstår som ett objekt vars syfte snarare tycks vara att behaga
än befläckas. Kvinnan som historiskt ansetts stå närmare naturen, får till
uppgift att tämja den natur som uppstår i hemmet och omvandla den till
kultur. Mattpiskerskan, som utför handlingen som avlägsnar smuts, hamnar
däremot i en position där hon kontrollerar naturen och smutsen samtidigt
som hon därmed blir behäftad med den.
Simone de Beauvoir (2002/1949) jämför hemarbetet med tortyr, likt ett
sisyfosarbete på grund av dess ändlösa repetition som fängslar kvinnan
i ett evigt nu. Det är dock även denna repetition som socialantropologen
Fanny Ambjörnsson (2018) tar fasta på när hon i sin studie om städning
föreslår en feministisk omläsning av dess praktik. Ambjörnsson beskriver
städningen som sinnebilden för den ändlösa repetitionen. Då städning
inte skapar något nytt, utan är ett omhändertagande av förfallet menar
hon att den har en annan temporalitet än den framåtskridande tiden.
Städningen rör sig snarare ”i cirklar nedåt och bakåt, mot skräpet och
avfallet.” (Ambjörnsson: 2018)
Kanalisera energin från dina knän och ben till dina armar – piska. Vrid
axlarna och böj knäna. Ju djupare din axelvridning och knäböjning är,
desto mer kraft får du. Pressa benen uppåt och vrid axlarna bakåt medan
du höjer armen och din handled piskar framåt.
Försök inte tvinga fram kraften genom armen. Det kommer inte att fungera
och du kan skada dig. [8]
Produktivt, reproduktivt, improduktivt. Producera, reproducera,
implodera.
Choose your position
grab a bar that supports your weight
pull
with your hands facing away from you
bend over
choose your position
pull yourself up
grab the beater
Jag tänker på rummet och tiden och på att städningen av hemmet är bunden
till sin specifika plats – en plats som är förlagd till det privata. Piskställningen
och tvättstugan är två inrättningar där det som anses tillhöra reproduktions-
sfären förflyttas utanför hemmets väggar och tar plats i en kollektiv semi-
offentlighet.
När städningen köps försvinner den från det privata och hamnar i offentlig-
heten igen. De monotona uppgifterna kvarstår även när de lejs ut till andra.
Tyngden i slagen. Mattans tyngd. Städningen och andra kroppars förslit-
ningsskador.
Städning och tvätt är ett omhändertagande av smutsen, det vill säga det
ovälkomna och tidens avlagringar. Ambjörnsson (2018) tar fasta på det
som hon menar är städningens omhändertagande aspekt, en omsorg om
såväl det materiella som människorna i vår omgivning, men kanske framför
allt om det som vi lämnar efter oss. Genom att ta hand om våra rester blir
det tydligt att vi är en del av naturen och materian omkring oss i en tid som
annars är fokuserad på framsteg och profit. I ljuset av Ambjörnssons studie
framträder städningens repetitiva improduktiva praktik som en motstånds-
handling – då den snarare uppmärksammar tillvarons cykliska kretslopp och
därmed även livets förgänglighet.
Det som idag är mest påtagligt med piskställningarna är inte deras porositet
utan snarare bristen på aktivitet. På de ställen där ställningarna fått stå kvar
ser de bortglömda ut, men i relation till städning framstår de som grådaskiga
repetitiva monument för smutsen och städande kroppar.
I essän ”Womens Time” (1981/1979) reflekterar Julia Kristeva kring hur
premierandet av en linjär framåtskridande tidsuppfattning visserligen gett
kvinnor emancipatoriska rättigheter men att kvinnans relation till å ena sidan
en mer cyklisk och repetitiv tid och å andra sidan en monumental och evig
tid har förbisetts och därmed även dess radikala potential. [9] Jag läser
Kristeva och funderar på hur den tiden skiljer sig från andra monotona
cykliska skeenden? Så tänker jag på Charlie Chaplin som matas medan
bandet går, rummet i huvudet på Leslie Kaplan, cirkeln som snurrar på
datorn när jag laddar upp fotografierna och på hur tradigt det var att jobba
på restaurangen idag.
Jag knyter knutar. Repeterar knutar för att närma mig det familjära föremålet.
Strecken löser upp sig och tar nya former. När den tjeckiska konstnären
Kateřina Šedás mormor, efter hennes mans död, tappar intresse för livet blir
hennes oavbrutna svar till allt ”Det spelar ingen roll”. Mormodern spenderar
dagarna i sängen framför tv:n, oförmögen att engagera sig i livet omkring
henne. Genom att uppmuntra mormodern att ur minnet rita av föremål från
järnaffären i Brno, där hon arbetade som ung, når Šedá fram till henne. Trots
sitt fullständiga ointresse för tillvaron kan mormodern teckna över 500 före-
mål som hon minns från järnaffärens lager. Genom handens minne väcks
något som får mantrat om den meningslösa tillvaron att klinga ut.
Simone Weil såg på det enformiga som något som antingen kunde vara
det skönaste eller det fruktansvärdaste. Hennes år på fabriken gjorde
henne uppmärksam på hur det monotona arbetet – som var präglat av
fara, trötthet, övervakning och meningslösa gester – fick intellektet och
alla sinnen att domna. Samtidigt tänkte sig Weil att fysiska rörelser gjorda
under full kontemplativ uppmärksamhet skulle kunna leda till en annan sorts
kontakt och värdighet. Dessa rörelser framstod för henne som en återglans
av det eviga i motsats till en evinnerlighet utan omväxling. För Weil var
cirkeln ”bilden för den sköna monotonin, pendelrörelsen för den ohyggliga.”
(Weil, Simone: 2018)
Lakanen som snurrar, golvet som skuras och mattor som slås. De enformiga
repetitiva rörelserna binder kroppar i tid till varandra. En pendelrörelse bakåt
och framåt i cirklar.
Gården, tvättstugan och piskplatsen är kollektiva inrättningar i hemmets
annars privata sfär.
En plats och ställning för piskning av mattor ansågs, under större delen
av 1900-talet, vara en nödvändig funktion i bostadskvarteret. I Sverige
var det fram till 1989 lagstadgat att en lägenhet i flerbostadshus skulle
ha tillgång till en piskplats inom 50 meter från bostadens entré och att
denna anordning fick delas av högst 40 hushåll [1]. Det inrättades
tvättstugor på vinden och piskbalkonger på taket.
I senare föreskrifter (om bestämmelser som berör stadsplanering och
nybyggnationer) nämns inte piskplatsen. Antagligen minskade behovet
av inrättningarna i samband med att dammsugaren blev allt vanligare
som hushållsredskap. Att det inte längre byggs mattpiskställningar i
samma omfattning sammanfaller med att de gemensamma utrymmena
i staden har blivit färre överlag. Ännu gör sig dock ställningarna påminda
i stadsbilden.
Jag minns att jag och min bror lekte i piskställningen på innergården till
lägenheten där vi växte upp. När jag var fem år flyttade vi till min mammas
hemland Italien, där det inte finns mattpiskställningar och inte heller ett ord
för det. Mattpiskan – den som slår tygstycket – finns däremot även här.
Torkningen av tvätt är strukturerad på ett annat sätt i Italien än i Sverige:
Det finns inga piskbalkonger eller gemensamma anrättningar för att torka
tvätt. I städer och byar hänger stycken på tork längs linor från de privata
balkongerna.
Idén om tvätten som väller ut ur hemmen i Sydeuropa är kantad av
romantiska föreställningar. 2019 stiftade Roms borgmästare Virginia
Raggi nya lagar – som reglerade hur invånarna och turisterna i staden
skulle bete sig – för att komma till rätta med ett ovårdat beteende. I lagen
förtydligades förbudet mot att tvätt inte får hänga synligt från gatan [2].
Somliga golv är uppförda med sten eller kakel, andra golv är av trä. Det
finns golv som är beklädda med mattor. Mjuka golv ger incitament till att
ta av sig skorna. D skriver att när luften står stilla kan det hända att vatten
glömmer att frysa vid minusgrader [3]. Jag frågar om mattpiskan och du
säger, att det enda du minns är slagen.
Hemmen väller ut på gatorna och gatan vandrar in i vardagsrummet, natt
och dag, larm och tystnad samt arbetsdag och helg tränger in i varandra.
Asja Lacis och Walter Benjamins (2013/1925) Neapel är en teckning av en
porös stad och en plats där de olika utrymmena och elementen går in i
varandra. Staden beskrivs som en scen, en skådeplats där improvisationen
öppnar upp för nya möjligheter och oförutsedda konstellationer. I Neapel
definieras utrymmena i staden av hur de boende tar rummen i anspråk
snarare än genom stadsplanering
Jag ser om Ettore Scolas En alldeles särskild dag (1977) och inser att jag
haft fel. Jag tänker på Antonietta Taberi och Gabriele uppe på hustaket på
Viale XXI Aprile. Den 8:e maj 1939, uppe på taket i Mussolinis Rom, utbyter
de blickar mellan lakanen som torkar medan paraden går genom staden.
Tvärtemot Neapels porositet kännetecknades det moderna svenska
projektet av en rationell och funktionalistisk stadsplanering där arkitekturen
utgick från funktioner. Inrättandet av piskplatser var en sådan.
Hemmets betydelse i Sverige i likhet med många andra länder – kom att
ändras i och med moderniteten och välfärdsstatens framväxt. Genom att
förändra hemmet tänkte man sig att man kunde ändra på människors
beteenden och på sikt samhället i stort.
Bostäderna i Sverige ansågs hålla en med europeiska mått låg standard.
Folk levde trångbott, sjukdomar och löss spreds och många bostäder
saknade rinnande vatten samt var fuktiga, dragiga och mörka. [4]
Under 1930-talet sker flera bostadsreformer i Sverige. 1933 tillsätts en
bostadssocial utredning för att se över bostadsstandarden. Utredningen
visar på hur många bostäder är undermåliga och på trångboddhetens
psykiska och fysiska effekter [5]. Den låga bostadsstandarden kopplas
inte bara till dåliga bostäder utan även till människors ointresse, snålhet
och bristande hygien. [6]
Utredningen utmynnar i obligatoriska bostadsinspektioner under
Hälsovårdsnämnden.
Bostadsinspektionerna var av många hyresgäster välkomna. Oftast var
det hyresgästerna själva som kontaktade nämnden med förhoppningen
att förbättra sin levnadssituation. I arkiven finner historiken Jenny
Björkmans (2012) att nämndens kritik främst riktas mot hyresvärdar som
för att tjäna pengar styckar upp lägenheter eller inte underhåller dem.
Samtidigt blir inspektörernas roll dubbel. Här ges en möjlighet att påtala
fel och ges förbättringar, men de boendes estetik, vanor och beteenden
kommer också att kontrolleras. Rätten till att bo väl innebar även en
skyldighet att leva rätt. (Björkman, Jenny: 2012)
Några år senare åker journalisten Ludvig Nordström (1938) runt i Sverige
med syftet att synliggöra hur det egentligen ligger till i de svenska hushållen.
Det Nordström möter kommer han att kalla Lort-Sverige. Trots bostadsref-
ormer och inspektioner tycks det som att förhållandena inte har förbättrats
nämnvärt. Lorten däremot, verkar inte endast syfta på de faktiska bostads-
förhållandena. Reportaget genomsyras av ett förakt för svaga människor
och en avsmak mot en inredningsstil som bryter med det funktionella och
ljusa.
Hygienism är under den här tiden ett begrepp som rymmer ”allt från
bostadshygien och stadsplanering till hudens och bakteriernas hygien
samt rashygien.” (Wiell, Karolina: 2008) Under åren 1935–1975 steriliseras
mer än 60 000 människor i Sverige, av dem är 90 procent kvinnor. (Runcis,
Maija: 1998).
Med en förevändning om att förbättra folkhälsan införs lagar som möjliggör
tvångssterilisering. Steriliseringslagen skärps med målet att ”sanera den
svenska folkstammen, att befria den från fortplantning av arvsanlag, som
leda till att i framtida generationer det förekommer individer, som icke äro
önskvärda medlemmar av ett sunt och friskt folk.” (Justitieministern Karl
Gustav Westman, Andra kammarens protokoll, 1941:25)
Noter
[1] Statens Planverks författningssamling, PFS 1978:1 Svensk Byggnorm SBN 1975 utgåva 3
[2] Regolamento di Polizia Urbana di Roma Capitale
https://comune.roma.it/PCR/resources/cms/documents/Regol_di_Pol_Urb_ definitivo.pdf (2020-12-20) https://comune.roma.it/webresources/cms/documents/Deliberazione_Giunta_ Capitolina_n132_5luglio2019.pdf (2020-12-20)
[3] Duras, Marguerite: 1989, Vardagens ting: Marguerite Duras talar med Jérôme Beaujour. Malmö: Interculture
[4] Björkman, Jenny: 2012, "The Right to a Nice Home: housing inspection in 1930s Stockholm", Scandinavian Journal of History, 37:4, s. 461-481
[5] SOU 1935:2. Bostadssociala utredningen. Betänkande med förslag
[6] I artikeln "När vi fick lära oss att ta av oss skorna”, Forskning och Framsteg, 2007:6, undersöker Jenny Björkman de diskussioner och tendenser som låg till grunden för den tidens bostadsinspektioner. Björkman menar att en av anledningarna till bostadsinspektionerna var en syn (som förespråkades av bl.a. Uno Åhrén och Gunnar Myrdal) på trångboddhet som något självförvållat.
[8] Fritt översatt och tolkat från MasterClass, “How to Improve a Tennis Serve with Serena Williams” https://masterclass.com/articles/the-secret-techniques-serena-williams-uses-for-her-tennis-serve#3-steps-to-a-more-powerful-ball-toss (2020-12-28)
[9] Delar av paragrafen har tidigare publicerats. Livia Prawitz: 2020, Text om Maria Fribergs utställning No Time to Fall: 1997-2016, SKF/Konstnärshuset
PISKAN
STÄLLNINGEN
--> MATTPISKERSKORNA <--
Referenser
Ambjörnsson, Fanny: 2018, Tid att Städa – om vardagsstädningens praktik och politik. Stockholm: Ordfrontförlag
de Beauvoir, Simone: 2002/1949, Det andra könet. Stockholm: Nordstedts
Benjamin, Walter och Lācis, Asja: 2013/1925, ”Neapel”, i Essä – urval och introduktion av Arne Melberg. Melberg, Arne (Red.) Göteborg: Daidalos
Benjamin, Walter: 1994/1950, Barndom i Berlin kring 1900. Stehag: Brutus
Östlings bokförlag Symposion
Björkman, Jenny: 2007:6, "När vi fick lära oss att ta av oss skorna”, Forskning och Framsteg, https://fof.se/tidning/2007/6/artikel/nar-vi-fick-lara-oss-ta-av-oss-skorna (2021-02-12)
Björkman, Jenny: 2012, "The Right to a Nice Home: housing inspection in 1930s Stockholm", Scandinavian Journal of History, 37:4, 461-481
Chaplin, Charlie: 1936: Moderna tider
Douglas, Mary: 2011/1966, Renhet och fara. En analys av begreppen orenande och tabu. Nora: Nya Doxa
Duras, Marguerite: 1989, Vardagens ting: Marguerite Duras talar med Jérôme Beaujour. Malmö: Interculture
Göteborgs Aftonblad 25 april 1899, s. 3
Kaplan, Leslie: 2005/1982, Överflödet – Fabriken, Stockholm: Modernista
Kristeva, Julia, et al: 1981/1979, “Women's Time.” Signs, vol. 7, no. 1, 1981, pp. 13–35. JSTOR, www.jstor.org/stable/3173503. (2020-12-20)
MasterClass, “How to Improve a Tennis Serve with Serena Williams” https://masterclass.com/articles/the-secret-techniques-serena-williams-uses-for-her-tennis-serve#3-steps-to-a-more-powerful-ball-toss (2020-12-28)
Nordström, Ludvig: 1938, Lort-Sverige. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag
Regolamento di Polizia Urbana di Roma Capitale:
https://comune.roma.it/PCR/resources/cms/documents/Regol_di_Pol_Urb_ definitivo.pdf (2020-12-20)
https://comune.roma.it/webresources/cms/documents/Deliberazione_Giunta_ Capitolina_n132_5luglio2019.pdf (2020-12-20)
Runcis, Maija: 1998, Steriliseringar i folkhemmet. Stockholm: Ordfront förlag
Scola, Ettore: 1977, En alldeles särskild dag
Šedá, Kateřina: 2005-2007, IT DOESN’T MATTER
SOU 1935:2. Bostadssociala utredningen. Betänkande med förslag
Statens Planverks författningssamling, PFS 1978:1 Svensk Byggnorm SBN 1975 utgåva 3
Weil, Simone: 2018, Tyngden och nåden. Skellefteå: Artos & Norma bokförlag
Wiell, Karolina: 2018, Bad mot Lort och Sjukdom. Den privathygieniska utvecklingen i Sverige 1880–1949, (diss.) Uppsala: Uppsala universitet
Westman, Karl Gustav, Andra kammarens protokoll, 1941:25
