I mitten ligger det visuella materialet som är ett komplement till filmen. Vissa scener och bilder finns med i filmen och andra är där för att tydliggöra processen.
Frågorna sker under ett asylsamtal med migrationsverket. Det är utredaren som frågar den asylsökande. Svaren är återberättade av Ingrid Åkesson Holmberg som är ordförande i Föreningen Kvar i Eksjö. Utredaren begriper inte att han inte förstår den asylsökande och ställer därför inga utredande följdfrågor. Detta resulterar i ett protokoll fullt av osammanhängande huvudlösheter, som ligger till grund för Migrationsverkets avslag på pojkens asylansökan.
Det står i protokollet att “vi bodde i en bil som saknade transportmedel.” Hans eget intryck efter något år i Sverige är att tolken talar och förstår sämre svenska än vad han gör. Det han ville säga var; vi bodde i en by dit man inte kunde ta sig för det saknades vägar. Under sommartid kunde talibaner och liknande ta sig dit i terrängfordon men för övrigt var det åsneritt som gällde.
Väpnad terror höll byn i fångenskap, tillslut efter att pappan mördades lyckades dom sälja djuren och ta sig ut ur byn. Dom var livrädda, dom kunde se att grannarnas döttrar fördes bort. Han berättar inte utförligt utan han svarar på frågor.
Men de hade varken telefonledning eller mobiltelefoner i byn och inte heller gator så då svarade han bara -nä.
Det kan han inte svara på.
Sedan när jag pratar med honom efteråt så frågar jag hur långt var det dit, då svarar han
att han inte vet i kilometer, han visste inte ens att det fanns något som hette kilometer men det tog dem nästan två dygn på åsna.
Ryttarstatyn på Stora torget i Eksjö invigdes på midsommarafton 1929. I folkmun kallas den för “den okände ryttaren”. Statyn syns aldrig i bild i projektet. Istället fungerar den som en symbol som i slutändan byts ut mot en ny okänd ryttare.
På stora torget står en ryttarstaty. Den är ovanlig då den inte föreställer en fältherre eller kung utan en soldat, en okänd ryttare. Sockeln är ungefär 3 meter lång och 170 cm bred och 2 meter hög.
Jag har gjort en skulptur av ryttarstatyn som föreställer stunden innan den avtäcktes. Formen är gjord i lergodslera och gjuten i massiv aluminium.
Föreningen Kvar i Eksjö startade våren 2018. Då insåg Ingrid och Katarina att de inte var de enda som lagt märke till att det fanns hemlösa ungdomar i Eksjö. Sammanlagt fann de 26 st ungdomar som de identifierade som hemlösa.
De kommuner med ensamkommande asylsökande ungdomar erhåller specialdestinerade statsbidrag för kostnader som uppehälle. De enda pengar Föreningen Kvar i Eksjö tilldelades för att hjälpa ungdomarna var medel de själva sökte från kommunens integrations-pott. De beviljades hundratusen. Men dessa pengar fick varken användas till boende, uppehälle eller annat nödvändigt. Utan fick enbart användas till aktiviteter och utflykter. Som att åka till Liseberg eller spela bowling. Men som Ingrid Åkesson Holmberg, ordförande i Föreningen kvar i Eksjö säger: “Vem vill åka till Liseberg om man inte har tak över huvudet eller mat i magen?”
Föreningen Kvar i Eksjö och Röda Korset arrangerade en bussresa med fika för de ensamkommande ungdomarna. Resan gick till Filmbyn i Mariannelund. Det är ett museum med uppbyggda kulisser från Astrid Lindgrens filmatiserade sagor. Senare reste Asadullah, Alisina, Abbas och jag tillbaka dit. Tillsammans iscensatte vi deras första möte med museet, där de då suttit i de interaktiva miljöerna och fotat varandra med sina mobiltelefoner.
Fotografiet över manifestationen på Stora torget i Eksjö togs av Sven Rosenlöf natten mellan den 25 och 26 November 1945. Jag upptäckte fotografiet på Eksjö museum första gången jag var i Eksjö för att söka information om Baltutlämningen. Detta var sommaren 2018.
Långt in på museet finns ett litet hus som man som vuxen måste huka sig för att komma in i. Där på väggen i undermålig belysning hänger ett fotografi. Fotografiet mäter ungefär 20 gånger 15 cm och föreställer en stor folkmassa. Det är taget natten mellan den 25e och 26e november 1945. Fotografiet är taget från kyrkan, österifrån, över stora torget. Det är en nattlig manifestation mot utlämnandet av baltiska soldater som kommit till Sverige efter att ha stridit på Tysklands sida i andra världskriget. Soldaterna har av olika anledningar anslutit sig till den tyska armen. Vissa frivilligt, andra av tvång. Den natten på stora torget samlades nästan 2000 människor för att protestera mot deras utlämning.
Det finns ett annat fotografi, från mars 2018. Fotografiet är taget på Stora torget, från nordväst, med kyrkan till vänster utanför bild. Det föreställer ett trettiotal människor. Några ungdomar i förgrunden håller i banderoller och plakat. Bakom dem står en lite större grupp äldre människor. Det är Föreningen Kvar i Eksjös första manifestation för de ensamkommande ungdomarnas rätt att stanna i Eksjö under hela sina asylprocesser. Ungdomarna har kommit till Eksjö av olika anledningar, men de är alla flyktingar från krig.
Våren 2020 iscensatte jag tillsammans med ungdomarna deras första manifestation och dess förberedelser.
I filmen visas dokumentation av iscensättningen av manifestationen. Där ses ungdomarna bära på tre olika uppsättningar banderoller. Den första med slagord de själva använt under sina manifestationer, den andra med slagord som användes under manifestationer mot Baltutlämningen. Den tredje uppsättningen banderoller är kommentarer från invånare i Eksjö om vad kommunens politiker anser vara viktigt att prioritera och sätta högst på agendan.
Stenen blir aldrig synlig i filmen. Den här bilden tog jag under mitt första möte med Föreningen Kvar i Eksjö och Ingrid Åkesson Holmberg. Hon läste för mig vad som stod på stenen.
"Till minne av de 146 legionärerna från Estland, Lettland och Litauen som sökte skydd i Sverige och internerades på Ränneslätt vid andra världskrigets slutskede, men utlämnades till Sovjetunionen i januari 1946. Sommaren 1994 återkom, på inbjudan av Sveriges regering, 40 av dessa män till Sverige och Eksjö. Denna minnessten tillkom på initiativ av dessa balter som tack till de Eksjöbor och övriga svenskar för det starka stöd som gavs dem under interneringen."
Stenen restes den 27 januari 1996.
Förbi stora torget och bakom kyrkan finns en sten täckt av snö. Det går inte att se men det finns en inskription på stenen. Stenen är rest till minne och tack för den lokala befolkningens stöd mot utlämningen.
Jag befinner mig i Genua när jag läser P.O. Enquists bok Legionärerna. Den beskriver sakligt förhållandena och känslorna i relation till omständigheterna för Baltutlämningen. Det är vår 2018 och 50 år sedan boken utkom. Jag förstår instinktivt att det här har med mitt nästa projekt att göra. I en stark känsla av intuition köper jag en militär uniform från 1945 och ber min granne Gunnar att stillsamt klä sig i den när jag filmar honom. 73 åriga händer som metodiskt knäpper knappar och drar på strumpor. Gunnar gjorde militärtjänstgöring i Eksjö, på Ränneslätt. Det var där balterna internerades innan utlämningen. Det finns en film gjord efter boken. I öppningsscenen av denna film klär en militär av sig, stillsamt och metodiskt för att därefter ta sitt liv.
Långt senare bestämmer jag mig för att klippa bort scenen med Gunnar ur Den Okände Ryttaren.
P.O. Enquists skriver i boken “Hur beskriver man mekaniken i en känsla?” Min känsla: hur kommer det sig att 2000 människor i en liten stad på 40-talet går ut mitt i natten för att stödja soldater som riskerar utlämning, när endast 30 människor, 73 år senare i samma stad, stödjer de ungdomar som flytt från krig och deras rätt att stanna kvar?
Hur beskriver man mekaniken i en stads känsla (för solidaritet)?
"Det finns ett begrepp som heter “Benefit of the doubt”, alltså tvivelsmålets fördel. Om någon berättar någonting, sant eller falskt, så är det viktigt att i alla fall överväga att tro på det som sägs, istället för att direkt misstro människor. Det förekommer inte för dessa ungdomar. Utan tvivelsmålets fördel ignoreras och vänds till migrationsverkets fördel. Finns det minsta chans att misstro och fälla någon, så görs det."
- Ingrid Åkesson Holmberg, ordförande i Föreningen Kvar i Eksjö.
"Han hade tur så till vida att hans fingeravtryck inte hade kommit upp, han hade inte blivit “Dublin” som det heter. Alltså Dublinförordningen innebär att om du har lämnat fingeravtryck och sökt asyl i ett land så blir man tillbakaskickad till det landet om man upptäcks i ett annat land. Och det har varit skräcken för dem som har åkt vidare, att de ska bli “Dublin”. De kallar det så, att bli “Dublin.”
Till sommaren behöver ungdomarna söka sommarjobb. Kommunen annonserar ut 200 sommarjobb inom äldreomsorg och kost/service. Två tredjedelar av ungdomarna söker jobben. Ingen blir kallad till intervju.
Året efter i maj flyttar ungdomarna in i regementets gamla kaserner som står tomma. En korridor med rum på varje sida. En solsida och en skuggsida. Föreningen hjälper till att skaffa tallrikar och bestick. Sängar. Det är lätt att flytta, några påsar, en tvättkorg och kanske en matta.
Torget har inte förändrats visuellt, ryttarstatyn står där den står. Men när Abbas av en lång rad tillfälligheter satte sig på Pippis häst förändrades staden och historien. Genom att sätta de två manifestationerna på torget i relation till varandra, går det att se Stora torget i Eksjö och den okände ryttaren i nytt ljus.