Project investigating the History and future of the geotope and island Gotland. Animating shifts of categorizations such as between the living and the dead, between animal, plant, mineral and between art museum and museum of natural History.

SILURERNAS ÅTERKOMST

Process:

Ön Gotland började skapas för över 400 miljoner år sedan under epoken Silur. Berggrunden byggdes upp av korallrev, en meter var tusende år. Långsamt reste sig en ö ur havet samtidigt som dess kontinentalplatta gled norrut mot ett svalare klimat. 1970 spelar varelserna the Silurians en huvudroll i ett avsnitt av Dr Who. Forskare i ett underjordiskt kärnkraftsverk råkar väcka upp de hämndlystna varelserna som legat i dvala i miljontals år. Silurerna personifierar och härrör från den geologiska era som skapat Gotlands berggrund och som idag utgör grunden för den omfattande gruvindustri där vi gräver oss allt djupare ner genom lager av tusenåriga hemligheter.

Berättelser om hur Jorden på olika sätt hämnas människans rovdrift på naturresurser är ett vanligt tema i sci-fi genren. Många är de berättelser där ett team gruvarbetare skickas ut till nya fronter för att utvinna mineraler och när de bryter upp berget släpper de lös makter som får förödande konsekvenser när de avlägsnas från sin hemvist. Berättelserna har tydliga paralleller i verkligheten tex i hur fossila bränslen orsakar växthuseffekt när de bryts upp ur marken och förbränns. Dessa berättelser började formulerades redan i gruvindustrins barndom. 1885 skrev Emile Zola Germinal om inferniska gruvstaden Denain. När Gruvarbetarnas uppror mot det hänsynslösa utnyttjandet av människor och miljö slås ner sluter sig marken och gruvan kollapsar. 1931 skrev Serge-Simon Held Death of iron där gruvdriften triggar en sjukdom i järnet som får den att ruttna och rasera hela infrastrukturen som följd. Idag har temat utvecklats till hela genrer, såsom eco horror och climate fiction (cli-fi).

Sen människan utvecklades och började sin vandring över jorden har hen utrotat det mesta som kommit i hens väg. De indigena grupper som utvecklat hållbara samspel med omgivningen har undergrävts av kolonialmakters exploatering. Initiativ att reglera impulsen till maximal exploatering har inte fått tillräckligt genomslag och nu ser vi allt mer av de storskaliga konsekvenserna som antropogena klimatförändringarna för med sig. Förändringarna sker till den geologiska grad att det motsvarar inträdet i en ny geologisk epok, Antropocen. I denna epok med höjda havsnivåer och ökade temperaturer närmar vi oss återigen de förhållande under vilka Gotland skapades, då förhållandena var ultimata för de siluriska liven. Det är upplagt för Silurernas återkomst.

I Gotlands Museums Naturhistoriska samling studerar jag gotländsk fossil från silurepoken. Fossil kan vara både negativa och positiva avbilder av de ursprungliga växterna eller djuren, ibland är organismen förstenad, ibland har organismen själv vittrat bort men lämnat ett förstenat avtryck. Tillsammans med Sara Eliasson, Intendent Natur, väljer jag ut fossiler ur magasinen. Jag gör avtryck i lera av de olika strukturerna.

Vid Slite kalkstenhuggeri går jag runt och letar efter sten med den rätta ytan och gråheten. Kalkstensindustrin som tog fart under 1600-talet förde med sig ett nytt klassamhälle; arbetarna i stenbacken & kalkpatronerna. Då bröts stenen för hand med enkla verktyg. Nu domineras marknaden av nordkalk & cementa som verkar i storskaliga industrialiserade processer som lämnar stora hål i berggrunden. & Takten som vi förbrukar naturresurserna på är i bjärt kontrast med takten de skapas. Denna obalans ligger till grund för de antropogena klimatförändringarna.

Avtrycken i lera är mjuka & böjliga, möjliga att animera, levandegöra. Fossilerna återuppstår som animationer, zombiekoraller som iscensätter en återkomst av det förflutna eller en möjlig framtida evolutionerad varelse.