Hej.
Det här är en text och ett hus, eller en text som är som ett hus. Texten handlar om teaterpublikens roll och överenskommelser om den rollen, och hur den begränsar och påverkar publikens upplevelse.
Du kan också läsa om vilka verktyg skådespelaren använder för att förmedla publikens delaktighet.
Jag ville bjuda in dej till en text som är som ett hus att du skulle kunna välja vilka rum du vill besöka, alltså vilka texter du vill läsa, och i vilken ordning. Det är som ett platsspecifikt verk som utspelar sig på en teater. Jag har ställt iordning för att du ska komma och jag är förhoppningsfull och lite nervös.
Jag hoppas att när vi går runt tillsammans kan vi uppleva nya saker på gamla sätt och gamla saker på nya sätt lite lättare än om man sitter stilla och läser. Vi kan se, höra, förnimma, känna, fnissa, viska, dofta.
I bilden kan du klicka på namnet på de rum du vill besöka.
Hello.
This is a text and a house, or a text that is like a house. The text is about the role
of the theater audience and agreements about that role, and how it limits and affects the audience's experience. You can also read about the tools the actor
uses to convey audience participation.
I wanted to invite you to a text that is like a house so that you could choose
which rooms you want to visit, i.e. which texts you want to read, and in which order. It is like a site-specific work that takes place in a theater. I have arranged for
you to come and I am hopeful and a little nervous. I hope that when we walk around together we can experience new things
in old ways and old things in new ways a little easier than if you sit still and read. We can see, hear, sense, feel, giggle, whisper, smell.
In the picture, you can click on the name of the rooms you want to visit.
A pdf will pop up, and after the text in Swedish there is an English translation.
Klicka i bilden på namnen till de rum du vill läsa. Click in the picture on the names of the rooms you want to read. Scroll in the pdf for English translation.
När vi ses- om publikkontraktet och publikens roll.
When We Meet- about the audience contract and the role of the audience.
"It matters for whom you dance because each audience writes on the dancer's interpretive body of dances its own reading of those dances.
Each audience writes anew on the dancer's body its own collective narrative.
(Coorlawala 2003)
Hej då.
Innan du går vill jag säga att jag är väldigt glad att du ville gå med. Jag har sett och upplevt fler och helt andra saker än om jag varit själv.
Jag är också tacksam för alla som öppnat sina dörrar för mej, låtit mej sitta med under repetitioner och i samtal delat med sej av erfarenheter, kunskap, tid och engagemang. Att ni gav mej tillgång till era konstnärskap har varit så värdefullt för mej.
Det har varit viktigt för mej att kunna fortsätta min egen praktik parallellt med att reflektera över den. Jag har haft många upplevelser och givande samtal med kollegor. Speciellt tack till Otto Milde som jag fått forska på och med.
Några personer har provgått det här huset för att se om det var framkommligt och påpekat där det saknats trappor, trösklar och armaturer. Utan Ellen Nyman, Niklas Hald, Anna Dahlqvist och Ulrika Malmgrens uppmuntran och kunnighet hade det här inte ens blivit en koja.
Det finns många dörrar kvar som vi inte öppnade, det finns så många fler hus och skogar. Jag hoppas vi möts på ett nytt ställe, en annan gång.
Vi ses när vi ses.
Bye.
Before you go, I want to say that I'm very glad you wanted to join. I have seen and experienced more and completely different things than if I had been alone.
I am also grateful to everyone who opened their doors to me, let me sit in during rehearsals and in conversations shared experiences, knowledge, time and commitment. The fact that you gave me access to your artistry has been so valuable to me.
It has been important for me to be able to continue my own practice in parallel with reflecting on it. I have had many experiences and fruitful conversations with colleagues. Special thanks to Otto Milde, who I was able to research on and with.
Some people have tested this house to see if it was passable and pointed out where stairs, thresholds and lamps were missing. Without the encouragement and knowledge of Ellen Nyman, Niklas Hald, Anna Dahlqvist and Ulrika Malmgren, this would not even have become a hut.
There are many doors left that we didn't open, there are so many more houses and forests. I hope we meet in a new place, another time.
See you when I see you.
Vidare till Hur gör vi med publikinsläppet?-
den performativa delen av mitt masterprojekt.