The digital Square

Ulrika Malmgren

The digital Square- The art of impact Project summary A democratic conversation in artistic form on a digital square. Does immersive storytelling have potential in the public space? The dramaturgy in the experiments is non-linear and is based on theatre traditions as well as acting and documentary narrative traditions. We started up the relation to the audience in Skärholmen,Stockholm with our newly produced Virtual Reality story" The Blue Blue" &together with two actors we walk between the two rooms,seamless with no discrepanzy between the different medias and together with the audience we solve a problem. We have test groups and workshops together with our audience -from 12 years.Your look at you and yours. My look at me and mine. And so we meet. Phase 2 of the research will connect young people , in Skärholmen and Soweto where images via projection mapping take place on the facades.The methods is once again from the 2000 year old theatre tradition combined with documentary storytelling and the most modern immersive and digital tools.

RESEARCH PLAN - THE ART OF IMPACT

The Art of Impact- The digital Square

Syfte och mål

I spåren av pandemin rör vi oss mindre utanför hemmet, mindre på arbetsplatser och är kanske isolerade under perioder av sjukdom eller lockdown. Vi möter helt enkelt färre och färre oförutsedda händelser och människor, friktion uteblir, tankar saktar ner, och mer av vår vardag sker uppkopplad både under arbete och fritid. Vad gör det med människan? Vem blir du och vem blir jag? Vilka blir vi?

Vi blir mer och mer vana att söka oss till olika digitala mötesplatser för att möta andra människor, via appar, dejtingsajter eller special digitala events. Vi streamar konserter, teaterföreställningar, gudstjänster, ljudböcker och beställer mat hem till dörren och psykolog i WhatsApp. Klimathot, stora sociala ojämlikheter, pandemier, omvandling av arbete och demokratikris ger upphov till ångest, dystopier och polarisering av åsikter. Men konsten är en viktig arena där alternativ föreställs och gestaltas och vi, Tinna Joné och Ulrika Malmgren är forskare som från olika fält i detta projekt jobbar mot ett gemensamt mål.

Vi har lång erfarenhet av teater/scenisk gestaltning respektive dokumentärt berättande inom film och media. I vårt forskningsprojekt vill vi utveckla konstnärliga processer för att medborgare ska kunna skapa och föreställa sig alternativa verkligheter och leva utopier här och nu. Genom immersiva, uppslukande medier såsom 360°video, Augmented Reality (AR) och Virtual Reality (VR) syftar forskningsprojektet till att forma rum och torg där medborgare möts och reflekterar, kommenterar, artikulerar och gestaltar sina tankar om det demokratiska rummet.

De tekniska förutsättningarna har de senaste decennierna på ett radikalt sätt öppnat människors möjligheter att uttrycka sig och dela med sig till andra av kunskap, tankar och berättelser. Med hjälp av mobiltelefoni och uppkoppling kan det stora flertalet idag spela in och sända rörliga bilder och ljud. Zoom och Teams som en förlängning av våra kroppar och sinnen. Men betyder de digitala möjligheterna också att människor möts som inte annars skulle mötas?

Vad har hänt med de platser där oväntade möten kunde ske och där människor oavsett kulturell bakgrund, socioekonomisk ställning och ålder kunde träffas innan det digitala paradigmskiftet? Vad har hänt med torget som mötesplats?1

Vårt syfte med detta forskningsprojekt är att med konstnärliga metoder utveckla ett digitalt torg för mellanmänsklig dialog och berättelser där vi också lyssnar på de vi inte brukar lyssna på. Ett offentligt rum där vi framträder inför varandra som medborgare. Är det digitala demokratiska torget möjligt?

Hur kan scenisk gestaltning och dokumentärt berättande användas för att med immersiva medier forma möten och samtal som tar oss bortom förutfattade meningar om varandra? Vilka perspektiv kan vår konstnärliga forskning erbjuda för att återuppliva den politiska fantasin och det utopiska tänkandet och vilka metoder och verktyg kan vi erbjuda för social tanke och handling?

Vi planerar att placera forskningsprojektet i stadsdelen Skärholmen. Skärholmen tillhör söderort i Stockholms kommun och omfattar fyra stadsdelar: Skärholmen, Bredäng, Vårberg och Sätra. Av invånarna har ca 71% utländsk bakgrund.2 Vår samarbetspartner i Skärholmen

1 Vi har den senaste tiden (liksom många svenskar) utforskat Clubhouse där det talade ordet i digitala rum gör det möjligt att lyssna på och delta i konversationer och i realtid ta del av sammanhang som tidigare varit slutna, känslan nu är att denna app öppnat upp för en ny typ av tillgänglighet och sammanhang som ska bli spännande att se hur de utvecklas
2 Det finns mycket dokumentation och forskning om Skärholmen som plats, bland annat en fallstudie från Blekinge Tekniska Högskola utifrån kritisk urbanteori som vi kommer att ta del av.2 Kritisk urbanteori bygger främst på idéer och tankar av Henri

kommer att vara Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen. De har en lokal förankring i stadsdelen och genom deras upparbetade nätverk har vi möjlighet att engagera deltagare till projektet i olika referensgrupper.3

Projektet vill skildra vardag och fantasi i Skärholmen. Dialog är grundläggande. Vilka världar träder fram i berättandet från Skärholmen. Hur ser de ut? Den planerade produktionen består av olika konstnärliga experiment – immersiva medieproduktioner, platsspecifika installationer, webbaserade föreställningar, interaktiva experiment och text för att skapa dialog med fler fält och områden i samhället.

Tillsammans med referensgrupperna vill vi skapa ett digitalt torg i gränssnittet mellan teater, dokumentärt berättande och ny teknik. Teater kan praktiseras "för folket" och "av folket" som ett sätt att utveckla samhällen, för att höja röster, lyssna på och lösa medborgarnas problem.

Vi lyfter likt den brasilianske teaterregissören Augusto Boals begrepp “Osynlig teater”4 fram de som inte brukar höras i det offentliga samtalet ”The Theatre of the Opressad is Theatre in it ́s most archaic application of the word. In this usage, all human beings are Actors (they act) and Spectators (they observe)”. Metoden syftar till att höja medvetenheten hos människorna. Referensgrupperna deltar också aktivt i utvecklingsprocessen av vårt digitala torg.

Teater = underhållning + utbildning + deltagande. Att utgå från en specifik plats är ofta gynnsamt när man arbetar med dokumentära självupplevda berättelser. Historier som här kan rymmas är oändliga och många olika röster kan komma till tals, röster som annars sällan blir hörda i det offentliga rummet.

Vårt fokus är att just dessa berättelser ska göra sig hörda och att gränsen mellan deltagare och publik suddas ut mellan vem som deltar och vem som upplever. Deltagaren både deltar och upplever, publiken både upplever och deltar.

Målet för det första året är att på plats i Skärholmen och tillsammans med medborgare där skapa ett digitalt torg. Målet för det andra året är att fortsätta arbetet i Skärholmen, formulera processen och sen dela erfarenheterna i en workshop för intresserade för att skapa förutsättningar för projektet regionalt och nationellt. Målet det tredje året är att kunna dela med oss av konstnärliga processer som (med utgångspunkt i scenisk gestaltning och dokumentärt berättande och uttryckt genom immersiva medier) manifesterar vardagliga utopier och bryter mediala stereotyper kring platser och identiteter.

Arbetet under alla tre åren sker i dialog med våra referensgrupper och referenspersoner. Tredje året kommuniceras forskningsmetoderna och resultaten i en utställning, ett forskningsseminarium, en publikation och en internationell webbplats för att skapa förutsättningar och utveckla liknande projekt på andra platser i världen.

Aktuell forskningsfront

MIT: s Open Documentary Labs forskningsrapport som publicerades i 2019, ”Collective Wisdom” ledd av medförfattarna Katerina Cizek, William Uricchio och Sarah Wolozin har liksom forskningsinitiativet ”Making a New Reality” serienumrerats och utökats på

Lefebvre, Lefebvre menade att exempelvis en arkitekt har normer och värderingar som kan leda till att det skapas segregation i samhället även om intentionen var att skapa integration. Enligt honom tenderar en växande storstad att koncentrera makt och ge upphov till ojämlikheter. En stor stad gör att rum och yta blir sällsynt
3 Kulturhuset Stadsteatern har sedan januari 2021 påbörjat en digital teater med kurser för sin publikgrupp som är barn mellan 6-18 år, med vårt forskningsprojekt passar vi in i deras verksamhet och tillsammans tror vi att våra nya landvinningar med vår forskning kommer att interagera väl med uppdraget som Kulturhuset stadsteatern har i Skärholmen

4 Augosto Boal- Brasiliansk regissör, skådespelare, författare och politiker som etablerade uttryck som forumteater och osynlig teater i de förtrycktas tjänst.f.1931 d.2009 ”It is forbidden to walk on the grass. It is not forbidden to fly over the grass” Theatre is the art of looking at ourselves.

Immerse.news, och den är utformad för att öppna dialog om nya facklitteraturformer och ge en kritisk syn på de ofta hypade diskussionerna allt den nya tekniken lovar. Annan konstnärlig forskning som undersöker fenomenen skilda världar och deltagande processer bedrevs i det konstnärliga forskningsprojektet ”Föreställningar om det gemensamma” som är empirin bakom Karin Hanssons doktorsavhandling på̊ Kungliga konsthögskolan och Data och Systemvetenskapliga Institutionen vid Stockholms Universitet.

I avhandlingen undersöker Hansson skillnader och likheter i upplevelsen av vad som är gemensamt och offentligt. På Konstfack forskar Magnus Bärtås i hur videoessän kan sägas behandla sina ämnen på̊ ett kritiskt och utforskande sätt, samtidigt som den speglar sin process och sinaövervägande. Han fokuserar på̊ mikrohistorier där detaljer skildras för att visa hur ett fenomen är en del av ett större sammanhang. Relevant är också̊ Ann-Sofi Sidéns filmverk Warte Mal! 1999 som är en milstolpe i icke-linjärt berättande. Verket beskriver verkligheten för prostituerade, hallickar, sexköpare, socialarbetare, poliser och hjälparbetare i ett område i Tjeckien som gränsar till Tyskland och som är centrum för prostitution.

När verket presenterades på̊ Moderna Museet i Stockholm kunde betraktaren själv ta del av intervjuer och källmaterial, fotografier och texter som presenterades rumsligt. Sidén delgav också̊ sina personliga kommentarer genom att redovisa den dagbok hon förde under projektet.

Den brasilianska teaterregissören, dramatikern Rodolfo Garcia Vaszquez. utforskande av digital teater relaterar också till vårt forskningsprojekt. Vasquez driver en av Latinamerikas och mest tongivande teatergrupperna i Os Satyros5 och sedan 2013 ingår Ulrika Malmgren i teatergruppen. Os Satyros har sedan 2000 befunnit sig i mittpunkten av megastaden Sao Paulo, vid ett torg, Praca Roosvelt. Platsen var vid den tidpunkt Os Satyros slog sig ned där en nedgången plats, präglad av droghandel, prostitution och kriminalitet.

Os Satyros förstod tidigt att de behövde ta in verkligheten på den plats som teatern var belägen på, och började samarbeta med människorna som befolkade platsen. Detta förändrade livet för många av de kriminella och prostituerade som fanns där, och efter en tid hade flera av de som hade blivit medlemmar i teatergruppen Os Satyros kunnat förändra sina livssituationer.6

Vaszques har i sitt teaterarbete utforskat den datoriserade verkligheten och vad den gör med teatern och teaterrummet. Många av de experimentella föreställningar Os Satyros har framfört sedan slutet av 2010-talet har utspelats i en slags cyberuniversum.

Föreställningarna har kännetecknats av icke linjära historier och interaktiv spelstil mellan skådespelare och publik. En metod som oftast används i gruppen devising. Devising är en metod som bygger på att dela en idé och samla material runt denna idé och göra kollektiva experiment för att nå en vidare sanning och djup i föreställningens form och innehåll.

Möjligheten till att dela tid och rum under pandemin visar till exempel den brasilianska teatergruppen Os Satyros och deras experiment med digital teater.

Betydelse och vetenskapligt nytänkande

Vi vill i detta forskningsprojekt upphäva gränsen mellan åskådare och aktör inom de immersiva medierna. Vårt praktikbaserade forskningsprojekt kan bidra till en ny förståelse och en perspektivförskjutning av narrativitet om vilka berättelser som får ta plats i det offentliga rummet, på det digitala torget. Ett narrativ kan definieras som en berättelse som konstruerar en verklighetsbild.

5 Länk till Os Satyros
6 Den tyska prisbelönade dramatikern Dea Loher har i sin pjäs Das Leben auf der Praca Roosvelt (2004 ) skrivit om de människor som fanns i och kring teater Os Satyros vid denna tid.

Verktygen från scenisk gestaltning och dokumentärt berättande prövas för att bygga mer inkluderande metoder in i de processer som hjälper oss att föreställa oss vår framtid.
World Economic Forum har utformat sin dagordning kring tanken att vi befinner oss i början av den fjärde industriella revolutionen. Detta innebär att framväxande medier är en del av en uppsättning ny teknik som inleder omfattande förändringar och som har löfte om att utveckla civilisationen.

Vi har från historien lärt oss att berättelserna och de visuella bilderna vi skapar har en direkt inverkan på hur vi konstruerar vår framtid. Detta projekt konstruerar robust deltagande av människor från olika delar av samhället, identitetsgrupper, värdesystem och kunskapsfält i detta framväxande medielandskap, i alla roller och på alla nivåer av makt.

Preliminära och tidigare resultat.
Ulrika Malmgren har ett pågående forskningsarbete med publikationen ”10 år med Departure”. Ulrika skapade, utvecklade och ansvarade för kursen Det egna projektet – Departure under mer än 10 år vid skådespelarutbildningen. Kursen mål var att ge skådespelarstudenterna en möjlighet att praktiskt undersöka sitt eget personliga och konstnärliga uttrycksbehov.

Med övertygelsen om att varje människa har en röst och historia att berätta startade hon med att utveckla en kurs där den till synes enkla uppgiften är att utifrån sina helt egna idéer skapa en föreställning. Studenten väljer sitt material, sin form, sin frågeställning och sitt eget konstnärliga uttryck.

Varje person är unik och har sin egen specifika röst, sin fantasi och sin historia att förmedla. Ibland blir temat viktigare än budskapet, formen viktigare än skådespeleriet, skådespeleriet viktigare än historien.

Var och en har sin smak och i arbetet handleder och lyfter Ulrika fram varje students unika tilltal. Syftet är att träna studenten i att skapa, driva, göra val och ta ansvar för hela processen i ett föreställningsarbete. En självklarhet är att de flesta föreställningarna har skrivits i den ickelinjära traditionen. Metoden som använts har oftast varit devising och handledarskapat har skett i nära dialog med studenten under tre terminer.

Under Coronapandemin har Ulrika intresserat sig för vad som händer med scenkonsten teatrar och scenrum stängs, eller vad händer om teatern stängs ned av politiska skäl. Hur kan vi fortsätta att ställa relevanta frågor om vår existens?

Hur gör vi våra och vår publiks röster hörda?

Ur denna idé växte föreställningen The art of facing fear fram. Os Satyros bjöd in Ulrika Malmgren och hennes grupp Darling Desperados att producera detta pionjärprojekt. Den har spelats för en publik på över 40 000 och nått ut över i stort sett alla kontinenter och fått ett flertal internationella teaterpriser.

Projektet var till fullo ett utforskande av den digitala plattformens möjligheter att nå en publik och hålla höjd konstnärligt i en mycket svår tid. The art of facing fear var ett icke vinstdrivande projekt och drevs av människor och konstnärer av nödvändighet och av rädsla inför framtiden.

Tillsammans med Tinna Joné har Ulrika utformat ett master-program i nya medier riktad både till teaterkonstnärer och filmkonstnärer. Erfarenheten och kunskapen från det masterprogrammet ligger delvis till grund för denna ansökan till Vetenskapsrådet.

Tinna Joné leder ett forskningsprojekt i Botkyrka som kommer avslutas och slutrapporteras under 2021.

I ingången till projektet studerades Chris Marker och Pierre Lhommes Le Joli Mai "Sköna maj" från 1963. Mer än ett halvt sekel efter ”Sköna maj” senare valde Tinna Joné Botkyrka som plats för sin undersökning, en plats där det liksom 60-talets Paris finns mångfald, lycka och kärlek men även många konflikter. När personerna i ”Sköna maj”

intervjuades om kolonialism och rasism twittras det här och nu i Botkyrka om identitets-politik och integrations-utmaningar. Projektet ”Ju mer dom spottar på̊ mej desto snabbare kommer jag blomma...” vars titel är ett citat från hiphopmusikern Kapten röd, har Tinna Joné tillsammans med filmfotograf Ewa Cederstam gjort fältarbete i norra och södra Botkyrka och prövat inspelning i 280° med Entaniya-linser på̊ GoPro och i 360° med OZO- kamera och Insta 360 Pro och Insta 360 One och dokumenterat Botkyrka ur ett fågelperspektiv med drönare.

I Experiment 1 ”Sköna maj” remixades delar av ”Le Joli Mai” från 1963, i Experiment 2 arbetades det med deltagande och dokumentärt material platsspecifikt.

De preliminära resultaten visar att vårt arbetssätt har potential och att användandet av den nya virtuella tekniken väcker frågor som formuleras på̊ plats av det dokumentära teamet, deltagare och publik.

Att navigera i materialet med hjälp av sin kropp, även om det till en början varit via kartong-glasögon och mobiltelefoner tillför det dokumentära berättandet nya dimensioner. Det vi förstått är att ett helt nytt berättande är möjligt och det mest spännande är vad som händer med publiken och deras upplevelse av verkligheten EFTER att dom tagit av sej VR-glasögonen.

Projektbeskrivning
Teori
En av våra teoretiska utgångspunkter är den politiska filosofens Hannah Arendts (1906– 1975) teorier om ordet och handlingens betydelse för individen och hennes interaktion med andra. I Människans villkor (1958) skriver hon om det hon kallar vita activa, det vill säga den delen av livet där människan är en social varelse som deltar i samhället. En av dessa aktiviteter definierar Arendt som handlingar.

Hon menar att det är genom ord och handling som vi visar vilka vi är, i interaktion med varandra.7 Vi griper in och skapar i den delen av livet som vi har tillsammans. Arendt kallar detta offentliga rum för framträdelserummet.

Där träder vi fram inför varandra och vi gör detta utifrån var och ens unika karaktär som manifesterar sig i ord och handling. Arendt formulerar det som att en andra födelse sker när vi tar ansvar för vår gemensamma värld. Ansvaret består av att varje individ kan ta egna initiativ och påbörja något nytt, sätta något i rörelse.

Varje mänsklig aktion påverkar på det sättet världen och blir på samma gång synlig på världens scen. Individens unika väsen visar sig.8

Relationell estetik är ett begrepp inom samtidskonsten på en socialt inriktad konst som fokuserar på mänskliga relationer och social interaktion. Begreppet myntades av Nicholas Bourriaud 1996 – läs mer i “Happy to Meet You: An Introduction to Relational Art” University of New Mexico Coillege of Fine Arts. Man kan säga att inom relationell konst/estetik är konstnären ”katalysatorn” som erbjuder när, var och hur men det är besökarna som skapar själva verket. Hans-Thies Lehmanns påstår i sin bok ”Postdramatic theatre” att teaters centrala politiska dimension ligger i situationer, relationer och gemensamma ögonblick som teater och scenkonst kan konstruera.

Ulrika Malmgren är född 1960 och Tinna Joné 1970 och vi har bägge starka influenser från den tidsperiodens gränsöverskridanden, allkonstverk och formexperiment, engagemang och samhällskritik. Den dokumentära traditionen förändrades i Sverige på̊ 1960 och 70-talet.

7 Människans villkor s.22 ff 8 Människans villkor s.235 ff

Inom litteraturen skrev Göran Palm boken Ett år på̊ LM (1970) och Sara Lidman och Odd Urbom (foto) berättelse om gruvarbetarna i Norrbotten, Gruva 1968. Inom dokumentärt fotografi gjorde Jean Hermansson boken De svarta 1970 om gjuteriarbetare i Sverige. Förändringen gällde också̊ teatern, till exempel pjäsen om NJA. Pjäsen byggde på̊dokumentära intervjuer med arbetare på̊ Norrbottens Järnverk Aktiebolag och uppfördes på̊ Dramaten 1969. En pjäs som ledde till att Fria Proteatern bildades och att svensk radikal teater fick ny kraft.

Metod

I forskningsprojektet vill vi pröva Arendts teorier om framträdelserummet, men i en konstnärlig kontext genom att sammanför teaterkonstens fysiska tradition med det dokumentära berättandet, och de allra senaste digitala innovationerna i det som kallas immersiva medier.9 Genom metoden vill vi undersöka vilka demokratiska möjligheter som kan utvinnas.

Kan metoden gynna en aktivitet som den Arendt skriver om som handlar om individens förmåga att med ord och handling sätta saker i rörelse?

Vi flyttar fram våra konstfält genom att korsa det digitala immersiva med teaterns kärna som handlar om att mötas, att samla människor och berätta historier för varandra. Hur kan vi använda denna snart tvåtusenåriga konstformen och ge den en ny mening genom att låta medverkande i föreställningen och publikens interagera via digitala plattformar?

De två konstnärliga ingångarna är dels den dokumentära berättartraditionen och dels det gestaltande skådespeleriet inom scenkonst. Den franske dramatikern och skådespelaren Antonin Artaud10 förespråkade en teater utan handling och i avsaknad av en psykologisk realism. I hans spår vill vi vandra mellan dröm och verklighet i en så kallad augmented reality, en förstärkt verklighet. För Artaud var drömmar, tankar och illusioner inte mindre verkliga än världen utanför, och han ansåg att teater borde påverka publiken så mycket som möjligt och använde därför ovanliga och störande former av ljussättning, ljud och framföranden.

I vårt forskningsprojekt går vi vidare i denna tradition och räds inte obekväma eller nya utmaningar när vi kommer att experimentera med begreppet estetik. Artauds begrepp Grymhetens teater var ämnad att kasta åskådaren in i händelserna centrum, tvinga dem att gripa in i föreställningen på en instinktiv nivå. Det relaterar till våra tankar om att i projektet låter åskådaren gripa in och vara aktör, i den digitala föreställning vi arbetar fram.

En annan för vårt projekt intressant teaterperson som närmat sig Antonin Artauds filosofi var Peter Brook, som med sin bok Den tomma spelplatsen (1969) skriver ”teatern är det sista forum där idealism fortfarande är en öppen fråga: många åskådare världen över skulle kunna bekräfta att de sett det osynliga ansikte genom en teatral erfarenhet som överskrider deras dagliga erfarenheter”.

Augosto Boals metoder för forumteater kommer att tjäna som vår plattform och ett sätt att ta sig in i de immersiva medierna, för att på det viset erövra nya sätt och metoder att berätta. Vi vill bland annat pröva Boals idéer om att använda sig av sin egen närmiljö och egna erfarenheter när historier ska berättas. I vårt projekt utgår vi från platsen, ett torg i

9 Immersiva medier är ett samlingsbegrepp som består av tekniker som VR (Virtual reality), AR (Augmented reality), MR (Mixed reality), 360° video, volymetrisk video, omslutande projektioner, visuella effekter och andra upplevelser som handlar om form och gestaltning, ljud- och ljusinstallationer9. Genom immersiva medier så samspelar det fysiska och virtuella rummet med varandra och upplevelserna av detta kan delas av många användare

10 Antonin Artaud (1896-1948) var en fransk dramatiker, poet, skådespelare, regissör och teaterteoretiker.

Skärholmen där deltagarna berättar sina historier. Vi kombinerar forumteaterns metoder med dokumentärt berättande och Digital Storytelling11 som har visat sig vara framgångsrikt i att få grupper, som inte tidigare har gestaltat sina egna berättelser, att göra detta genom att använda digitala tekniker för ljud, text och bild. Formatet är sprunget ur medieaktiviteter och konstnärers och pedagogers verksamhet i Kalifornien i början av 1990-talet där de organiserade sig i Digital Media Centre.

De immersiva tekniker vi tidigare beskrivit är en del av den dramaturgi som växer fram vartefter vi arbetar med projektet. Vi möter nya deltagare från andra delar av vårt globala samhälle via digitala plattformar, sociala nätverk och tillsammans utformar vi frågeställningar som beskriver deras torg, deras närområde. Genom att använda mobil kan deltagare skicka foton och exempelvis även använda verktyget photogrammetry som vi kan bygga 3D-miljöer av.

Vi kommer färdas via Skärholmen till Sao Paulo till Johannestown och Dakar och ta del av unga människors vardag och drömmar. Verken kommer att kunna visas både på en digital live plattform liksom på plats var du själv befinner dig. Som publik och deltagare behöver du tillgång till en smartphone och internet. Vi kommer att skapa möjligheter att ta del av processen i realtid på plats i Skärholmen som en del av verket i ett senare skede.12

Tidsplan och genomförande

För att utifrån teaterns teorier och metoder skapa nyfikenhet och få kontakt och medverkande första året vill vi undersöka hur information, mening och materia rör sej i kretslopp med hjälp av surroundljud, 360°video, projektioner och VR.
Ett demokratiskt samtal i konstnärlig form på ett digitalt torg. Har det immersiva berättandet en potential i det offentliga rummet?

Dramaturgin i experimenten är ickelinjär och bygger på dokumentära berättartraditioner. Den medverkande aktören är densamma som åskådaren. Din blick på dej och ditt. Min blick på mej och mitt. Och så möts vi, utanför Ekholmsvägen 20 där mobilbilder inifrån lägenheterna via projection mapping tar plats på fasaderna i den svinkalla novemberkvällen.

Någon öppnar ett fönster och drar upp musiken på max. En grill har åkt fram, snön borstas bort och doften av korv sprider sej ner till centrum.

Med utgångspunkt hos Augusto Boal och devising samskapas vår animerade VR-värld. De referensgrupper vi arbetar fram mötesplatsen tillsammans med består av animatörer, tekniker, projektledaren och boende i Skärholmen. Ålder, genus, etnicitet, utbildning, och

11 https://www.storycenter.org
Digital Storytelling bygger på en formatmall: ” Center for Digital Storytelling utvecklade sju olika element som fungerar som ett redskap i skapandet av historien och är även en beskrivning av innehållet i konceptet. Sammanfattning av elementen: Berättelsen ska ha en poäng - Det är de budskapet/meddelandet som berättaren vill förmedla med historian, Dramatik - En historia som är spännande gör att mottagren sitter kvar och lyssnar till slutet, Emotionellt berörande stoff - Känslomässigt innehåll i berättelsen, gör att mottagaren lättare tar till sig budskapet och lever sig in i historia om berättelsen gör oss emotionellt berörda, En personlig röst som förmedlar budskapet - Med hjälp av den egna rösten kan berättaren förmedla budskapet, Auditiva komponenter för att förstärka innehållet - Auduktiva komponenter såsom musik förstärker innehållet i berättelsen, En väldisponerad presentation - Med digitalt teknik går det att laborera mycket med det visuella och auditiva, Ett tempo som håller publikens intresse vid liv - Rytmen/tempot i berättelsen avgör mycket av vad som håller publikens intresse vid liv.

12Perspektiven ändras utifrån plats och historia.Vi gifter den uråldriga teaterns enkla arkaiska kärna, till ett berättande där vi arbetar med immersiva tekniker och digitala plattformer Vi vill lyfta demokratifrågan , tillgängliggörandet av konsten och vem som får berätta sin historia Vi vill lyfta proscesser, metoder och skapa en slags manual för efterkommande projekt att ta del av.
Vi vill via våra konstnärliga fält skapa nya möjliga samrbeten och ta tillvara på redan erövrade kunskaper inom våra respektive fält genom att de synliggörs via de immersiva medierna och dess potential att nå stora delar av jordens befolkning via digatala plattformer.

Vi kommer även arbeta med text, subtitles samt en inspirerande filosof, förfatattare och curator Paul B Preciado, f.1970 Spanien
Vi studerar frågeställningar ex från An apartment on Uranus och andra texter som ställer frågor runt kropp och identitet . I en virtuell värld kan du vara fri från kropp och identitet och det ställer frågan i ett nytt perspektiv, vem är jag då ? Det globala, det språkliga ,identitet.

klassperspektiv kommer bidra med insikter om vilka existentiella frågor som är viktiga att få med i vår animerade 3D-värld. Den planerade produktionen består av olika konstnärliga experiment – immersiv video (360°, AR). Platsspecifika installationer, webbaserade föreställningar, interaktiva experiment och text för att rama in verket. Det pågående arbetet kommuniceras via workshops, seminarier och expositioner i Skärholmen och inom SKH. Projektet dokumenteras med text, bild, video och filer med 360°material på̊ vår sida på̊ Research Catalogue som vi uppdaterar

kontinuerligt. Vi vill även publicera artiklar om projektet och dess resultat i olika journaler.

2022 januari-april

Research, tekniktest och intervjuer genomförs med personer vi önskar ska delta i våra olika referensgrupper. Främst söker vi dessa deltagare via existerande nätverk hos vår samarbetspartner Stadsteatern i Skärholmen. Vi anordnar digitala workshops, seminarier och möten.

Arbetsmöte med våra med olika referensgrupper 1 ggr i veckan/ per grupp både på plats på Kulturhuset Skärholmens digitala studio och via Zoom. En tänkt arbetstid per möte är 40 minuter. Projektledaren leder arbetet och har strukturerat frågor och möjliga idéer som lämpar sig för improvisation

Bestämma synopsis över en möjlig improviserad digital mötesplats som har ett tydligt upplägg för deltagarna var och i vilken form de kan mötas, kommer vi använda oss av avatarer eller i en roll eller som privatpersoner? Dessa frågor kommer utforskas och leda fram till en möjlig plats som är etiskt säker och ickekommersiell.

2022 maj

Experiment 1, piloten och testpublikmöte, vi kommer prova vårt digitala torg under en period av två veckor och utvärdera varje experiment separat ihop med våra referensgrupper.
Varje digitalt torgmöte pågår i max 30 minuter. Vi kommer prova olika tidpunkter för möten, Lunch, eftermiddag, kvällstid.

2022 september

Utvärdering av experiment 1 görs av vår expertisgrupp tillsammans med Ulrika och Tinna. Vi drar slutsatser, vi samtalar med våra referensgrupper och samarbetspartners om vårt delresultat och vi dokumenterar vår process noggrant i journaler.

2022 oktober-november

Experiment 1 digital provar vi samma upplägg som vi haft med våra referensgrupper i Skärholmen i ett samarbete med andra regioner i Stockholm så möter vi andra referensgrupper som kommer mötas i vårt digitala torg som skapats i Skärholmen.
Vi drar slutsatser och arbetar vidare med att utforska miljön och möjliga situationer i synopsis

2022 december

Reflektion och dokumentation -vi samlar vår expertisgrupp till att dela våra experiment och journaler

2023

Under januari till mars skapas nya referensgrupper för att bjuda in till vårt digitala torg Dessa grupper får vi tillgång via nätverk från bland annat föreställningen The art Of facing fear som bidragit till att Ulrika skapat kontaktnät med grupper av teatergrupper och deras

nätverk på alla kontinenter. Fredrik Lindencronas internationella kontaktnät spelar här en stor roll.

I april – maj möter vi deltagare från jordens alla kontinenter tillsammans med våra referensgrupper i Skärholmen och regionalt.

Augusti- december – utvecklar vi tillsammans med referensgrupperna nationellt och internationellt framåtblickande frågeställningar till ett levande synopsis som kurerar torgmötena på ett intressant vis, konstnärligt och mänskligt, (vilka är de mest relevanta frågor att föra in i torgmötet? Hur många kan mötas? Vi har plats för uppåt 1000 personer per gång men vi kan kurera så att det är ett tiotal i varje möte för att få högsta möjliga deltagande per person).

2024

Alla våra journaler och experiment sedan starten har dokumenterats vartefter på ett professionellt vis och nu är tiden för att sammanställa vår forskning på ett övergripande och överskådligt vis, vi vill gärna få allmänheten att upptäcka vårt digitala torg och via vårt nära samarbete med Kulturhuset stadsteatern Skärholmen kan vi få möjlighet att visa vår dokumentär om vårt forskningsprojekt på deras Biograf och även anordna publika möten och seminarium på teatern.
Vi kommer under 2024 anordna forskningsseminarium, reflektion över forskningsresultat, identifiera och artikulera resultat, utvärdering och dokumentation, utställning, publikation (tryckt och filmad). Publicering i Research Catalogue och Diva.

Projektorganisation.
Projektledare Ulrika Malmgren arbetar 40% med detta som blir hennes enda forskningsåtagande. Medforskare Tinna Joné arbetar 10% med detta, som skulle kunna kombineras med andra forskningsåtaganden. Referenspersoner: mest professorer och några andra experter

Dr Sanna Ryynänen universitetslektor i socialpedagogik vid Östra Finlands universitet och undervisar vid Teaterhögskolan vid Konstuniversitetet i Helsingfors. Ett av hennes huvudsakliga forskningsområden är teater och scenkonst som sociala och politiska handlingar. Hon är forskarmedlem i en finsk oberoende teatergrupp Saimaan Teatteri och medlem i forskarkonstnärskollektivet Puhekupla Hon är specialiserad på kreativa, handlingsorienterade och deltagande forskningsmetoder och har varit medförfattare till läroböcker om aktivistisk forskning, kreativa, deltagande och handlingsorienterade forskningsmetoder inom samhällsvetenskap samt socialpedagogik. Sanna har följt The art of facing fear på nära håll från starten och har visat stort intresse för att följa vårt projekt från start och skriva rapporter.

Malin Hjelm, verksamhetschef på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen kommer medverka som expertis och ansvarig för att nå nätverk i Skärholmen till våra referensgrupper med deltagare, vi har även möjlighet att arbeta i Den digitala studion tillsammans med före detta studenter från The Art of Impact

Dr. Fredrik Lindencrona, Projektledare Strategi för förebyggande & främjande av psykisk hälsa i Stockholms Län bidrar med etiska aspekter.

Jill Bennett, Scientia Professor
Australian Research Council Laureate Fellow, fEEL Lab feltExperience & Empathy Lab Director, The Big Anxiety. Director, National Institute for Experimental Arts (NIEA) UNSW Art & Design UNSW AUSTRALIA – arbetar med digitala plattformar och VR regissör. Jill kommer bidra med konstnärliga erfarenheter och nätverk.

Rodolfo Garcia Vászques- Regissör, PhD Sao Paulo, researcher Digitala teater plattformar kommer bidra med konstnärliga erfarenheter och nätverk.

Love Ekenberg: PhD in Mathematics, PhD in Computer and Systems Sciences
Professor in Computer and Systems Sciences, Stockholm University. UNESCO Chair, ICDE Chair kommer bidra med erfarenheter av globala aspekter på projektet.

Utrustning

Resurser, förutom de angivna i budgeten, är den tekniska utrustning som redan är inköpt inom Stockholms konstnärliga högskola och institutionen för film och media. Vi har även möjlighet att samarbeta med Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen om viss teknik.

Behov av forskningsinfrastruktur

Nej.

Internationellt och nationellt samarbete

Vi har ett stort nätverk runt projektet, både nationellt och internationellt och utvecklar dessa under seminarier och workshops för att etablera hållbara samarbeten. Fredrik Lindencrona och Ulrika Malmgren har tidigare samarbetat med att kurera IIIHML möte för 500 ledare inom psykisk hälsa som hade möte på Annexet i Stockholm 2018. Där skapades många intressanta nätverk som vi nu kommer kunna använda oss av i projektet.

Rodolfo är en inspiratör och samtalspartner som både Tinna och Ulrika samarbetat med under många år på SKH, hans ovärderliga kunskap i filosofi, teater och forskning ger oss en trygghet men utmanar oss att gå längre med tankar och idéer vi har till vår forskning vi anser det vara viktigt att vi har flera från expertisgruppen från andra världsdelar som kan ge sin syn på vår forskning och relevans. Ulrika har initierat och utvecklat flera internationella samarbeten på SKH, exempel det projekt som beviljades medel av Linneaus/Palmeunder åtta år, ett samarbete mellan SKH och SP Escola de Teatro i Brasilien. Därutöver samarbeten med andra konstnärliga högskolor som Zürich University of the Arts, NYU Tish school of the Arts, School of visual art NY, Den Danske Scenekunstskole, Ernst Busch Berlin, Max Reinhardt Wien och Teaterhögskolan i Reykjavík. MIT Mato Grosso.

Övriga ansökningar eller bidrag

Tinna Joné arbetar också med NAVET i Stockholm, som drivs av KTH. NAVET är en hub för att navigera i okända gränsland mellan konst, teknik och design med en praktisk och kritisk inriktning som stimulerar forskning, innovation, kreativitet samt utvecklingen av ett hållbart samhälle. NAVET söker också bidrag från Vetenskapsrådet. Projekten har inte med varandra att göra.

Tip

Tip