Det har varit viktigt för mig att i min forskning inta en solitär hållning. Det kan säkert för många inom forskarmiljön verka provocerande men för mig och kopplat till mitt forskningsämne har det känts nödvändigt. Själva kärnan och insikterna har kommit från min egen opåverkade process, mitt sökande. Det har varit min metod, absolut en känslig och skör metod då jag även, som jag nämner i rapporten, konsekvent och medvetet valt bort de erbjudanden om handledning som erbjudits. I processen fanns hela tiden tanken och oron att minsta råd och påverkan skulle innebära en risk att jag tappade mig själv. En slutsats påverkad av andra skulle innebära att jag inte varit trogen mitt syfte: att forskningen ska komma direkt ur mig själv.
Vad tar jag då med mig utifrån dessa år av konstnärlig forskning? Kanske det viktigaste för mig är att envist hävda att konstnärlig forskning måste ses som ett fritt skapande, trots reglerandet och tillrättaläggandet.
Jag har prövat, sökt och utforskat. Min forskning redovisar inget svar. Den är en väg att betrakta. En subjektiv sanning stöpt ur minnet. När jag nu slutfört projektet och visar upp verken, forskningen och mina reflektioner skapas förhoppningsvis en helhet som kanske kan leda till fördjupade samtal om inte bara min egen forskning och dess metoder utan också om den konstnärliga forskningens roll.
Som avslutning finns nedan en intervju med minnesforskaren Mikael Johansson. Den är kopplad till generella frågor om människans minne, men framförallt är den kopplad till mina egna minnesupplevelser från byn och lägret.
Till höger: Intervju med Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet.
När jag närmade mig slutet av mitt forskningsprojekt uppstod en önskan att hitta en vetenskaplig förklaring av hur mina minnesupplevelser kunde uppstå. Hur mitt minne kunde omforma den uppenbara ”verkligheten” på bara något år. Hur jag konstruerade egna minnen som bevisligen inte stämde. Vad skedde i min hjärna, i mitt undermedvetna? Fanns det ett mentalt eller psykologiskt behov i mig som styrde detta? Jag ”hittade” Mikael Johansson, minnesforskare och professor i psykologi vid Lunds universitet. Han blev mycket intresserad av min forskning och vi startade ett samtal som ledde till denna intervju. Mikael Johanssons forskning inkluderar samspelet mellan minnessystem, etablering och framplockning av episodiska minnen, emotionsreglering och emotionella minnen, minnesfunktion i psykiatriska tillstånd och mekanismer bakom olika former av glömska.
Den inspelade intervjun återges i sin helhet då det känns viktigt att vara transparent och icke-dramaturgisk. Därmed får lyssnaren möjlighet att få ta del av det oredigerade samtalet i sin helhet, fritt från subjektiva val och värderingar från min sida.