Text och musik i samspel

Masterarbete - Sverker Rundqvist

Projektbeskrivning

Vad händer med utövaren och publiken när en text kopplas till ett stycke musik? Kan det låta båda parter komma närmare musiken? Och vad händer med musiken när den blir av en helhet med både text, musik och dramaturgi? Det är några av frågorna jag vill utforska i mitt masterarbete.

Bakgrund

Att arbeta med text och musik är något jag alltid har varit intresserad av. För mig som åhörare betyder det oerhört mycket att få musiken jag ska höra placerad i en kontext, som låter mig redan innan jag hör musiken komma in i dess värld. Det blir för mig då mycket lättare att ta till mig musiken och jag upplever en större samhörighet med utövarna när vi får en gemensam startpunkt för musikupplevelsen. För mig som utövare är det en hjälp i arbetet med att utrycka och förmedla känslorna och tankarna jag har runt musiken. Att på samma sätt som när jag lyssnar, få en gemensam grund med publiken. När musiken och texten får jobba tillsammans kan det kan lyfta upplevelsen till andra nivåer än musiken kan göra bara av sig själv.

När det gäller dramaturgi och helhet handlar det om att på ett eller annat sätt styra den psykosociala miljön under en konsert. Att genom musiken och texterna tänka ut en väg som både utövare och publik kan gå och sedan lotsa de igenom den. Vägen finns ju där även om den inte är genomtänkt, och med eller utan en medveten dramaturgi går ju publiken genom en process under en konsert. Men jag är fascinerad och intresserad av just det att kunna styra publiken och i viss grad bestämma vart vägen leder. Detta blir särskilt intressant när det finns budskap eller givna teman bakom konserter i speciella sammanhang (sorg, glädje, firande etc).

Projektet

För mig hittills har arbetet med text och musik inneburit att sent i processen när man närmar sig konsert hitta texter som på något sätt passar till musiken som jag förberett och på så sätt rama in en konsert som annars ofta hade varit ganska spretig med slumpmässigt vald musik. I mitt masterarbete har jag lust att gå djupare in i samspelet och gränslandet mellan text och musik. I stora drag kommer detta innebära att låta texten komma in tidigare i processen och på så vis ge den en större roll. Både i arbetet innan konserten där texten får vara med en längre del av processen och påverka tolkningsarbetet i större grad, och i konserten där texten får spela en större roll genom att tydligare vara både ram, röd tråd och dramaturgi.

För att arbete med, och uppnå allt detta ska jag arbeta på olika sätt. I del 1 av projektet ska jag jobba på många olika sätt genom små delprojektet där texten och musiken får samspela på olika sätt. Det kan handla om att läsa en text och sen improvisera med den som bas, skriva en text till ett stycke jag jobbar med, skriva ett stycke till en text jag gillar eller spela musik där det redan finns texter kopplade till. Jag vill samarbeta med både andra musiker och poeter och andra typer konstnärer. Tanken är att det ska resultera i en mängd mindre framföringar och här är det viktiga att få testa olika sätt att binda samman musik och text.

I del 2 blir det fokus på det jag nämnde tidigare – att texten ska få vara både ram, röd tråd och dramaturgi. Här är tanken att jag tidigt ska välja ett stort textverk, det kan vara ett diktepos, en historia eller något annat långt. Det ska jag använda som en ram och sedan välja ut musik som passar till och som både förhöjer texten och som låter sig förhöjas av den. Musiken ska vara både skriven musik och improvisationer. Jag har också tankar om att använda visuella inslag i samarbete med konstnärer, tecknare och andra för att ännu mer skapa en helhet.

Tidsplan (per 11 mars 2021)

Arbetet med att hitta det långa textverket har redan börjat men det är en process jag tror kommer ta lång tid, för jag är övertygad om vikten av att det är ett verk jag gillar och har lust att jobba mycket med. Därför har jag som mål att jag ska ha valt inom den första halvan av höstterminen. Att hitta musik till del 2 blir en process som går parallellt med utforskandet i del 1. Under höstterminen och början av vårterminen kommer jag jobba både själv och med andra med utforskandet, att både spela, läsa och skriva Så. Om del 1 resulterar i en konsert eller bara inspelningar av materialet är inte bestämt. Men från det arbetet tar jag med mig positiva erfarenheter in i arbetet med konstnärliga slutpresentationen.

Repertoarförslag

Lars-Erik Larsson: Concertino för kontrabas och stråkar

Michael Daugherty: The Diaries of Adam and Eve för fiol och kontrabas

Andrea Clearfield: A Deam of Trees för fiol och kontrabas

Penderecki: Duo Concertante för fiol och bas

Bottesini: Gran Duo Concertante för fiol och bas

Gubaidulina: So sei es för fiol, kontrabas, piano och slagverk

Dutilleux: Les Citations för oboe, kontrabas, piano och slagverk

Prokofiev: Kvintett för fiol, viola, kontrabas, klarinett och oboe.

Schubert: Lieder

Reflektion

Vad händer med utövaren och publiken när en text kopplas till ett stycke musik? Kan det låta båda parter komma närmare musiken? Och vad händer med musiken när den blir av en helhet med både text, musik och dramaturgi?

Det var frågorna jag ställde mig för ungefär två år sedan, när jag formulerade min projektbeskrivning för allra första gången. Stolt kan jag säga att dessa frågor har funnits med mig ända sedan dess och har varit väldigt intressanta att jobba med.

Jag har nu avslutat del 1 i mitt masterarbete där planen var att på olika sätt, genom många små projekt, utforska samspelet mellan text och musik. Det blev i slutändan inte precis de projekt jag hade föreställt mig, men många andra väldigt givande sådana. Denna del har på många sätt varit ganska fokuserad runt det textliga arbetet genom att jag utöver att jobba med text kopplat till mitt eget utövande också gjort projekt där min huvuduppgift har varit att jobba med texter och dramaturgi utan att nödvändigtvis vara involverad i att utöva det musikaliska.

Del 1 har innehållit:

Del 1 har också innehållit samarbete med en författare som tolkat ett av styckena jag ska spela på min examen, och skrivit 3 texter – en till varje sats. Även om musiken kommer att spelas i del 2 har processen varit en viktig del i att prova ut olika sätt att jobba med text, både genom samarbetet med författaren och inte minst genom övningen och tolkningen av musiken och att då ha en text kopplat till det tidigt i processen.

“Schubertiana” av Tomas Tranströmer och “Monolog” i av Øistein Sommerfeldt.

Intresset för text och musik har funnits länge men detta var första gången någonsin jag jobbade med det i en situation där jag också är huvudansvarig för musiken. Det blev också på ett sätt startskottet för hela masterarbetet - texten jag valt var nämligen en av orsakerna till att jag valt just detta projekt, och är både en god sammanfattning av hur jag ser på musikens roll i den här världen, och beskriver lite mitt mål med att jobba med text och musik - att med de båda som verktyg komma närmare detta “något annat” som finns bortom tonerna och orden. Detta var en livestreamad konsert utan publik i salen, så det var svårt att känna in stämning och allt sådant. Men för mig som utövare gjorde texten oerhört stor skillnad i hur det kändes att framföra musiken. Detta fick för mig kanske en ännu större poäng när jag inte hade publiken i rummet.

“Skogsparti” av Tomas Tranströmer och “So Sei Es” av Sofia Gubaidulina

Målet med detta projekt var inte att hitta en text som “bara” skulle bidra till stämning utan också hjälpa folk att förstå stycket. So Sei Es är ganska svårlyssnat de första gångerna och jag behövde själv en del tid för att riktigt komma in i verket. Texten skulle alltså här få en större och kanske viktigare roll och bli ett konkret verktyg för oss i att förmedla vår tolkning av verket. Texten kom in ganska tidigt i processen och jag presenterade den tidigt för ensemblen, så att vi alla skulle vara överens om hur vi ser på verket och vad vi vill förmedla. Detta gjorde att texten blev ett stöd för oss musiker också, inte bara för publiken. Det hjälpte oss att konkretisera och sätta ord på vad vi ville med musiken. Efter konserten hade jag ett samtal med en i publiken om hur han upplevde samspelet med texten och musiken. Glädjande nog meddelade han att han tyckte att stycket var svårt, men att texten hjälpte honom att förstå.

“Skogenes Sang” av Hans Børli, “Ack Värmland”, “Høstvise” av Einar Skjæråsen og “Ave Maria”.

På detta projekt skulle jag inte alls spela själv, utan endast ansvara för dramaturgin och textläsningen. Att inte också spela gav mig tid och energi i att gå in mer i textläsningen under själva konserten och verkligen ta in rummet och musiken. Jag upplevde att samspelet på ett sätt blev närmare och rent uttrycksmässigt mer givande när jag tydligare kunde ta och lämna över till musiken. Det var också ett spännande samarbete med musikerna, det handlade ju om att samarbeta om att förmedla en gemensam stämning till publiken, så att musikerna också kände till dikterna innan konserterna för att kunna ta med det i musiken var helt essentiellt. På så sätt vill jag säga att jag också blev djupt involverad i det musikaliska, även om jag inte spelade.

På den här konserten spelade jag inte men medverkade i det musikaliska genom att sjunga i kören och hade framförallt ansvar för dramaturgi och textläsning. Det är intressant att jämföra detta projekt med Sensommarkonserten. Även om det att inte medverka i både det musikaliska och det textliga ger rum för mer fokus på läsningen blir det en helt annan närhet till det textliga när jag får musicera samma budskap som jag också genom texten vill förmedla. Det blir för mig ett bevis på att det finns något bortom orden och bortom tonerna som vi om vi vill, kan komma åt. För mig är det något jag kan komma åt både genom text och musik, och när de två får samspela kommer jag som allra närmast.

“Tutto che il mondo serra” av Giovanni Bottesini tillsammans med sopran Lisa Johansson och pianist Haike Dietrich.

På den här konserten blev det två för mig nya sätt att jobba med text och musik. Det här är ett stycke skrivet för bas, sopran och klaver. Att samarbeta med en sångerska var en önskan från allra första början i masterarbetet, av många anledningar. Dels är sångare experter på att kombinera text och musik, dels gör samspelet med en sångare att man måste förhålla sig till andning och flöde och annat som rör textbehandling till på ett annat sätt och sist men inte minst innebär samarbetet med en sångerska att texten framförs simultant med musiken och att närheten mellan de två därför blir extrem. Det gör att texten på en mikronivå kan få påverka musiken – inte bara på ett överordnat stämningsplan utan på enskilda toner där texten får påverka hur man vill spela och uttrycka. Här blev det speciella just samspelet med sångerskan och att vi var två om att få fram budskapet bakom orden som hon sjöng.

“Du bist die ruh”, Litanei auf des Fest Allerseelen" och “Nacht und Träume” av Schubert, tillsammans med pianist Haike Dietrich.

I motsättning till Bottesini var jag här ensam (förutom pianisten) i att uttrycka orden. Till hjälp, för att publiken ändå skulle veta lite vad det handlade om, hade jag här i stället för att recitera texten skrivit ut den på papper som publiken hade och kunde läsa. Trots att jag inte konkret kan utrycka orden genom spelet var texten väldigt närvarande i instuderingen, inte bara på en överordnad nivå utan också på detaljnivå. Texten fick vara guide i hur jag skulle frasera och uttrycka och “ordens ljud” fick guida i artikulation. Jag tog alltså in en väldigt tydlig vokal aspekt i spelet som verkligen tillförde något. Att precis som sångare har det, ha ett lager till av material i kompositionen, utöver tonerna, att ta ställning till. Insikten är att det både kan vara ett stöd när idéerna kanske tryter och att det på ett oundvikligt sätt lyfter tonerna och musiken till en nivå där de får betyda något mer än “bara” toner.

Del 2

Del 2 kommer inte riktigt att bli som planen var - att konserten ska ramas in med ett långt textverk och fyllas med musik som kompletterar och passar in i texten. Det är heller inte så mycket konkret material jag tar med mig från del 1, utan utöver att jag tar med mig erfarenheten och det jag lärt mig, står delarna för sig själva. Istället kommer den konstnärliga slutpresentationen bestå av två delar/stycken. Det långa textverket hittar vi på ett sätt i den första delen. Jag ska framföra Rodrigo Matas stycke “Sones de la tierra”. Det är ett solostycke för kontrabas i tre satser och det kommer att sitta ihop med resultat av samarbetet med författaren Levina Storåkern. Hon kommer att recitera egenskrivna dikter, baserade på varje sats, innan jag spelar satsen. Där blir det alltså musik som hänger ihop med en längre text, även om det inte blir hela konserten. I tillägg till texten och musiken vill jag, som jag skrivit om i projektbeskrivningen, också använda visuella inslag för att ännu mer förstärka budskapet. Därför samarbetar jag nu med violinisten och konstnären Amelie Evmark. Hon kommer att måla tre bilder, en för varje sats, baserade på både texterna och musiken. Bilderna kommer att visas på projektorduk medan jag spelar.

Andra delen är att spela Giovanni Bottesinis “Grand duo Concertante” tillsammans med violinisten Alexander Chojecki, ackompanjerat av stråkorkester. Den blir ett sista sätt att jobba med text och musik - här kommer texten inte att vara en specifik som är känd för åhörare och musiker, utan är mer subtil och abstrakt. Musiken är nämligen otroligt teatralisk, talande och karaktärrik och det är lätt att tänka sig en text till det. Det blir vårt jobb att spela på ett sätt så att texten, handlingen och budskapet finns där, även om det inte är uttalat.

Avslutning

Även om arbete med text och musik till en viss del inte var något nytt för mig, har arbetet genom mitt masterarbete verkligen gett mig mycket nytt. Det har låtit mig gå djupare in i hur text och musik kan samspela och vad det kan ge till både utövare och publik. Det har blivit ett huvudfokus i mitt konstnärliga arbete, inte bara något på sidan som jag gjorde när det passade. Det har låtit mig utforska det som finns i konsten bortom toner, ord eller bilder, det som är gemensamt för alla konstformer, och det har gett mig ännu fler verktyg för att komma åt det, och framförallt - förmedla det.