1.
Lotjie säger: Du sjunker in i en drömvärld och där har du det bra.
Du är vem du vill, lever gränslöst. Men du har en kropp att ta hand om också –
en riktig. Glöm inte bort den för, ärligt talat, då dör du.
Om det känns lättare kan du väl se det som ett ansvar gentemot oss runtomkring:
Glöm inte din kropp, då dör du.
Men min kropp, tänker jag, är min dröms raka motsats.
Så till ytterlighet begränsad med blodet och skinnet och benen som bryts.
Så krävande med sin trötthet och sin hunger.
Jag önskar att min kropp stod på bättre fot med min fantasi,
men de är inte lika alls.
Kroppen är just bara kött och ben och hunger.
Och jag känner att jag struntar i den.
Och jag upplever att den försöker bryta ner min tanke,
min magiska förmåga –
att den är en fiende faktiskt.
Jag flyr djupare in i huvudet där allt är möjligt.
Ibland tror jag nästan att jag kan tänka fram en middag.
Att det räcker att stänga ögonen i en minut för att vara utvilad.
Att obetalda räkningar kan känna empati
och skicka tillbaka sig själva till vart de nu kommer ifrån.
Jag försöker tänka fram en fantasi så intrikat att allt förändras till slut, att jag
förvandlas till slut.
2.
Jag sitter i fönstret och glor.
Det är en konstig tid.
Jag ska inte vara någon annanstans än här.
Jag lyder.
Jag tittar på Gatan.
Varje dag är en ny och inte.
Men det är lyxigt här –
jag är på första parkett och det är live.
När instängningen är över kommer jag sitta kvar frivilligt.
Hooked.
Jag har glömt vem jag är. Det är för många karaktärer att hålla reda på.
Men jag är människa, det innebär bara det här.
Det luktar lite vargpäls om människolivet, sa Harry Martinsson.
Men vargar är vilda.
Jag sitter fint.
Bara gnyr litegrann för jag är fisk.
Vi har en tendens till självömkan.
Människans rättigheter.
Voff voff.
3.
Vi ska gå till parken för att prata med papegojorna.
Förhistoria:
De flydde från en lastbil i mitten på sjuttiotalet,
sen förökade de sig och tog över staden på allvar.
På sina villkor.
De kan säga oss nåt tänker Lotjie och jag.
Men vid grinden står fem poliser med tårgas och batong.
Det är inte säkert här, gå hem.
Jag gråter – jag är så förbannad.
Jag ringer och berättar för Sverige. Jag vill ha medlidande för det här.
Sverige tycker det låter tokigt här borta men kan samtidigt förstå,
det är ju konstiga tider.
Sverige tycker jag låter arg på senaste och säger oroligt:
Du har väl inte blivit plandemist?
Nej jag ville bara föra ett samtal i en park.
Men jag lugnar ner mig
och går tillbaka till fönstret
där jag inrättar mig
bland prydnadssakerna.
4.
Don – Donna
Det är en sån dag att jag är uppe i tid
och har ost och bröd.
Jag går en rask promenad.
Idag bara njuter jag
av att vara mig själv.
Att bete mig som folk
och identifiera mig med det.
Donna Haraway slogs av hur raka tänder studenterna på
Princeton University hade.
Hon gick till en ortodontist och frågade:
Hur vet du när du ska sluta?
Han berättade om mallen från sekelskiftet.
Att det korrekta bettet härstammar från ett folk som aldrig funnits på vår planet
förutom som skulpturer.
Idag har jag duschat och promenerat.
Och det skryter jag om för mig själv.
Jag är människa, kvinna och konstnär.
Jag har jävlar anamma och självförtroende.
Jag ska fixa pengar.
Och sluta dricka.
Och det är min dag.
Och jag är mig själv.
Don DeLillo skriver att:
Världen uppfinns när en människa sitter i ett rum
och tänker en tanke
som blöder ut i verkligheten.
Jag tänker en tanke och tittar ut på gatan.
För att kolla om den tar sig ut.
För att kolla om jag kan ta över världen.
5.
Det kommer ett brev, det står:
Hej,
Din tanke blödde inte ut i verkligheten den här gången.
Kanske är du inte en riktig människa,
kanske tänkte du inte tillräckligt hårt
eller kanske
glasrutan mellan dig och verkligheten är för tjock.
Välkommen att prova med en ny idé.
Allt gott.
6.
Jag sörjer min tanke som inte rann ut på gatan,
men det är skönt att vara ifred.
Då kan man vara hur galen som helst.
Ha hemligheter
och stöka runt.
Jag har slutat göra skulpturer om läckor.
De behövs inte.
Jag har upptäckt att jag kan kissa på golvet i min lägenhet.
Att den lättnaden smäller högre.
Och ingen behöver se.
7.
Jag noterar att många av mina vänner frågar sig
vad som är meningen med att producera något över huvud taget.
En lämnar filmbranschen för att bli bonde.
En annan får finna sig i att hennes partner vägrar reproducera sig.
Min strategi är att bli djur eller objekt.
Vi är klimatkämpar med planer.
8.
När jag var sju gick jag till en optiker för att få glasögon.
Jag tittade på skylten med bokstäverna och kisade och såg ansträngd ut –
fast egentligen såg jag allting med knivskärpa.
Sen gick jag till skolan och mallade mig med mina bågar.
Med stor beslutsamhet spelade jag lätt handikappad i livets teater.
Priset var huvudvärk, gå in i saker, göra sig illa – och det var det supervärt.
Men när jag fyllde åtta var jag utmattad.
Jag iscensatte en hjärntumör för att slippa skolan så länge som möjligt.
Ett priviligierat barn
med anlag för självömkan
får själv uppfinna sin misär.
9.
Så här pratar vi i den här staden:
”You hate it, or?”
”It’s good, no?”
Det är germansk engelska – ett hopkok.
Michael har börjat prata så fastän han är amerikan.
Det är det finaste jag vet att han börjat bryta på sitt modersmål.
Jag spinner.
10.
Det bolmar tjock svart rök från taket mittemot.
Det har pågått i månader och jag vet inte vad det är –
pinsamt.
Tur att ingen konfronterat.
Jag skall kolla upp, så jag har på fötterna.
Sen är det bara att vänta
på att nån kommer över
och ställer frågan
Du, vad är det där för rök egentligen?
11.
De lägger ny räls:
Gräver upp och gör om och jag tänker på hur det ser ut under gatan.
Världen var bullig och grön.
Sedan mätte man allt med linjal och blandade cement och hällde ut.
Det blev jämnt och enkelt men det tycker jag inte.
Här bor vi för åtta hundra Euro i månaden, självvalt.
Det talas om en ”Escape plan” – den nämns i alla de hippa städerna.
Jag bara hoppas den blir av.
För jag har inte råd att äta.
Och jag har blivit en pinne.
Allt det här var självvalt.
Men nu har jag tröttnat.
12.
Det sitter en hund i fönstret på andra sidan.
Jag är pinne.
Jag säger:
”Hej hund, lek mig!”
Den hör inte.
Hundens tankar studsar mot hundens fönsterruta.
Ändå mäktigt att det blir imma på fönstret när jag pratar.
13.
Det är nåt beklämmande med hundar.
Och det här har jag och Lotjie tyckt på senaste.
Våra killar älskar dem.
De förstår inte varför vi blir illa berörda när vi ser dem på gatan.
Varför vi sänker blickarna när vi går förbi.
Michael visar ett klipp på YouTube som beskriver de olika rasernas för- och nackdelar.
This royal dog smells nothing and requires low maintenance.
Sen tittar han på mig med sina ögon
och säger att om jag väljer min favorit
lovar han att ta hand om den.
Den där kanske, säger jag
och pekar på den dyraste, fulaste & svåraste att sköta.
Sen råkar jag säga
ta hand om mig.
14.
Jag hittar en bladlus i sängen. Vi kravlar runt mellan lakanen i en timme.
Ivrigt jagar jag den med min kamera.
Med passion kommer girighet:
Jag vill äga dig… nej, bli ett med dig… Nej, vara dig!
Jag tänker enklare och enklare tankar: Ska vi gå över den här lampsladden nu,
ska vi krypa på kudden.
Jag är en pigg liten djurkropp
och jag känner ingen hunger, smärta eller trötthet mer.
15.
Jag skannades och fick ok,
åkte till Sverige ett tag.
Pratade jag med en uppstoppad fågel,
följde istapparnas utveckling,
hälsade på de gamla korna
och var produktiv.
Jag tog pulsande promenader,
filmade allt,
varenda flinga.
Förkastade det senare.
Det är okej.
Något blev gjort.
Där och då gjorde det mig lycklig att vara naturfotograf.
Jag trodde på det.
Trodde jag hittat det.
Hade någon berättat att det var på låtsas,
att jag bara filmade för skoj,
då hade min värld rasat.
Sen reste jag hem.
För jag hade lämnat Lotjie med sin hundkille.
Och jag behövde pengar.
Jag åkte tillbaka till betongen och utegångsförbudet.
Frivilligt,
ädelt
& av solidaritet.
När jag kom hem satt Lotjie och hunden tätt omslingrade, lyckliga.
De frågade om jag känt mig ensam,
om jag var glad att vara hemma.
Det var jag trots allt.
Jag hade verkligen saknat smutsen.
16.
Jag köpte en ny jean –
specialsydd för en pinne.
Ett enkelt byxben. Som satt som en smäck.
Jag kände mig hel och ren. Jag accepterade min form.
Men sen kände Lotjie på materialet
och hittade ett hål.
Hon log på sitt ömma vis och sa att
ja Pinnen, det var därför den kostade en Euro.
Och:
Trodde du det var en äkta märkes-jean?
17.
Som kvinna & konstnär vill jag inflika hur tacksam jag är för all feministisk teori
som förstår att uppmuntra ett (mitt) behov att skriva från en kropp:
i ständig förändring
i skiftande temperatur,
& ett bankande hjärta
med Känslor.
I stället för att stoppa läckan söker jag upp den igen.
Som kvinna & konstnär vill jag fira den.
Jag dansar.
Vätskorna flödar i min bur.
Som extra bonus blöder jag näsblod under press.
Det känns fint att vara kvinna.
Jag köper fina underkläder och står modell.
Jag har blivit objekt – det är både miljövänligt och enkelt.
Den feministiska teorin stöttar också detta.
Jag excellerar.
Traumat tar jag hand om en annan gång.
18.
Jag hostar och snorar och har eksem.
Mina ögon tåras och musklerna pirrar.
Jag river mig i sömnen och vaknar i ett litet blodbad.
Drömmer att jag ömsar skinn och det stämmer ju på ett sätt, det skrattar jag åt.
Jag har varit inne,
nu vill jag ut.
Till hunden, staden
och hela folket.
Jag ställer mig på två ben,
tittar mig i en spegel.
Pekar och säger:
Där är näsan, där är munnen
där är jag.
Artiklar
Black, Hannah. The Identity Artist and the Identity Critic. 2016.
https://www.artforum.com/print/201606/the-identity-artist-and-the-identity-critic-60105
Hodson, Chelsea. Trying to Write Down Life Before It's Too Late. 2018.
https://lithub.com/chelsea-hodson-trying-to-write-down-life-before-its- too-late/
Smith, Zadie. In Defense of Fiction. 2019.https://www.nybooks.com/articles/2019/10/24/zadie-smith-in- defense-of-fiction/
Wilk, Elvia.Towards a Theory of the New Weird. 2019.
https://lithub.com/toward-a-theory-of-the-new-weird/?fbclid=IwAR0jfwB055XC36fbGWJH_4W2iu4YNgxeVLb8bReahXBy5t3SS_ls71XgxK0
Bilder
* Novoselsky som alm i Konstantin Stanislavski's produktion av Maurice Maeterlincks "Den blå fågeln", Moskow Art Theatre, 1908.
** Scen från "Blood of a poet", Jean Cocteu.
("When you break statues/you run the risk/of becoming one yourself")
*** Scen från "Wittgenstein", Derek Jarman
Böcker
Boyer, Anne. The Undying. Penguin Books. 2020.
Camús, Albert. Pesten. Albert Bonniers Förlag. 2020.
DeLillo, Don. White Noise. Viking Press. 1985.
Duras, Marguerite. Emily L. Gyldendal. 1989.
Kristof, Agota. Den stora Skrivboken/Beviset/Den Tredje Lögnen.
Wahlström & Widstrand. 2019.
Lispector, Clarice. The Hour of the Star. José Olympio Editora. 1977.
Marías, Javier. Your Face Tomorrow 1: Fever and Spear. Alfaguara. 2004.
Marías, Javier. Your Face Tomorrow 2: Dance and Dream. Alfaguara. 2006.
Marías, Javier. Your Face Tomorrow 3: Poison, Shadow and Farewell. Alfaguara. 2009.
Martinson, Harry. Vägen till Klockrike. Albert Bonniers Förlag. 1974.
Nelson, Maggie.The Argonauts. Graywolf Press. 2015.
Wittgenstein, Ludwig. Tractatus logico-philosophicus. Thales. 1992.
Woolf, Virginia. Orlando: A Biography. Hogarth Press. 1928.
Filmer
Cocteau, Jean. The Blood of a Poet. Tamasa Distribution. 1932.
Cocteau, Jean. Orphée. DisCina. 1950.
Duras, Marguerite. India Song. Sunchild Productions.1975
Jarman, Derek. Wittgenstein. Zeitgeist Films. 1993.
Marker, Chris. La Jetée. ArgosFilms. 1962.
Mekas, Jonas. Walden (Diaries, Notes and Sketches). The Film Makers’ Cooperative. 1968.
Nuridsany, Claude & Pérennou, Marie. Microcosmos. BAC Films. 1996.
Nashashibi, Rosalind. Part One: Where there is a joyous mood, there a comrade will appear to share a glass of wine. LUX. 2018.
Nashashibi, Rosalind Part Two: The moon nearly at the full. The team horse goes astray. LUX. 2018.
Smith, John. The Girl Chewing Gum. 1976.
Tati, Jacques. Playtime. Specta Films. 1968.
Terranova, Fabrizio. Donna Haraway: Storytelling for Earthly Survival. Atelier Graphoui. 2016.
Videos
Dogs 101 – Golden Retriever
https://www.youtube.com/user/Dogs101Videos
A conversation with Javier Marías
https://www.youtube.com/watch?v=nSQ8lTqIAqM
CA Conrad, Bathroom, Tiny Tour
https://www.youtube.com/watch?v=XaOwLpiyegk
Nedan följer en lista på de inspirationskällor jag haft sällskap av under detta arbete. Jag har använt dem som mentala studsmattor: tagit intryck och hoppat in i vardagen. Att spåra kornet till varje idé är en omöjlig uppgift, men syftet är att visa grogrunden.
I textens fjärde del "Don/Donna", refererar jag till en intervju med Donna Haraway i filmen "Donna Haraway – Storytelling for Earthly Survival" av Fabrizio Terranova, samt till Don DeLillos roman "White Noise".
PS: Stort tack till Lieselot Versteeg, Michael Bucuzzo, Nils Claesson och Jens Soneryd!