Som i ett samtal förenas och inflikas röster i varandra. De lockas in till att lyssna, lägga till och kommentera. Improviserande. Undersökande mötandets former genom vokala yttringar.1
Fly/ktighet/en/det
Talandet om fröet.
Om det rotlösa.
Så brast allt.
Varifrån kommer tårarna?
Varför kunde de inte hållas tillbaka?
Gråt i ensamhet?
Eller gråts det i gemenskap?
Kanske gråter någon osynligt.
Varför kan inte gråten osynliggöras?
Inte idag…
Orden säger:
Var försiktig.
Du kanske ska gå till en läkare.
Du måste vara mer tydlig.
Orden vill svara.
Varför?
För att jaget gråter?
Kan det vara så illa?
För att tårarna inte ska visas?
Jaget är inte ledset..
Inte sjukt.
Bara nära tårarna.
Och tydligheten?
För att passa in i rum jaget ändå börjar få nog av?
Ibland blir INTET stoltheten.
Tårarna likaså.
En gråterska för livet.
För likgiltighetens skull.
Vanligtvis accepterat.
Under kontrollerade former.
Men inte annars.
Tårarna darrar.
Faller.
Utan riktad ansats.
De bara blir.
Kommer.
I tacksamhet.
Så skamligt.
Så nära.
Så riktigt.
Darrar fortfarande.
Även om kinderna är torra.
Det finns varken sorg eller glädje.
Eller kanske båda delarna.
Är. Blir. Till.
Får man skriva så här?
Seendet växer.
Flyr jaget?
Vilar. Ut/mattad. Ex/ilar vidare.
Vill dela orden.
Samtidigt vill jaget gömma sig.
Skämmas över känsligheten.
Ligga lågt.
Gömma.
Andas. Luft. Värme.
Ler.
Känner handen..
Beröringen. Den både rör och upprör.
Vill inte särskiljas. Vill inte synas.
Vill bli helad.
Måste bort. Ex/ilera.
Men fly vill jaget inte.
Vill bara vara....
Som alla andra.
Orden. Texten. Precis som handen.
Rör hela jaget. Tydligt. Vitt. Öppet.
Vill dela.
Vill behålla.
Vill.
Inte.
Vinden blåser genom håret.
En resväska rullar över planen.
Röster.
Här. Tar emot. Blir en del av.
Ler.
Andas.
Tacksam.
Ödmjuk.
REFERENSER:
"Voice and the Unknown", Inter Arts Center, 28-30 jan 2019