Konstruera ett ovalt fönster med djup i kanvas duken: 160 x 80 x 10
Jag vill också skapa ett bilddjup för fönstret som nu är målat direkt på kanvas, återskapa illusionen av ett riktigt fönster. För det krävs att jag skär upp ett hål för det tänkta fönstret och bygger i kartong upp en nisch som också fungerar som stöd till den känsliga kanvasen.
Vi rör oss stilla och lugnt genom havet. Centralt i
rummet öppnar sig väggen i ett ovalt fönster ut mot
havet, framför står en soffa. Biblioteket är en plats för
kontemplation där blicken kan söka sig ut i havet. För att
skapa atmosfär behöver jag en ljudbild. Jag tycker om att
jobba med ljud,det är ljudet som ger mina annars tysta
animationer rytm och framåtrörelse. Men att skapa en komposition för surroundljud har jag aldrig gjort förr
och har alltför stor respekt inför. Jag ber
Eva Sidén komponera
ett ljudverk.
1.kanvas med ovalt hål
2.förstärkt på baksidan
3.kartong
4.aluminium fyrkantrör
5.1 dm djup ram
6.bakrojicerad duk
7.projektor
Med min undervattensfarkost färdas jag bort från linje-raka och tillrättalagda strukturer i riktning mot världens ursprung och låter mig samtidigt fascineras av sinnrik natur.
Jag betämmer mig för den Camriska tiden ........
BONNIERS KONSTHALL
På Bonnierskonsthall visas under vinter halvåret 2016-2017 utställningen Insomna som ger mig ett start intryck. Som vanligt på kort besök i Stockholm blir dagarna intensiva. När jag slår mig ner i soffan framför framför videoverk "Downhill" blir jag som hypnotiserad. Jag låter tröttheten falla över mig, Utmattad sjunker jag djupare och djupare ner i soffan samtidigt som jag i mörkret ser en kurvig färd genom en berg-och-dal-bana som bryts av flimriga ljusspektra.Temat för utställningen är sömn där Katarina Löfström har utforskat vad som händer vid insomningsögonblicket och här gestaltar det i filmen ”Downhill”. Jag har hittat hem i soffan och låter loop efter loop passera.
BOKASHIKOMPOST
Jag tycker om att jobba med ljud, det är ljudet som ger mina annars tysta animationer rytm och framåtrörelse.
Tillbaka efter sommaruppehållet är planen att installationen skall realiseras. Men det är som om jag inte kan samla mig runt alla delar i projektet, de som skall sammanföras till ett undervattensbibliotek. Uppfylld av tvivel runt bygget frågar jag mig ”Måste det se ut som ett bibliotek? Och det animerade havet, är det inte långsamt, tråkigt och intetsägande? Och hur skall jag visa närvaron av den frånvarande Nemo? Allt det praktiska arbetet runt de animerade filmerna har fått mig att snäva in på små detaljer. Jag har inte längre överblick. Är jag kanske i full färd med att skapa en form utan innehåll? Jag ventilerar yvigt mina farhågor med Jenny Sunesson om mitt behov att hitta tillbaka till tillståndet av förundran och Nemos besvikelse över mänskligheten. Slänger en massa ofärdiga idéer på bordet. ”Less is more”, säger Jenny. ”Och det får gärna vara personligt. Skapa en atmosfär med ljud!”. Jag köper konceptet med ljudbild, slukar det med hull och hår. Med en lätt känsla av panik samlar jag in ljudfiler. Då jag inte är nöjd med undervattensloopen som jag tidigare skapat vill jag komplettera med nytt material. Jag dyker ner i mina hårdiskar och vaskar runt. Där ligger mängder av time-laps-tagningar och skräpar. Bilder från Marsfjällen och Fårö tagna utan speciellt mål men i en känsla av fascination kanske rent av förundran. Vad händer när jag lyfter på en sten och blottar myrägg? Hur snabbt rör sig en snigel? Hur förflyttar sig skummet över vattenvågorna? I ett försök att återskapa Nemos förundran klipper jag samman den ursprungliga filmen med time-laps-tagningar och rör om. Skräp kan omvandlas och ta ny form. Med inspiration från min nystartade bokashi hemma i Skarpnäck låter jag fermenteringen ta fart.
Det är tid för en delexamination i produktion och jag bjuder in Lina Person som samtalspartner. I filmstudion markerar jag med tejp upp undervattensbibliotekets väggar. Där skall biblioteket stå om några månader, en undervattensvärld där animationer och modeller möts. En plats för interaktivitet, lugnt begrundande och förundran.
Bakom bibliotekets tejpmarkeringar ställer jag en soffa. Där det tänkta fönstret öppnar upp sig mot havet placerar jag en film skärm. I den mörklagda filmstudion sitter jag nedsjunken i soffan och ser undervattenslandskapet passera. För första gången får jag en fysisk känsla av biblioteket. Men den sköna känslan att glida genom havet bryts tvärt då de inklippta time-laps sekvenserna lägger sig platt mot det imaginära fönstret. Med den nya klippningen följer också ett desperat upplägg till narration. Rädslan att tråka ut min publik har lurat in mig på ett irrspår. Det lugna animerade landskapet skall tillbaka.
Nu sitter jag sitter
tillsammans med Eva på EMS, Elektronmusikstudion, där hon introducerar mig i hur ljud flyttas mellan högtalare, ett surroundljud som skapar rörelse i rummet. Jag förflyttas i mina tankar till biblioteket och hör havet där utanför. En skön känsla. Jag ser böckerna i biblioteket, de som ligger utspridda på golvet, och det är som att flera olösta problebörjar lösas upp.
Långfredag i skärgården. Kraftig vrickning. 6-8 veckors läkning säger läkaren efter röntgen. Avslitna ligament och en lös benflisa.
1 juni är om sex veckor och då skall bygget vara klart på Bergmancenter. .
Det är inte bra. Jag kan inte stödja på foten, hur skalll jag överhuvudtaget ta mig till Fårö? Bo i husvagn, cykla och handla mat OCH göra utställningen klar????
Finns en improviserad förenklad plan B?
Ostiopatbehandling, högläge, binda, kylklampar hopp med kryckor. Efter en vecka kan jag knyta på kängorna och promenera.
Beställer teknik av Max. En mac mini, ljudkort (Motu) stativ högtalare och kabel samt projektorer mm. Tyvärr inte 4 st Genelec 1031:or utan 4 st Yamaha MS5P, studiomonitorer.
Eva kommer hem till mig och vi börjar koppla ihop högtalare med ljudkort och min egna laptop. Laddar upp progrmavaran reaper och lägger upp Evas ljudfiler. Nästa vecka går vi vidare med ljudchek
