Andakt med klimattema
(Andakten är en del av en personaldag i församlingen där vi arbetar. Andakten sker i
midsommartid och vi använder det temat i kyrkoåret.)
Introduktion där vi gemensamt går till en plats utomhus där vi har andakten. Alla uppmanas
att under den korta promenaden ta med något från naturen som man har i handen under
andakten. Ett blad, en sten, en blomma, en pinne eller något annat.
Psalm 201 (sjungs när vi kommer fram)
En vänlig grönskas rika dräkt…
Dagens bön i kyrkoåret. (Variant 2.)
Gud,
du som föder liv i universum,
vi tackar dig för rymdens väldighet,
för jordens skönhet
för havens majestät och bergens ro.
Låt löftets båge påminna oss om
ditt eviga förbund
med alla varelser på jorden.
I Jesu namn.
Amen.
Textläsning
Joh 1:1-5
Matt 6:25-30
Betraktelse
I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud.
Ordet var liv och livet var människornas ljus.
Dessa ord är stora, mäktiga och ganska obegripliga trots sin enkelhet när vi läser dem högt
för varandra. På samma sätt kanske man skulle kunna tänka om det ni håller i era händer
just nu. En sten, en blomma, en gren, ett löv. Små och ganska obetydliga saker.
Inget att bekymra sig över egentligen. De finns där runt omkring oss i naturen. Vi tar dem för
givna. I bästa fall lägger vi märke till dem. Och kanske tänker vi ”oj vilken vacker sten!” eller
”Vilken underbar doft du har, lilla blomma.” … men oftast så springer vi förbi. Vi rusar fram.
För vi måste ju hinna med bussen, eller till affären innan den stänger, eller hämta barnen på
fotbollen, eller hinna med en vända till gymmet. Ja, vi springer för livet. För att hinna med att
leva våra mål och våra visioner. För att uppfylla alla krav och reda ut alla bekymmer som
alltid dyker upp när vi verkligen inte har tid…
Men nu står vi faktiskt alla här och håller i något vi just har fått möta. Som vi har fått
lägga märke till. Vi har fått tid att bara vara med det som ligger i våra händer. Lite granna
står vi i något nytt. En ny situation som vi också får dela med varandra. Vi är liksom förenade
med sakerna vi håller i våra händer händer och samtidigt förenade i situationen som innebär
att vi alla håller i något vi aldrig hållit i tidigare.
Det vi håller i våra händer, det fanns i begynnelsen hos Gud. Lugnt har vi kunnat leva i
ovissheten om våra helt nya bekantskaper - sakerna som vi nu bär på. Och helt plötsligt har vi
fått något nytt att ombesörja. Ta hand om. Ge värme åt. Helt plötsligt har våra händer, tankar
och kroppar fått en ny oväntad relation med något som skapats av Gud. Kanske ser vi inte
saken med våra ögon, utan bara känner hur den berör vår hy. Och bara tanken blir kanske
hissnande i den stund då saken börjar växa med hjälp av vår egen fantasi och
föreställningsförmåga. En tanke läggs sedan till en annan, som leder till en känsla och som i
sin tur skapar en helt ny upplevelse - av det som tidigare inte fanns i vår direkta närhet. Helt
plötsligt att vi berörts av något mycket större än vad vi kunnat ana. Det är som att en dörr
har öppnats och både ljus och luft har flödat in i våra inre rum. Och det vi upplever här i
stunden, blir till kunskap. Till visshet. Till ljus, som inget mörker kan övervinna.
När vi står här får vi bara vara. Obekymrade. I våra upplevelser av ljus och närhet. I Guds
skapelse som har klätts i form av stenar, blommor, löv. Gud har klätt universum i de
vackraste kläderna. Och i nuet får vi lova att tänka att också vi är formade och klädda så
som Gud vill att vi ska vara. Och allt vad vi gör, känner och tänker tvinnas till skira trådar i
skapelsens väv. För Ordet som fanns hos Gud blev till liv, precis som vi. Ordet blev till dem vi
är i världen, till kroppar, till kläder, till former, till trådar, till obekymrade händer som inbjuds
att sköta om naturen och all grönskas rika dräkt som smyckar dal och ängar. Obekymrade
inbjuds vi av Gud att leva som ljus för varandra. Värma varandra som om vi vore varandras
kläder. Vi får som människor bli till änglabud som med vänliga ord låter Guds under ske
nu, alltid och i evigheters evighet. Amen.
Psalm 98
Ett vänligt ord kan göra under…
Bön - Förbön
Gud, du som förmår mer än vi kan tänka,
till dig kommer vi i bön om att bli utrustade
med den heliga Andens kraft.
Tack för att du hör vår bön.
(F) Och möter oss med kärlek.
Du är kyrkans herre.
Hjälp oss att leva nära dig.
Tack för att du hör vår bön
(F) och möter oss med kärlek.
Gud, tron är grunden
för det vi hoppas på.
I tro tar vi emot
det vi inte kan se.
Hjälp oss att leva
fasta i vårt hopp
och låta det bli en del
av vardagens glädje.
Sänd oss var och en i världen
att berätta om dig
och om tryggheten i din närhet.
Tack för att du hör vår bön.
(F) och möter oss med kärlek.
Gud, låt din omsorg för skapelsen bli vägledande,
också för människans relation till naturen.
För vårt arbete för en hållbar livsföring
i strävan för ett klimat som ger förutsättningar
även för kommande generationer.
Tack för att du hör vår bön.
(F) och möter oss med kärlek.
Gud, i tillit till din outtömliga kärlek,
för hela din skapelse, ber vi om tron
på de omöjliga under, som Du kan göra möjliga.
Öppna våra ögon och gör oss seende,
så att vi kan arbeta för att göra din vilja
synlig i världen.
Tack för att du hör vår bön.
(F) och möter oss med kärlek
Psalm 786
"Jordens bön"
Välsignelsen
Herren välsignar oss och beskyddar oss.
Herren låter sitt ansikte lysa mot oss och visar oss nåd.
Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin fred.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.
Sändningsord.
Uppmaning att ge den sak man hållit i handen till någon annan när vi går därifrån.
Nu är det upp till oss som lever i denna tid att bekämpa mot konsumtion och en dålig livsstil.
Vårt långsiktiga mål måste vara att ta hänsyn av skapelsen och en enkel livsstil såsom
mindre bil, flygresor, dyrare kläder, etc. Gud ger oss styrka, vishet och kärlek för att tänka på
vår framtid.
