"Jag blir ingen annan när jag gör en teater-roll. Jag
använder mig av de delar av mig som korresponderar
med det min rollfigur har som uppgift att berätta.
För att kunna göra det måste hela mitt jag vara mitt
arbetsredskap, tillsammans med det kollektiva arbetet,
min erfarenhet och kanslipersonalens förståelse för mitt
behov av de svarta strumpbyxorna. Alla de här delarna
av min verksamhet filtreras genom den praktiska
visdomen. Reflektionen över den med hjälp av
Artistoteles definition har gett mig en blick på mitt
handlande som förhoppningsvis pekar mot en större
horisont av praktisk visdom."
